plato.

Bara en... pleeeeease. Det är det jag älskar med siffror. Det är inga tvivel om när man gjort rätt eller fel. Om man har gjort fel, gör man om tills man får ut rätt svar. Och så får man en sån där skön yes-känsla. Och går till nästa tal lite nöjd. Men det här! Jag har ingen aning om vad han vill att jag ska kunna. Man får ju inget facit till tentan vi gjorde heller, det vore väl lite väl mycket hjälp att kunna förstå vad man gjorde för fel förra gången.

Jag har lite svårt att komma in i känslan att jag har tentaperiod nu. Jag brukar liksom sitta i biblioteket på femte våningen fram till nio på kvällen varje dag och slita mitt hår. Så för att motstå frestelser av umgängestyp och andra attraktiva aktiviteter som att städa förrådet eller skrubba grillen ska jag nu åka ut till landet och isolera mig från mänskligheten. Eller ja, mormor och morfar är ju där men jag har svårt att tro att de kommer störa mig. Så det är okej. Skönt att inte vara helt ensam när det åskar och blixtrar och rådjuren stirrar lite lömskt på en.

Om en vecka är det över. Då kommer det vara värt slitet. Nu ska jag kötta! Ses om några dagar.