plato.

Mormor matar skatorna och morfar jagar dem. Är det det som menas med att man kompletterar varandra? De är roliga. Jag får inte äta när jag vill, utan när de säger till så äter jag. Vilket är ganska ofta. Ínte för att jag är rädd för dem, utan mer för att slippa se den där besvikna blicken i ögonvrån de alltid får om man försöker säga lite snällt att det faktiskt inte ryms mer där inne. Som när jag och morfar tittade på Sverige-Skottland vid kanske nio på kvällen, så skriker mormor från ett annat rum att jag "måste ta en frukt". Bara att följa order. Om de känner mig vet de väl att de inte behöver vara oroliga för att jag äter för lite? Det är alltid jätteroligt att kolla på sport med morfar, för han är minst lika involverad som jag. Han var även sur på Zlatan och bästis med Källström.

Förutom att sammanfatta en helt sjukt tjock bok full med sånt jag önskade att jag aldrig behövde veta, har jag klippt gräset med gräsklipparbilen (nästan lika kul som att köra truck men inte lika coolt), gått lilla- och stora skitrundan, matat fåglarna och Kurre Ekorre, blivit påmind om att jag faktiskt är vice ordförande i ett utskott trots att det sommar, njutit av solen och utsikten på bryggan för en sekund, blivit påmind om hur gott det är med risgrynsgröt, gått på fotoexpedition, sett ett program om folk som samlar på konstiga saker i en halvtimme för att CSI inte skulle vara det sista jag såg innan jag skulle somna i ett tomt hus helt själv... Stannade faktiskt längre än mina kära morföräldrar, tycker att det var väldigt modigt! Med min fantasi vet man aldrig hur saker kan sluta...

Nu kan man ju lätt få intrycket att jag inte har pluggat så mycket, men det mina vänner har jag. Det var ett riktigt smart drag att åka ut till ingenstans och läsa... ska försöka hålla fokus ända fram bara. Två dagar kvar till avspark.
















Kom ihåg-lista morfar gjorde till mig, med mormors korrigeringar förstås... Han kände nog att sista punkten var rätt viktig?