plato.

Mamma kom och hämtade mig på jobbet i fredags och direkt bar det av mot Hallands skogar. Jag låg ganska många timmar back i sömn, så hon körde (självklart hade vi tagit den stora bilen) och jag agerade fågelholk en bit. Ibland kör jag gamen också för att variera mig, men då var det tydligen fågelholken. Hon hade också varit världens snällaste och köpt en likadan kudde som den brorsans kompis förstörde. Den är verkligen lika skön som jag minns... lämna mig aldrig igen. När mamma berättade att vandrarhemmet låg brevid en kyrkogård blev jag lite skraj.
Mamma: "Vaddå, är du rädd för spöken?"
Jag: "Ja, jag har ju inte Bamse med mig!"
Mamma: "Men du har ju din mamma med dig..."

Good point. Med den insikten kändes det genast mycket tryggare. Vi hann se en räv och köra över en padda (mamma blev helt knäckt) innan vi kom fram till den gamla skolan brevid kyrkogården. Moster och kusin vitamin var redan framme och det var tur att dörren var öppen, för meddelandet jag skickade kom inte fram förrän dagen efter... Det var inte så bra mottagning där ute på landsbygden. Alla var trötta som härken så vi gick och la oss rätt snabbt. Moster snarkar som en hel elefantkör och Nicole skriker rakt ut i sömnen, så de fick ett eget rum. Mitt och mammas rum var typ två meter brett och fem meter långt. När mamma skulle ställa väckarklockan (mobilen dög visst inte) såg hon att batteriet var borta. Hon kom fram till att det måste hoppat ur i bilen eftersom den stannat på halv sju. Jag sa att det kanske var paddans fel.

Man hörde mosters snarkningar trots att det var ett rum emellan... mamma började prata om att det var någon som sov i musiksalen. Jag tyckte det var lite konstigt sagt.
Jag (efter ett tag): "Du fattar inte att det är moster som snarkar eller?"
Mamma: "Nej... jag trodde det var någon som spelade bas."
Då brast det ordentligt för mig. Jag skrattade så jag nästan tappade andan. Hur dumt var inte det? Att tro att någon fått sova i musiksalen, att det faktiskt finns intrument där och att någon skulle spela bastuba där klockan tolv på natten... faktumet att det var väldigt lyhört och att jag därför var tvungen att skratta tyst och det att mamma skrattade lika mycket hon gjorde att jag bara inte kunde sluta.

Klockan ringde 05.45. Jag trodde direkt att jag skulle upp och jobba men så var det ju inte! Halv sju åkte vi till Ullared och ställde oss snällt i kön. Hetsåt frallor, banan och drack mineralvatten i väntan på att få gå in. Redan där började de hysteriska skrattattackerna som bara kan uppkomma när tjejer med Anderssonska gener träffas. Det vara bara mormor som fattades för att vi skulle vara fulltagliga, men tror för hennes skull att det var tur att hon inte var med. Tempot blev rätt högt! Sju öppnade portarna och vi fick gå in direkt. Jag plockade direkt på mig en hjärta Ullareds-tröja för att komma in i rätt stämning. Och ja... trots att jag bara kommit på att jag skulle köpa en griffeltavla (som jag kan få hemliga meddelanden på i min nya lägenhet!) så kom jag ut med allt förutom en griffeltavla. Jag tror att Ullared är mästare på att skapa behov man inte visste att man hade. Typ som mina Batmankalsonger jag köpte. Perfekta att sova i! Men det hade jag ju inte direkt tänkt på innan att jag saknade. Det blev rätt mycket tråkiga saker som tvättmedel, Vanish, deo, bla bla. Men dem måste man ju ändå köpa så då kan man ju lika gärna köpa dem billigt! Jag konstaterade dock att vissa saker inte alls var billigare än Willys. Så det så. Köpte Kjells skohorn, "inget jävla plastaskit". Eftersom jag brutit av ett antal tänkte jag att det var en riktigt bra grej! Behovet bara växte och växte. Så trillade den ner i vagnen. Bara så där. Ungefär som en reflexväst (när jag ska springa i stan). Muffinsformar (för jag bakar ju så ofta??). Handdukar, påslakan, Rappakalja, termos, fön... oj vad mycket jag inte visste att jag saknade. Vid tolv var vi klara. Då hade vi varit där i fem timmar redan, men det kändes som att vi precis kommit igång. Moster och Nicole var för övrigt lyckligt lottade och fick se 60 000-kronorstanten. Blev lite avis. Slapp kö till kassan också och fick betala direkt. Gick vidare till Sko-Boo och spårade lite granna... blir ju lätt så där när man släpper lös tjejer i en skoaffär. Mamma hade fått för sig väldigt starkt att vi inte fick komma tillbaka till rummet före fem, eftersom det stod att man "inte fick tillträde före klockan fem". Jag hävdade att det måste vara när man ska "checka in", man har väl betalat för att kunna vara på rummet... men nej nej jag hade fel fel. Mamma har alltid rätt.

