Och så var man 23.
Klockan åtta den tolfte i tolfte vaknade jag av skönsång, kladdig chokladtårta med ljus i och ett paket. Då förstod jag direkt att jag fyllde år! Precis som det ska vara. Förutom att Roomie tyckte att det var onödigt tidigt förstås på en söndag, men jag blev nöjd eftersom jag skulle behöva plugga dagen till ära med tre dagar kvar till tentor. Tack vännen! På det sättet var det väl väldigt onödigt att fylla år just nu. Inte kanske för att den 23:e födelsedagen är så speciell men ändå - att tentaplugga på en sådan dag är väl inget man önskar sin värsta fiende?
Jag fick grytlappar! Precis vad jag önskat mig eftersom vi inte har några och jag har blivit lite trött på att bränna mig... Perfekt till kommande julbak!
Dagen gick rätt fort. Borde gått långsamt eftersom det var ganska tråkigt, men för att jag hade så mycket jag borde hinna så gick tiden så fort, så fort. För att känna av att det ändå var en rolig dag hade jag bjudit in familjen på middag. Det bästa var att de hade med sig mat. Jag bara dukade! Varför är det inte så varje dag? Roomie hade frågat vad jag trodde att det skulle bli, och jag sa att jag hoppades på Hawaiigryta. Och så blev det det! De känner nog mig rätt väl de där filurerna. Jag styrde en marängtårta med Daim och kiwi som var till allas belåtelse. (Men oj, hör ni hur jag pratar, börjar åldern ta till minsann?)
Jag tror att 23 är en riktigt bra ålder. Dock gick det lite väl snabbt när Lisen började snacka om att jag var inne på mitt 24:e år... Vänta nu! Stopp och belägg! Håller just på att anpassa mig bort från 22. (Det kan ta några månader uppenbarligen, om jag tänker på Phillans chock när hon insåg att hon varit 23 ett tag) Är man vuxen nu? Känner mig inte direkt vuxen, men när man inte ens får gå till ungdomsmottagningen längre så börjar man ju undra... Och så får man åka på ALLA kryssningar. För det vill man ju!? Jag skulle nog kalla mig en ung vuxen i sådana fall. För jag klarar mig själv rätt så bra! Så en helt borttappad junis är jag ju inte. En ung dam i mina bästa år kanske?
Efter tentorna ska jag fira: Att jag är 23, att jag har jullov och att jag kan ta sovmorgon!! Och då menar jag helt utan att ställa väckarklockan. Längtar!
Jag fick grytlappar! Precis vad jag önskat mig eftersom vi inte har några och jag har blivit lite trött på att bränna mig... Perfekt till kommande julbak!
Dagen gick rätt fort. Borde gått långsamt eftersom det var ganska tråkigt, men för att jag hade så mycket jag borde hinna så gick tiden så fort, så fort. För att känna av att det ändå var en rolig dag hade jag bjudit in familjen på middag. Det bästa var att de hade med sig mat. Jag bara dukade! Varför är det inte så varje dag? Roomie hade frågat vad jag trodde att det skulle bli, och jag sa att jag hoppades på Hawaiigryta. Och så blev det det! De känner nog mig rätt väl de där filurerna. Jag styrde en marängtårta med Daim och kiwi som var till allas belåtelse. (Men oj, hör ni hur jag pratar, börjar åldern ta till minsann?)
Jag tror att 23 är en riktigt bra ålder. Dock gick det lite väl snabbt när Lisen började snacka om att jag var inne på mitt 24:e år... Vänta nu! Stopp och belägg! Håller just på att anpassa mig bort från 22. (Det kan ta några månader uppenbarligen, om jag tänker på Phillans chock när hon insåg att hon varit 23 ett tag) Är man vuxen nu? Känner mig inte direkt vuxen, men när man inte ens får gå till ungdomsmottagningen längre så börjar man ju undra... Och så får man åka på ALLA kryssningar. För det vill man ju!? Jag skulle nog kalla mig en ung vuxen i sådana fall. För jag klarar mig själv rätt så bra! Så en helt borttappad junis är jag ju inte. En ung dam i mina bästa år kanske?
Efter tentorna ska jag fira: Att jag är 23, att jag har jullov och att jag kan ta sovmorgon!! Och då menar jag helt utan att ställa väckarklockan. Längtar!
Kommentarer
Trackback
