What just happend??
Jag har blivit lite englisifierad eftersom båda kurserna är på engelska. Jag ber om ursäkt för detta, lite töntigt men what to do?
Till händelsen med stort H. Den förbjudna händelsen. Den som gav mig en chock på riktigt. Jag hade varit nere i kårlokalen och kom därför inte in till föreläsningen med mina tre kompanjoner Sandy, Pandy och Lisen. Jag gick in på vänstersidan som vanligt, lunkade fridfullt fram. Tills jag ser det. Sjunde raden är full. Och det är ingen plats paxad till mig. För att det är inte mina kompisar som sitter där. Det är några andra. På sjunde raden. Vår rad. Jag tappade nästan hakan. Hur kan man vara så fräck! Vi sitter alltid på sjunde raden. Okej, femte då. Det är vår reservrad. Ni förstår, de jämna raderna duger inte för att där finns det inget fotstöd så att man kan sätta upp fötterna på ett visst sätt. Sjukt störande. Men vad ser jag? Femte raden är också tagen. Hakan faller ytterligare någon centimeter. Jag känner att jag nästan blir arg. Bara för att vi inte var där en kvart innan så kan man ju inte bara ta våra platser. De brukar alltid vara lediga, sparade till oss.
Jag såg mig omkring. Är Opumpad, Astrid och Christers polare ens här? Jag vänder huvudet till mittenklungan och där sitter de. De skrattade åt min rektion, men jag vet att de var lika tagna av stunden som jag var. Vad hade precis hänt? Vår rad var tjyvad av några andra.
Men som tur var hade mina vänner sparat mig en plats på rad någonting i mitten. Utan fotstöd. Visste inte riktigt vart jag skulle ha fötterna, inget var skönt. Trots allt blev det en rätt rolig föreläsning. Jag och Arvid tävlade om vem som var bäst att hålla upp pekfinger och ringfinger samtidigt som man ska hålla ner långfinger och lillfinger. Utan hjälp av andra handen förstås. Testa! Det är faktiskt svårt. Jag tror att han vann. Vi satt också och ritade fina bilder på föreläsningsanteckningarna. Till exempel ritade han et spöke som grät för han hade tappat sin finansbok. Då ritade jag ett till spöke som sa att det var jag som tog det, för Paul fyllde år.
Jag tror man kanske skulle ha varit där för att förstå det roliga, men jag garanterar att det var sjukt kul.
Haha! Jag kommer alltid att se tillbaka på den föreläsningen med starka känslor. Hur vardagen kan vändas uppochner på ett enda ögonblick.