Vem vill ha guldet när man kan vinna Fair Play?
Milano - var ska man börja? En av de helt klart sjukaste resorna jag varit på.
Vi flög dit onsdag eftermiddag/kväll och de stod och väntade på oss när vi kom dit. Det hade vi väl aldrig trott. Åkte buss till hallen där vi skulle bo. Regnet öste ner. La ut madrasserna på golvet i hallen. Gick ut och käkade pizzaslice på något litet ställe i närheten. Blev hyschade av personalen för att vi inte var knäpptysta när vi åt. Sedan när är de lågmälda i Italien? När alla skulle sova i hallen var det någon typ av fest i mittcirkeln och någon funktionär gick runt och skrek QUIET! Vet inte om det var han eller festen som störde mest. Vaknade flera gånger under natten av att det var så fruktansvärt kallt. Vi skulle spela halv elva morgonen efter så vaknade vid halv nio. Fick flytta på alla saker till ett litet omklädningsrum på kanske 15 kvadrat där alla 50 personers saker skulle samsas. Toaletterna var in fact hål i golvet, fast jag bara trott att det var en myt. Är det för att det bara är modeller i Milano och de aldrig behöver gå på toaletten?? Vi värmde upp i god tid innan och var redo när matchen skulle börja. Problemet var att ingen annan var det eftersom de tydligen hade ändrat spelschemat utan att säga till. Så vi skulle spela först klockan 12. Eftersom de i princip inte kunde någon engelska var det lite svårt att förstå vad problemet var men det löste ju sig till slut. Tagga av tagga om.
Foto E Westerberg
Coach utsåg även mig till kapten och jag blev ju lika glad och stolt som ett barn på julafton typ. Älskar att vara kapten; påminner mig om det goda dagarna i F87. På grund av begränsade uppvärmningsytor fick vi köra lite Mora träsk-sånger med väl utvalda rörelser ("Vi sätter höger arm fram, höger arm bak, höger arm fram och skaka lite grann. Hoppa runt i ring, dansa honkitonk - det var allt för denna gången...") och även utvalda delar av Lottas Friskispass utomhus. Första matchen var mot Bratislava. Planen var kort konstgräs med lite sand/gummi/grus på. Som en dörrmata typ. Första halvlek var inte så bra alls av oss, men vi höjde oss i andra och vann med 2-0. Skönt. Fick en del onödiga avblåsningar också för att vi inte hade koll på att det var futsalregler och inte five a side. Efter matchen ville jag se regelutdrag men de hade inget eftersom det bara var FIFA:s gamla vanliga regler. Om man inte kan dem utantill då? Pratade länge med Alberto som var turneringsansvarig och faktiskt kunde lite engelska, och till slut förstod han vad jag ville så han sa att han skulle fixa fram dem.
Dagen fördrevs med att titta på de andra lagen och försöka hitta någonstans att vara. Volleybollagen körde en "Ååå bordsskål!" när de taggade under matcherna. Roligt när ingen fattar, man skulle ju kunna säga vad som helst egentligen. Det fanns ingen läktare och madrasserna var uppställda mot väggen eftersom de spelade på planen/i sovrummet. La oss ett tag på vår madrass och vilade lite i ett hörn, men fick så många volleybollar på oss så vi gav upp till slut. När vi skulle värma upp inför andra matchen kom Alberto och hade genomgång av reglerna. Kändes som football for retards när han visade med vilda gester hur bollen var tvungen att ligga på linjen vid inspark. Några grejer var dock inte självklara, så det var bra ändå! Tack Alberto. Andra matchen var mot Beirut. Vi mötte dem i Barca i våras minns jag och vann, men hade för mig att de var rätt bra. De hade också vita tröjor och eftersom vi var bortalag fick vi ta västar. Det visade sig dock att de hade en väst för lite så vi skulle vara tvungna att byta västar med varandra på bänken. Detta psykade oss totalt eftersom vi annars har väldigt strukturerade byten. I halvlek frågade jag om de kunde ta västarna istället eftersom de bara var fem, men deras idiot till manstränare vägrade ju förstås. Vi var väldigt frustrerade och låg under med två eller tre noll. Tryckte på som attan i slutet och lyckades göra två mål men det räckte tyvärr inte. De hade en snabb tjej på topp som de körde långbollar på och det fungerade på något sätt. Vi var väldigt arga och frustrerade efter matchen. Vi kände verkligen att vi var det bättre laget, men att vi inte kom till avslut riktigt.
