plato.

Det är skittråkigt faktiskt. Jag kunde inte veta vad jag skulle köpa för kaffe, eftersom jag inte dricker kaffe. Och eftersom jag inte hade någon kaffedrickare att fråga. När jag kom på att jag glömt ta hamburgerbröd och tortellini, fanns det ingen som kunde springa och hämta det. Eller ta något annat medan jag sprang. Kön var jättelång och inte heller då hade jag någon att fördriva tiden med, så det var supersegt.

När jag hade betalat fick jag skynda mig som aldrig förr att packa alla varor, eftersom det kom nya kunder bakom och som ville ha min plats på bandet. Men det fick de inte, eftersom det tog så lång tid att packa själv. Att bära upp fyra snortunga kassar plus mer som jag tryckte ner i handväskan (räknade lite fel på antal kassar) var inte så lätt. Tungt, svettigt, fyra trappor, två vändor. Förresten, det åkte alltså ner i handväskan hemma på parkeringen och inte tidigare för den som misstänkte det.

Nej, det är faktiskt mycket roligare om man är två.