Sista tentan det här året är över!

Sov sådär i natt. Jag var så fruktansvärt trött igår och var riktigt rädd att klockan inte skulle ringa imorse eller att jag skulle sova så djupt att jag inte skulle vakna och missa tentan. Men vakna gjorde jag. Halvt. Var verkligen sjukt trött. Och väldigt nervös. Väldigt.

Tentan var svår, där har alla stämt in. Jag vet faktiskt inte hur det gick, jag kan ha gjort rätt på vissa frågor eller helt fel. Vet inte och det värsta jag vet är att disktutera tentor efteråt, så jag kommer inte få veta. Men det vore ju ruggigt skönt att ha klarat den. Lisen höll pakten och skrev unambigiously på den här tentan eftersom hon glömde det i tisdags. Duktig flicka! Nästa tentor är inte förrän i januari. Känns avlägset. Enligt Sandy är det praktiskt taget jullov nu! Vet inte riktigt om jag håller med där...

Efter klockan ett käkade jag och Lisen lunch på Där med pasta och mötte även upp Melman. Vi prövade tanthattar och pälsmössor. Sandy och Nicke Nyfiken slöt upp lite efter tre. Gick på den tidiga bion med Bröllopsfotografen. Jag och Lisen hade skämtat om att vi fick ta varsin ruta på bioduken för att möjligtvis hinna se mig i scenen när jag var statist. Men vi lyckades faktiskt se mig skymta förbi! Underbart är kort. Nej då, känner mig inte direkt som en filmstjärna. Det var kul att spela in det och jag skulle absolut kunna tänka mig att vara statist igen. Den var rätt rolig för att vara en svensk film. Nästan lika bra som Sommaren med Göran.

När vi kom hem hittade jag den här utanför dörren:

Melman sa att jag hade fått något från en hemlig beundrare, men båda två misstänkte vem som hade varit i farten. Min underbara mamma (och underbara pappa, men tror att den förstnämnda var drivande i saken) har alltså varit här och lämnat en korg med färska druvor, hallon, fruktjuice, skvallertidning, halstabletter, godis, daimchoklad och till och med en liten Halloween-blomma. Allt man kan behöva under en vila-upp-sig helg! Det låg ett gulligt kort i också. Det var verkligen oväntat och jag blev superglad! Det var så mycket omtanke att jag blev helt varm i kroppen. Tack! Ni är bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0