Hejar på killarna i regnet... Foto E Westerberg
Efter det duschade vi och hade sedan lite fest i omklädningsrummet. Ass hade tagit med sig dipp också, verkar ha blivit en ny riktigt fin tradition. K.A.O.S. 50 personer och 50 personers packning på 15 kvadrat. Helt sjukt. Gick sedan till Neon bar. Åt middag vid ett; en sjukt god toast. Hade hoppats att Linda skulle kunna ta en tripp från Florence till Milano men efter vissa schemaändringar gick det tyvärr inte... hade varit roligt men sånt är livet ibland!
På fredagen spelade vi halv elva och mötte tyska Konstanz. Andra halvlek var som vanligt riktigt bra och vi vann med 5-1 efter 1-1 i halvtid. Då Bratislava vann mot Beirut vann vi gruppen på målskillnad. Solen hade bestämt sig för att visa sig och vi åkte in till staden. Körde en bättre massagecirkel i tunnelbanan. Som vanligt gjorde jag ju bort mig. Vi började prata om Lambada och då kom jag och tänka på Lejonkungen 3 när Timon glömt bort vad Hakuna Matata heter och försöker komma på det medan Pumba säger olika fraser. Det slutar med att jag ropar "HA KUL MED LAMBADA!" med äkta Pumbaröst. Då börjar någon svensk tjej prata med oss som stått bredvid. Woops! Åkte till Duomo (Domus?) som var en riktigt mäktig katedral. Blev uppraggade av några tyskar ("ni satt väl på ett café här i närheten för typ en timme sedan?") där inne som ville att vi skulle hänga med dem på stan. Vi kände väl snarare för kvalitetstid med laget så det bidde inget med det. Vi åt glass istället och jag och Lotta satte oss i solen på ett fik utan och med kaffe. Gick sedan bort mot de andra som var på shoppingrond. (Smet in på H&M förstås innan vi mötte upp dem för att inte behöva skämmas.)
Massagecirkel! Foto E Westerberg
Är de verkligen blonda i Sverige? Foto E Westerberg
Glass i solen... härligt! Foto E Westerberg
Åkte tillbaka till hallen för att se på våra volleyboll- och basketlag. Ass fick en riktigt fin Mamma My-knut av mig. Basketlaget förlorade tyvärr men totalt tog de 54 poäng och vann en match! För er som inte vet det brukar basketlaget alltid bli mobbat för att de tog tre poäng totalt i Koblenz för två år sedan... men nu kan de ju sluta med det! Efter sista matchen hade motståndarlaget gått fram till våra basketkillar och sagt "we've got the basketball, but you've got the girls...". Vad att föredra?
Efter att ha supportat våra cheerleaders under deras repetition åkte vi in till stan med laget för att äta riktig middag. Pizzan var helt himmelsk. Vi började komma in på lite märkliga diskussioner som när man ber om en screw i affären (varan eller tjänsten?), att jag hade en fotprotes (Emma i Barca: Det ser ut som att du har fyra fingrar! Jag: Ja visste du inte det? - eskalerade till Emma: Det ser ut som att du har en fotprotes! Jag: Ja visste du inte det?), att om Lotta får en son ska den heta Lotto, med mera med mera... Vår klasskamrat som är på utbyte i Milano kom dit och efter en stund gick vi till något soft uteställe. Trots taxibrist fick vi tillslut en bil som tog oss tillbaka. När vi kom "hem" var min och Lottas madrass borta. Suck! Såg några killar som låg på en likadan madrass rätt nära där vår hade stått. Lotta gick fram, skakade lite på en av dem och sa "I think this is our mattress" och med tanke på flinet och det faktum att de flyttade på sig direkt stämde det. Alltså behövde jag inte frasen du ligger i min sovsäck, men skulle behövt du ligger på vår madrass. Vem tar någon annans madrass bara så där för att man inte har en egen? Ingen hyfs på folk.
