plato.

Jag snubblade på mållinjen känns det som. Var såå nära att bli en av de cirka 30 procenten som klarar de första två åren utan omtenta, men missade sista kursen. Känns så onödigt att missa den här kursen när jag klarat de ökända "monsterkurserna"... Fast det vore egentligen mer konstigt om jag hade klarat båda kurserna med tanke på den här våren. Ändå känns det rätt surt. Visste nästan när jag gick därifrån att jag hade missat den för jag kunde inte frågorna. Skrattade för mig själv i tentasalen för att jag inte riktigt visste vad jag skulle skriva på några av frågorna. Att flumma på en tenta i ekonomisk historia känns inte optimalt... Undrade lite hur jag skulle reagera om jag fick mitt livs första IG. Panikattack? Hyperventilering? Gråta tills alla tårar tar slut? Inget av det där hände. Det kändes rätt tomt. Mest fan. Nu måste jag läsa om den där jävla skiten som är så fruktansvärt tråkig och som jag aldrig någonsin kommer att ha nytta av i mitt framtida arbetsliv. Jag hade nog fel taktik genom att försöka trycka in 900 sidor på en vecka, eftersom hela kursen i övrigt handlat om vår uppsats som inte hade något med tentan att göra. (Lotta som klarade sig: "Va? Läste du boken?") Det är lätt att vara efterklok och tro att man hade mer tid än man hade.

Jag hade planerat att plugga lite hela sommaren, så att jag inte skulle behöva kötta in allt sista veckan (det fungerade ju bevisligen inte förra gången). Med två veckor kvar har jag därför lite smått panik över att jag gjort massa roliga saker istället efter jobbet i sommar... det är inte så svårt att förstå att efter nio timmar på jobbet så är man inte så sugen på att ta fram en svartvit och tung bok.

För att skapa lite motivation skrev jag lite peppande ord på första sidan i blocket. Wish me luck!