Vi tänkte att vi kanske kunde göra något annat innan vi åkte tillbaka till rummen. Hittade en lokalbo som jobbade i väskaffären.
Moster: "Finns det något annat man kan göra här, eller något man kan åka och titta på?"
Lokalbo: "Öh... nej... nej."
Nähä. Så vi tog en vild, vild chansning enligt mor och åkte tillbaka. Nicole började snacka danska i bilen och jag vet inte om det bidrog men helt plötsligt trodde GPSen att vi var i Danmark. "Vänd när det är möjligt". Hela tiden. Jag har aldrig varit vän med den, inte efter att den tyckte jag skulle svänga mot Essingeöarna när jag skulle till Huddinge (vilket jag inte gjorde och hamnade helt åt helvete), och nu fick jag ytterligare stöd. Eller så är det dem som använder den det är fel på, inte helt otroligt faktiskt. På känsla hittade vi i varje fall tillbaka. Det var öppet. (1-0 till mig.) Vi tog en rätt så lång powernap innan vi drog mot Falkenberg för att äta middag. Det fanns ingenting där vi bodde så vi åkte på en liten roadtrip. Vi hittade Tommys pizzeria och den fick Tommys i Åkersberga att verka rätt coolt... men mättande var det.

På kvällen hade vi fest som mamma sa när hon berättade för pappa, men det var nog lite väl starkt. Vi drack lite vin och åt godis på rummet, jag och Nicole hade modevisning med de få plagg vi köpte (fast vi vägrade att gå ut på den allmänna toaletten och byta om för att göra entré som moster föreslog) och vi försökte skratta utan att väcka alla andra. När mammorna började somna sittandes gick jag och kusin ut och tog en promenad. Blev tokskrämda av ett får som började bräka helt utan förvarning. Det var skönt att få snacka av sig lite utan mammors öron, vi ses ju alldeles för sällan eftersom de bor 50 mil ifrån oss... Kom tillbaka efter någon timme. När jag höll på att somna knackade det på dörren. Det var Nicole som inte kunde sova med allt snarkande, så hon sov på vårt golv istället. Utan att skrika fakitskt!

Vi skulle vara ute före nio och kom därför tillbaka till Ullared vid nio. Vi skulle bara kolla lite i outleten.... men den öppnade inte förrän tio. Därför gick vi in en sväng på Ullareds varuhus igen. Ska jag ta en korg? tänkte jag. Och det var ju en jävla tur att jag gjorde det. Hade till exempel missat ljusavdelningen igår och ni kan ju tänka er hur det gick... Hittade även isformar som skapade shotglas när man la in dem i frysen. Dem måste jag ju bara köpa! Och så vidare. Hittade inget i outleten när vi kom dit i varje fall. Det var ju bra. Vi åt lunch på världens godaste asiatiska buffé innan vi drog hemåt. Vi var lite oroliga över pappas reaktion när han skulle se alla kassar... typ vart allt ska få plats? Men jag ska ju flytta snart så det löser sig! Till ett rum som är typ hälften av det jag har nu men det är bara en liten detalj.

Jag hittade inte min laddare till kameran innan vi åkte så jag försökte optimera de bilder vi lyckades ta innan batteriet dog (batteriet började blinka efter första bilden förstås.) Det gick ju... halvbra skulle jag säga.


Det är så töntigt att bara vara på Ullared att man lika gärna kan be någon ta gruppfoto med kundvagnarna!


Mamma blev övertaggad när hon hittade sin favoritdipp som inte finns i vanliga affärer längre, och jag rycktes med...


Bästa och som ni förstår enda bilden på kusin och mig.

Jag kan väl sammanfatta det hela med att jag höll Maltes råd och landade lite över budget. Det började redan innan vi åkte därifrån snackas om vad vi ska göra nästa sommar. Rigakryssning nämndes, och det kanske skulle passa bra med tanke på att man nog kan vara lite mer högljudda där... av någon anledning passar det de här sköna och ganska galna damerna.