På lördagen var det slutspel och eftersom de summerade alla grupper och rankade alla som gick vidare 1-8 så skulle vi möta Beirut igen. Gissa om vi var taggade. Killarna åkte tyvärr ut i åttondelen på morgonen, och vi var näst på tur att spela. Vi ändrade om lite så att Torsten skulle spela back och jag där fram eftersom hon är tillräckligt snabb för de där rackarna på topp. Detta gjorde det lite ovant på planen. Som vanligt spelade vi bra men kom inte till skott. Det känns genomgående tema i alla våra matcher, vi försöker spela oss över mållinjen typ. De andra bränner av något skott som går in. Förlorade med 2-0 och var utslagna i kvarten. Vi var väldigt besvikna. Det är svårt att säga om det var dumt eller inte att byta mig och Torsten, men om vi hade förlorat utan att ha försökt lösa det som inte fungerade förra matchen hade jag nog varit ännu mer besviken. Fick ett fint sår över hela högerknät fullt med diverse gott och blandat. Bet mig själv i handen när de gjorde rent det, fungerade bra faktiskt. Fick ett nät över kompressen så att benet såg ut som en kasslerbit. Tjausigt. Volleybolldamerna åkte också ut och vips så var det bara våra cheerleaders kvar.
Foto E Westerberg
Det var roligt att kolla på cheertävlingen. Det var vi och två lag till som var riktigt duktiga. De andra var... intressanta. Ett lag körde hiphop med paraplyer - riktigt duktiga men inte cheer! Våra tjejer (och kille!) kom trea. De som vann var fem killar och fem tjejer som kunde göra massa grymma lyft även om jag tycker våra var bättre på att dansa. Kul med en pallplats i varje fall! På prisutdelningen så hör vi också att Fair Play-priset i Futsal går till Stockholm School of Economics! Wohoo! Vet inte riktigt hur det gick till med vi kom fram till att vi kör tufft med schysst.
Fair Play-vinnare. Foto E Westerberg
Det är en väldigt stark tradition att sista kvällen på turneringen är det en avslutningsmiddag med alla som åker med och det brukar vara riktigt roligt. Alla verkar dock inte vara med på det även om en viss styrelsemedlem till och med blev städansvarig för utskottet efter att ha skitit i den förra turneringen för att själv gå och titta på El Clásico på TV... tappade helt orden när denne upprepade samma sak igen. (Inte ens El Clásico.) Och drog med sig massa andra. Men vi sket i dem och hade riktigt skoj ändå! Det var kanongod mat med pasta och pizza och stämningen var på topp. Coacherna fick avslöja MVP (inte Net Present Value som någon trodde) och jag fick även Lotta att gråta efter ett litet sponant tal. Limoncellon flödade och jag tyckte det påminde alldeles för mycket om Bakis för att vara gott... När vi var mätta och belåtna gick vi vidare i ösregnet till ett ställe som hette Le Banque - banken. Lisas kompis kompis hade fixat in oss där och damn vad trångt det var. Verkade vara ett sådant där coolt ställe med den största kristallkronan jag någonsin sett över dansgolvet. Roligt att se men det gick knappt att röra sig. Vid tre gick vi ut för att försöka hugga en taxi tillbaka - bussen till flyget skulle gå halv fem. Det var tydligen ett riktigt kösystem den här gången och alla blev galna när man inte riktigt hajjade/ville acceptera detta. Stod säkert en halvtimme i ösregn innan det blev vår tur. Tillbaka och packa ihop våra grejer i det minst sagt kaosartade omklädningsrummet; förhoppningsvis fick vi med allt.
Och ja - idag är alla tillbaka på svensk mark om man säger så.
