Första tentan med uppknäppta byxor.
Tur att jag tog en stor tröja så det inte syntes. Det där med kärnfriskheten har väl gått sådär. I måndags morse innan tentan mådde jag inte bra alls. Tänkte att det kanske var nervositet som innan makron och att det skulle släppa när vi väl satte igång. Men det gjorde det inte. Mådde illa och magen var i uppror. De två första timmarna var allt fokus på att inte spy. Och så skulle jag skriva något vettigt samtidigt. Tror inte att det gick så bra. Hade påse med mig till platsen i värsta fall liksom.
Förra veckan la Arvid fram en teori om vad som är allra roligast i livet: att skriva tenta och att sova. För det är ju det som går allra snabbast. Så enligt teorin "det går fort när man har roligt" måste det vara så jävla kul att ha tenta. Helt fantastiskt skoj att sova. Och detta stämmer ju onekligen - endast en tenta har jag lämnat in innan full tid. Det går verkligen alldeles för fort. Men den här gången - det var fan i mig den längsta tentan jag varit med om. Ville bara att tiden skulle ta slut så att jag kunde gå ut därifrån. Och tiden gick såååå långsamt. De sista två timmarna gick lite bättre illamående-mässigt men tror som sagt inte att mitt verk blev så bra... but what to do. Tänkte tanken att jag kanske skulle vara tvungen att blanka om jag mådde för dåligt och gå ut därifrån men den tanken var ännu mindre lockande än att skriva en skittenta. Tre tentor i juni.... usch. Det kanske blir det ändå för visso, men just nu lever jag i ovisshet angående det och planerar att göra det i några veckor!
Överlevde och har sedan spenderat två dagar i soffan. Melman var snäll och köpte blåbärssoppa till mig. Jag har nästan sett klart första säsongen av Vänner. Känns lite bättre nu. Har inte vomiterat någon gång utan har istället har förkylningen blivit värre. Haft orolig mage och liksom ont... mina privatläkare Sandy och Lisen har analyserat att jag har varit stressad och får även stöd av min pappa. Så då måste det ju vara sant. Fast det känns inte som att jag varit så stressad. Men när man tänker tillbaka på den här perioden så har det ju varit rätt mycket. Mycket plugg och sena dagar, jag har blivit Vice ordförande i Idrottsutskottet, jag har jobbat mer än tidigare, en hel del oväntat letande av spelare till Barca, andra som haft kärlekstrubbel, ett hemligt projekt på gång... Så det är ju inte helt orimligt. Många saker är ju roliga men de bidrar ju ändå till full gas. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har en väldigt hög psykisk gräns för vad jag klarar av. Jag tänker "bara till det datumet, sedan är det över". Som efter projektet. 5 mars är det över. Men det är ju inte över, för då blir det tentaperiod och de är ju inte av det lugna slaget. Jag tror att man behöver några lugna downs mellan de mastiga perioderna för att det ska funka. Så nu sa väl min kropp ifrån istället. Den hade ju gärna kunnat välja ett bättre tillfälle men det fungerar väl inte så förstås...
Imorgon åker jag och Melman till Rom i alla fall och det ska bli hur skönt som helst! Vi har inte fått överflöd av tid tillsammans på sista tiden heller så det ska bli både roligt och mysigt. Mina nya rutiga glada tygskor är packade!
Förra veckan la Arvid fram en teori om vad som är allra roligast i livet: att skriva tenta och att sova. För det är ju det som går allra snabbast. Så enligt teorin "det går fort när man har roligt" måste det vara så jävla kul att ha tenta. Helt fantastiskt skoj att sova. Och detta stämmer ju onekligen - endast en tenta har jag lämnat in innan full tid. Det går verkligen alldeles för fort. Men den här gången - det var fan i mig den längsta tentan jag varit med om. Ville bara att tiden skulle ta slut så att jag kunde gå ut därifrån. Och tiden gick såååå långsamt. De sista två timmarna gick lite bättre illamående-mässigt men tror som sagt inte att mitt verk blev så bra... but what to do. Tänkte tanken att jag kanske skulle vara tvungen att blanka om jag mådde för dåligt och gå ut därifrån men den tanken var ännu mindre lockande än att skriva en skittenta. Tre tentor i juni.... usch. Det kanske blir det ändå för visso, men just nu lever jag i ovisshet angående det och planerar att göra det i några veckor!
Överlevde och har sedan spenderat två dagar i soffan. Melman var snäll och köpte blåbärssoppa till mig. Jag har nästan sett klart första säsongen av Vänner. Känns lite bättre nu. Har inte vomiterat någon gång utan har istället har förkylningen blivit värre. Haft orolig mage och liksom ont... mina privatläkare Sandy och Lisen har analyserat att jag har varit stressad och får även stöd av min pappa. Så då måste det ju vara sant. Fast det känns inte som att jag varit så stressad. Men när man tänker tillbaka på den här perioden så har det ju varit rätt mycket. Mycket plugg och sena dagar, jag har blivit Vice ordförande i Idrottsutskottet, jag har jobbat mer än tidigare, en hel del oväntat letande av spelare till Barca, andra som haft kärlekstrubbel, ett hemligt projekt på gång... Så det är ju inte helt orimligt. Många saker är ju roliga men de bidrar ju ändå till full gas. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag har en väldigt hög psykisk gräns för vad jag klarar av. Jag tänker "bara till det datumet, sedan är det över". Som efter projektet. 5 mars är det över. Men det är ju inte över, för då blir det tentaperiod och de är ju inte av det lugna slaget. Jag tror att man behöver några lugna downs mellan de mastiga perioderna för att det ska funka. Så nu sa väl min kropp ifrån istället. Den hade ju gärna kunnat välja ett bättre tillfälle men det fungerar väl inte så förstås...
Imorgon åker jag och Melman till Rom i alla fall och det ska bli hur skönt som helst! Vi har inte fått överflöd av tid tillsammans på sista tiden heller så det ska bli både roligt och mysigt. Mina nya rutiga glada tygskor är packade!
Kommentarer
Trackback
