plato.

Jag är så himla trött på det här nu. Inte kan man göra något roligt. I tisdags skulle jag ha haft världens roligaste skit snacks-kväll med Jossan, Flexis, Ellen, Skorpan, Kryddan och Sosan. De som man aldrig träffar längre men har en kanon-time med när man väl ses. Men jag mådde inte alls bra utan var tvungen att samla motsträviga vuxenpoäng och stanna hemma. Jag har ju faktiskt en väldigt viktig uppgift, och det är att bli frisk till nästa torsdag då vi ska åka till Koblenz med skollaget och visa att svenska tjejer kan spela fotboll! Just nu ser det inte så ljust ut, men jag jobbar på det så gott jag kan. Jag äter bra, sover mer än vanligt, tränar inte, försöker att inte hålla på med så många aktiviteter. Alla rätt tycker jag! Kroppen har tyvärr inte riktigt fattat det än.

Har längtat hela dagen efter att krypa upp i soffan och kolla in Lyxfällan. Men när jag slår på tv:n så är det Rosa Bandet-galan! Snacka om att jag blev besviken. Och då är det absolut ingenting mot Rosa Bandet-galan, jag tycker det är en helt fantastisk grej. På riktigt. Men varför just då på den kanalen den tiden? Undrade jag. Men sedan tänkte jag att fy fan vilken skit man är som gnäller för något sådant. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste vara om någon i ens närhet får cancer. Jag höll på att börja böla när jag såg ett reportage och var tvungen att stänga av. Och det var liksom från någons liv på riktigt.

Så jag har ångrat mig. Fler cancergalor! Om det leder till att forskningen leder framåt och fler kan botas. Gärna på bekostnad av något sådant strunt som Lyxfällan.