Vi flög dit onsdag eftermiddag/kväll och de stod och väntade på oss när vi kom dit. Det hade vi väl aldrig trott. Åkte buss till hallen där vi skulle bo. Regnet öste ner. La ut madrasserna på golvet i hallen. Gick ut och käkade pizzaslice på något litet ställe i närheten. Blev hyschade av personalen för att vi inte var knäpptysta när vi åt. Sedan när är de lågmälda i Italien? När alla skulle sova i hallen var det någon typ av fest i mittcirkeln och någon funktionär gick runt och skrek QUIET! Vet inte om det var han eller festen som störde mest. Vaknade flera gånger under natten av att det var så fruktansvärt kallt. Vi skulle spela halv elva morgonen efter så vaknade vid halv nio. Fick flytta på alla saker till ett litet omklädningsrum på kanske 15 kvadrat där alla 50 personers saker skulle samsas. Toaletterna var in fact hål i golvet, fast jag bara trott att det var en myt. Är det för att det bara är modeller i Milano och de aldrig behöver gå på toaletten?? Vi värmde upp i god tid innan och var redo när matchen skulle börja. Problemet var att ingen annan var det eftersom de tydligen hade ändrat spelschemat utan att säga till. Så vi skulle spela först klockan 12. Eftersom de i princip inte kunde någon engelska var det lite svårt att förstå vad problemet var men det löste ju sig till slut. Tagga av tagga om.
Foto E Westerberg
Coach utsåg även mig till kapten och jag blev ju lika glad och stolt som ett barn på julafton typ. Älskar att vara kapten; påminner mig om det goda dagarna i F87. På grund av begränsade uppvärmningsytor fick vi köra lite Mora träsk-sånger med väl utvalda rörelser ("Vi sätter höger arm fram, höger arm bak, höger arm fram och skaka lite grann. Hoppa runt i ring, dansa honkitonk - det var allt för denna gången...") och även utvalda delar av Lottas Friskispass utomhus. Första matchen var mot Bratislava. Planen var kort konstgräs med lite sand/gummi/grus på. Som en dörrmata typ. Första halvlek var inte så bra alls av oss, men vi höjde oss i andra och vann med 2-0. Skönt. Fick en del onödiga avblåsningar också för att vi inte hade koll på att det var futsalregler och inte five a side. Efter matchen ville jag se regelutdrag men de hade inget eftersom det bara var FIFA:s gamla vanliga regler. Om man inte kan dem utantill då? Pratade länge med Alberto som var turneringsansvarig och faktiskt kunde lite engelska, och till slut förstod han vad jag ville så han sa att han skulle fixa fram dem.
Dagen fördrevs med att titta på de andra lagen och försöka hitta någonstans att vara. Volleybollagen körde en "Ååå bordsskål!" när de taggade under matcherna. Roligt när ingen fattar, man skulle ju kunna säga vad som helst egentligen. Det fanns ingen läktare och madrasserna var uppställda mot väggen eftersom de spelade på planen/i sovrummet. La oss ett tag på vår madrass och vilade lite i ett hörn, men fick så många volleybollar på oss så vi gav upp till slut. När vi skulle värma upp inför andra matchen kom Alberto och hade genomgång av reglerna. Kändes som football for retards när han visade med vilda gester hur bollen var tvungen att ligga på linjen vid inspark. Några grejer var dock inte självklara, så det var bra ändå! Tack Alberto. Andra matchen var mot Beirut. Vi mötte dem i Barca i våras minns jag och vann, men hade för mig att de var rätt bra. De hade också vita tröjor och eftersom vi var bortalag fick vi ta västar. Det visade sig dock att de hade en väst för lite så vi skulle vara tvungna att byta västar med varandra på bänken. Detta psykade oss totalt eftersom vi annars har väldigt strukturerade byten. I halvlek frågade jag om de kunde ta västarna istället eftersom de bara var fem, men deras idiot till manstränare vägrade ju förstås. Vi var väldigt frustrerade och låg under med två eller tre noll. Tryckte på som attan i slutet och lyckades göra två mål men det räckte tyvärr inte. De hade en snabb tjej på topp som de körde långbollar på och det fungerade på något sätt. Vi var väldigt arga och frustrerade efter matchen. Vi kände verkligen att vi var det bättre laget, men att vi inte kom till avslut riktigt.
