plato.

Mina barn skulle inte få göra så. "Om man inte mår bra ska man vila, annars blir det bara värre." Säkert så sant som det var sagt. Men när det gäller en själv är det helt plötsligt inte så noga. Märkligt. Jag tänker tillbaka på hösten och blir nästan förbannad på mig själv som gick runt med av sannolika skäl misstänkt lunginflammation i tio veckor innan jag blev bättre. Körde på som vilken maskin som helst. (Tänk vilka avskrivningar det måste varit under den perioden... inte linjära direkt.) Det fungerar inte i längden kan jag berätta. (Och köp inte årskort på en träninganläggning dagen innan. Tips.) Å andra sidan är det ju lätt att sitta bredvid och säga att det var dumt, jag kan inte direkt se några andra vägar jag kunde valt mitt i stridens hetta... Det var då det var akademisk finanskris för min del och varje missad minut sågs som ytterligare anledning till förlorad poäng på tentan. Det är ju märkligt att det krävs en doktor som med allvarlig blick måste förbjuda en för att man ska förstå. Synd bara att de läkarna jag var hos sa att det är inget fel på dig, lite bröstsmärtor är inte farligt, åtminstone inget vi kan göra något åt, 300 kronor tack. Det räcker inte. Jag antar att det både är en svaghet och styrka. Jag kör rätt in i kaklet.

Så långt ska det inte gå den här gången. Feber och knivar i halsen har gått över till Darth Vader-röst och stort behov av Otrivin Menthol. Det är så varmt på jobbet att jag i kombination med hängigheten knappt kan avgöra om jag har feber eller inte... så jag tar en Ipren och kör tills jag stämplar ut.

Imorgon är jag ledig och då ska jag vila så effektivt det bara går. Motsägelsefullt eller brutalt smart?