Vilken härlig dag!

Det blev verkligen en helt sagolikt bra fredag. Tentan gick helt okej tror jag och viktigast av allt - den var över! Jag, Sandy och Lisen åt en Paninilunch; jag var modig och provade en ceasarsallad men kunde konstatera att den inte var lika god som prosciutto/mozarella. Sedan gjorde jag och Sandy färdigt vår framsida till Karriärguiden och den blev riktigt snygg. Det kom in en kille och frågade om vi hade köpt bilden, vilket fick mig nästan att rodna lite granna, eftersom det var jag som hade tagit den med hjälp av brors systemkamera (som jag dreglar efter). De som har skrivit själva katalogen var också väldigt nöjda. Kul! Vi kommer sätta MFG på kartan redan innan de nya krabaterna kommer i höst eftersom de kommer få denna katalog hemskickad i samband med antagningen och MFG-loggan skall vara med i högsta hugg.
 
Nöjda spatserade vi vidare till ett franskt café som heter Saturnus. Sandy hade talat upp deras kanelbullar i skyarna och mina och Lisens förväntningar var höga. Och de infriades. Kanelbullarna, jag vet inte hur jag skall förklara, jag har aldrig sett något större. Den var kanske 20 cm i diameter. Och den var så där saftig som köpta kanelbullar aldrig är. Vi delade tre tjejer på den och orkade inte riktigt äta upp den. Det var riktigt mysigt och så satt vi där och var allmänt nöjda med tillvaron.

Så ringer min mamma. Och berättar att min gamla klassföreståndare i högstadiet, Kerstin, ska vara med i Robinson som börjar på lördagen. Oj, vad jag skrattade. De andra undrade vad som kunde ha hänt för att få mig att skratta så mycket. Hon är ju för skön. 60 barre och vara med i Robinson. Oväntat, eftersom hon skall vara lite fin i kanten, men ändå inte för det bor allt en stålkärring inuti henne. Strax efter fyra var det dags att åka hemåt för att duscha av sig tentasvetten och svida om för att åka in till stan igen i sällskap av AnnaLena som fyllde år i veckan. På Fridays mötte vi upp Jenny, Jossan och Hanna. Det var en väldigt trevlig överraskning att Jossan var hemma! Malte saknades av oss alla. Vi tog en drink och fick såsmåningom ett bord. Eftersom Jossan och Jenny varit i tid behövde vi andra inte vänta så länge på bordet. Tack kompisar! Hamburgaren jag åt var väldigt god och mättande. Vi avslutade kvällen på en pyttebar innan mest jag var så jävla trött att jag knappt kunde hålla mig vaken.

Jag åkte hem trött, men väldigt glad. Det är så här det känns att inte behöva tänka på någonting annat. Fan vad skönt det är. Jag hade nästan glömt bort hur det kändes.


Kommentarer
Postat av: Jossan

Nu är jag ju lite sen på att kommentera här, men det var jättekul att se dig, kompis!! Jag funderar fortfarande på det där som var så kul....

2009-03-31 @ 21:09:46
URL: http://josefinus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0