Spontanitet på hög nivå.
Eftersom det oftast är ganska mycket fina färger i min kalender älskar jag när jag kan vara lite spontan.
När jag satt på "informationsmötet om nya betygssystemet" (som var helt fruktansvärt upprörande, men det är en annan historia) ringde något nummer och talade in på mobilsvaret. Glömde bort det men när jag gick hemma i långkalsonger och ulltröja vid halv åtta kom jag på det. Ringde upp mobilsvaret. Då är det en kille som sett min profil på statist.se och vill att jag kommer och provspelar för medverkande i en reklamfilm för Stadium. Jag har inte betalat medlemsavgift på statist på kanske två år men visst! Det lät kul. Synd bara att han sa att auditions var idag. Ringde upp ändå. Han sa att de nog skulle vara kvar någon timme till, så om jag ville kunde jag gärna komma förbi. Jag försökte fiska efter hur vältränad de ville att man skulle vara eftersom jag inte direkt känner att jag är i mitt livs form, och då jag lyckades få fram att det varit några fitnesstjejer där idag som de inte hade gillat för att "de var för mycket" tänkte jag att jag kunde ge det en chans. Less is more?
Så på fem minuter skulle jag alltså svida om från en förkyld glasögonorm iklädd långkallingar och ulltröja till att bli snygg, vältränad och stark. Baggis.
Jag åkte dit. Skippade Bonde och åkte dit. Blev lite glad för att jag har sunda prioriteringar även när Bonde är med i bilden. Märkte när jag klev in att jag varit på audition där förut. Vet inte vad jag hade trott, men jag fick stå i träningstajts och sporttop i deras lilla kök och hoppa hopprep, göra armhävningar, situps och dra lite i ett band medan de filmade. (Det slår i och för sig inte den audition när jag skulle kliva upp ur en låda på rätt sätt.) De hade även en sån där grej när man står på knä och rullar ett hjul framåt så långt man kan, och tillbaka igen. Gjorde bara platt fall framåt en gång när jag ville lite längre fram än min kropp orkade. När han som filmade uttalade mitt efternamn rätt kom vi också fram till att han är bästa kompis med min farfars systers barnbarn. Liten värld eller vad! Det hela var över på kanske fem minuter och jag åkte hem igen.
Man ska krydda helt klart vardagen med lite spontana, udda saker. Även om det är typ en halv procents chans att jag får det. Vad fanns det att förlora?
När jag satt på "informationsmötet om nya betygssystemet" (som var helt fruktansvärt upprörande, men det är en annan historia) ringde något nummer och talade in på mobilsvaret. Glömde bort det men när jag gick hemma i långkalsonger och ulltröja vid halv åtta kom jag på det. Ringde upp mobilsvaret. Då är det en kille som sett min profil på statist.se och vill att jag kommer och provspelar för medverkande i en reklamfilm för Stadium. Jag har inte betalat medlemsavgift på statist på kanske två år men visst! Det lät kul. Synd bara att han sa att auditions var idag. Ringde upp ändå. Han sa att de nog skulle vara kvar någon timme till, så om jag ville kunde jag gärna komma förbi. Jag försökte fiska efter hur vältränad de ville att man skulle vara eftersom jag inte direkt känner att jag är i mitt livs form, och då jag lyckades få fram att det varit några fitnesstjejer där idag som de inte hade gillat för att "de var för mycket" tänkte jag att jag kunde ge det en chans. Less is more?
Så på fem minuter skulle jag alltså svida om från en förkyld glasögonorm iklädd långkallingar och ulltröja till att bli snygg, vältränad och stark. Baggis.
Jag åkte dit. Skippade Bonde och åkte dit. Blev lite glad för att jag har sunda prioriteringar även när Bonde är med i bilden. Märkte när jag klev in att jag varit på audition där förut. Vet inte vad jag hade trott, men jag fick stå i träningstajts och sporttop i deras lilla kök och hoppa hopprep, göra armhävningar, situps och dra lite i ett band medan de filmade. (Det slår i och för sig inte den audition när jag skulle kliva upp ur en låda på rätt sätt.) De hade även en sån där grej när man står på knä och rullar ett hjul framåt så långt man kan, och tillbaka igen. Gjorde bara platt fall framåt en gång när jag ville lite längre fram än min kropp orkade. När han som filmade uttalade mitt efternamn rätt kom vi också fram till att han är bästa kompis med min farfars systers barnbarn. Liten värld eller vad! Det hela var över på kanske fem minuter och jag åkte hem igen.
Man ska krydda helt klart vardagen med lite spontana, udda saker. Även om det är typ en halv procents chans att jag får det. Vad fanns det att förlora?
Kommentarer
Trackback
