plato.

Jag köpte taggad som aldrig förr träningkort i slutet av september. Sedan var jag sjuk hela hösten. Inte så där ynkligt sjuk så att jag kände efter och tyckte synd om mig själv, utan bara nerkörd som fan. Blev bättre i mitten av december. Halleluja! Krafterna kom tillbaka. Jag kunde sova en hel natt utan att vakna av att näsan var helt igensnorad eller av att jag hostade sönder alla muskler i lungorna. Frihet. Men så fort jag tänkte gå och träna fick jag förstås ont i halsen. Det är farligt det där, att vilja och tänka på att träna. Då kan man bli sjuk.

Men den 27e december hände det. Det som bara varit en illusion så länge. Mikiz hade några prova på-kuponger som gick ut på nyår, så hon och Sofia skulle dit och träna. Hon tog med Sofia så att jag inte skulle känna att jag måste träna om jag var sjuk, hade som sagt haft ont i halsen. Det kanske var därför, men jag mådde bättre. Vågade dock inte skriva upp det i kalendern, tänkte det bara lite försiktigt. Afrodans på tisdag. Då skulle jag ta i som aldrig förr så att passet skulle vara värt de 1316 kronor jag hittills betalat utan att träna en enda gång.

Så stod vi där i salen och väntade på att afrodanspasset skulle börja. Jag kände mig inte så lite larvig i mina tights, är ju van vid stora fotbollsshorts liksom... Men enligt källor är det bara jag som tycker det är konstigt, så det är ju bra i varje fall. Jag vänjer mig nog. Vi svingade oss själva som bara den. Vi hälsade på solen, dansade med vinden, pekade mot stjärnorna, viskade till marken, var stora hungriga gamar, jagade elefanter och drog på fiskestövlarna. Det var roligt, lite annorlunda men bra mycket rörelse. Synd att inte Powell och Melman var med, det hade varit riktigt roligt att beskåda. (På ett snällt sätt förstås, ni skulle säkert rocka.)

Och ja... om man tänker på träningsvärken jag hade i flera dagar så var det kanske värt 1316 kronor. Men jag vill helst sänka snittet lite nu! Får väl trängas med alla som har gett ett visst nyårslöfte i några veckor innan det blåser över...