Ett bra försök.
Vaknade vid elva. Eller vaknade först vid tio men råkade somna om. Trodde att jag skulle vakna vid nio och vara hur pigg som helst eftersom vi somnade typ elva igår kväll, men så var inte fallet. Min kropp behöver väl all energi den kan få för att försöka bli bättre igen. Hade lätt kunnat sova mer. Men det går inte! Idag är det tentaplugg på schemat! Fast det känns ändå bra att ha försök vila lite.
Melman: "Får jag frukost på sängen?"
Jag: "Nej..."
Melman: "Men det är min namnsdag."
Jag: "Nej det är det inte."
Melman: "Men det hade kunnat varit."
Jag: "Öh... ja. Men det är det inte."
Melman: "Det är Fabian som har namnsdag idag."
Jag: "Du heter inte Fabian."
Melman: "Fabio? Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag så får jag frukost på sängen!"
Det var där någonstans jag blev lite orolig att han hade kollat upp det här i förväg och lagt upp en plan för att få frukost på sängen. Fast har Fabio ens någon namnsdag?
Jag:"Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag får du frukost på sängen."
Gick upp och hämtade min almanacka. Jag tror både var lika spända på svaret. För det kändes helt plötsligt snarare som att han statsade på en lyckoträff än fakta.
Jag: "Synd. Det är Lukas."
När går upp säger han att han inte ens tycker det är "värsta nice" med frukost på sängen. Han sa det bara för att han visste att jag skulle säga nej.
Jaha? Då höll jag på att springa och hämta frukost, trycka ner honom i sängen och säga varsågod älskling, jag kan visst vara gullig på Lukas namnsdag fast du inte heter Lukas. Men riktigt så viktigt var det inte. Jag ska snarare komma ihåg det till hans födelsedag nästa år så han slipper pinas. Eller sa han kanske så för att inte visa hur besiken han blev? Tror inte det, men vad vet jag. Det är en gåta att trassla ut vad killar tänker ibland.
Melman: "Får jag frukost på sängen?"
Jag: "Nej..."
Melman: "Men det är min namnsdag."
Jag: "Nej det är det inte."
Melman: "Men det hade kunnat varit."
Jag: "Öh... ja. Men det är det inte."
Melman: "Det är Fabian som har namnsdag idag."
Jag: "Du heter inte Fabian."
Melman: "Fabio? Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag så får jag frukost på sängen!"
Det var där någonstans jag blev lite orolig att han hade kollat upp det här i förväg och lagt upp en plan för att få frukost på sängen. Fast har Fabio ens någon namnsdag?
Jag:"Okej, om det är Fabio som har namnsdag idag får du frukost på sängen."
Gick upp och hämtade min almanacka. Jag tror både var lika spända på svaret. För det kändes helt plötsligt snarare som att han statsade på en lyckoträff än fakta.
Jag: "Synd. Det är Lukas."
När går upp säger han att han inte ens tycker det är "värsta nice" med frukost på sängen. Han sa det bara för att han visste att jag skulle säga nej.
Jaha? Då höll jag på att springa och hämta frukost, trycka ner honom i sängen och säga varsågod älskling, jag kan visst vara gullig på Lukas namnsdag fast du inte heter Lukas. Men riktigt så viktigt var det inte. Jag ska snarare komma ihåg det till hans födelsedag nästa år så han slipper pinas. Eller sa han kanske så för att inte visa hur besiken han blev? Tror inte det, men vad vet jag. Det är en gåta att trassla ut vad killar tänker ibland.
Kommentarer
Postat av: Jossan
Haha, asså...! Jag finner inga ord! Skulle man få frukost på sängen ens för att man faktiskt hade namnsdag?!
Trackback