Ett sånt där härligt ögonblick där allt blir fel på ett roligt sätt.
Jag och Arvid har precis käkat lunch på Idrottsutskottet. Jag sitter i soffan och skriver något i ett block medan han står med en fotboll oroväckande nära sina fötter och kollar på mig med den där blicken man sett så många gånger förr: jag kommer lobba bollen till dig.
Jag: Nej, nej, nej. Skjut inte på mig. Jag vill inte förstöra mina glasögon.
Arvid: Men du ska ju ändå köpa nya!
Jag: De här ÄR nya.
Arvid: Åh... snygga.
Kommentarer
Trackback
