plato.

Det var de hårda som kom. De som anser att det inte finns dåligt väder, utan bara dåliga kläder. Powell, Tene, Migi och jag. Fyra tappra själar träffades i ösregnet på vallen för att köra ett styrkepass. Det är antagligen för att det är så varmt nu, men jag älskar att vara ute när det regnar. Särskilt att träna. Det blir någon speciell frihetskänsla... svårt att förklara. Det helar själen på något sätt, om man får lov att vara lite djup. I like it. Jag nämnde för Powell att jag gärna skulle vilja köra höjdhopp någon gång och han blev ju förstås eld och lågor direkt... så han tog ut ribban och körde ett hopp. Eftersom han blev lika blöt som alla djur som inte fick plats i Noaks ark när han landade på mattan avstyrdes den aktiviteten rätt fort. Men en annan gång kör jag gärna lite höjdhopp! Har ju knappt hoppat sedan högstadiet, i gymnasiet fick man ju aldrig göra det... så himla dumt! Höjdhopp är ju riktigt roligt. Glömde alla lärare det eller?

Efter styrkepasset gick vi och spelade fotboll med Ella IF. Det var så tjusigt med alla orangea tröjor... klart jag önskade att jag också hade en. Men man måste förtjäna sin, och det kan jag väl inte riktigt säga att jag gjort än. Bollen stack iväg som sjutton i det blöta konstgräset förstås. Det var så roligt att spela fotboll igen! Var ett tag sedan nu. Bara när jag knöt på mig grässkorna kände jag ett litet glädjeskutt i bröstet. Det är något speciellt med den där sporten alltså. I slutet blev jag påmind om mitt förbannade knä som jag skadade på Studentiaden... men jag ignorerar det ett tag till tror jag.