plato.

Makro-paniken har kommit tillbaka. IDAG. Lite sent när tentan är på onsdag. Har levt ett rätt normalt liv sedan förra stressen för två veckor sedan. Har inte alls känt den där jobbiga känslan. Men välkomment tillbaka! Lite sent påkommet dock eftersom tiden inte räcker till.

Fast, tack vare detta har jag sett finalen i Melodifestivalen med Melman, Mikiz och Powell. Det var jätteroligt för de blev så upprörda när Ola inte vann. På riktigt. Schlager är på allvar hos de här sötnosarna ska ni veta. Jag har sett på Lyxfällan utom de sista tio minutrarna som jag inte spelade in för jag inte visste att programmet var en timme och tio minuter. Jag har även agerat stort stöd åt en nära vän i känslokris. Och det är ju inget man planerar liksom, det händer när det händer (olägligt förstås) och då tänker man inte på det utan man är bara där. Det är liksom inget man funderar på. Det är skönt tycker jag. Att viktiga saker är självskrivna. Det kommer lösa sig. Vi släpper dig aldrig.

Nu låter det som att jag inte pluggat alls, och så är ju förstås inte fallet. Jag har pluggat massor, men inte sådär typ fjorton timmar som det blir de här dagarna. Har jobbat lite för mycket för att vara tentaperiod också, men så är livet.

Äsch, nu är det bara att lära sig allt jag inte kan imorgon. Hur svårt kan det vara? Det brukar ju lösa sig. Amen.