Hejar på killarna i regnet... Foto E Westerberg
Efter det duschade vi och hade sedan lite fest i omklädningsrummet. Ass hade tagit med sig dipp också, verkar ha blivit en ny riktigt fin tradition. K.A.O.S. 50 personer och 50 personers packning på 15 kvadrat. Helt sjukt. Gick sedan till Neon bar. Åt middag vid ett; en sjukt god toast. Hade hoppats att Linda skulle kunna ta en tripp från Florence till Milano men efter vissa schemaändringar gick det tyvärr inte... hade varit roligt men sånt är livet ibland!
På fredagen spelade vi halv elva och mötte tyska Konstanz. Andra halvlek var som vanligt riktigt bra och vi vann med 5-1 efter 1-1 i halvtid. Då Bratislava vann mot Beirut vann vi gruppen på målskillnad. Solen hade bestämt sig för att visa sig och vi åkte in till staden. Körde en bättre massagecirkel i tunnelbanan. Som vanligt gjorde jag ju bort mig. Vi började prata om Lambada och då kom jag och tänka på Lejonkungen 3 när Timon glömt bort vad Hakuna Matata heter och försöker komma på det medan Pumba säger olika fraser. Det slutar med att jag ropar "HA KUL MED LAMBADA!" med äkta Pumbaröst. Då börjar någon svensk tjej prata med oss som stått bredvid. Woops! Åkte till Duomo (Domus?) som var en riktigt mäktig katedral. Blev uppraggade av några tyskar ("ni satt väl på ett café här i närheten för typ en timme sedan?") där inne som ville att vi skulle hänga med dem på stan. Vi kände väl snarare för kvalitetstid med laget så det bidde inget med det. Vi åt glass istället och jag och Lotta satte oss i solen på ett fik utan och med kaffe. Gick sedan bort mot de andra som var på shoppingrond. (Smet in på H&M förstås innan vi mötte upp dem för att inte behöva skämmas.)
Massagecirkel! Foto E Westerberg
Är de verkligen blonda i Sverige? Foto E Westerberg
Glass i solen... härligt! Foto E Westerberg
Åkte tillbaka till hallen för att se på våra volleyboll- och basketlag. Ass fick en riktigt fin Mamma My-knut av mig. Basketlaget förlorade tyvärr men totalt tog de 54 poäng och vann en match! För er som inte vet det brukar basketlaget alltid bli mobbat för att de tog tre poäng totalt i Koblenz för två år sedan... men nu kan de ju sluta med det! Efter sista matchen hade motståndarlaget gått fram till våra basketkillar och sagt "we've got the basketball, but you've got the girls...". Vad att föredra?
Efter att ha supportat våra cheerleaders under deras repetition åkte vi in till stan med laget för att äta riktig middag. Pizzan var helt himmelsk. Vi började komma in på lite märkliga diskussioner som när man ber om en screw i affären (varan eller tjänsten?), att jag hade en fotprotes (Emma i Barca: Det ser ut som att du har fyra fingrar! Jag: Ja visste du inte det? - eskalerade till Emma: Det ser ut som att du har en fotprotes! Jag: Ja visste du inte det?), att om Lotta får en son ska den heta Lotto, med mera med mera... Vår klasskamrat som är på utbyte i Milano kom dit och efter en stund gick vi till något soft uteställe. Trots taxibrist fick vi tillslut en bil som tog oss tillbaka. När vi kom "hem" var min och Lottas madrass borta. Suck! Såg några killar som låg på en likadan madrass rätt nära där vår hade stått. Lotta gick fram, skakade lite på en av dem och sa "I think this is our mattress" och med tanke på flinet och det faktum att de flyttade på sig direkt stämde det. Alltså behövde jag inte frasen du ligger i min sovsäck, men skulle behövt du ligger på vår madrass. Vem tar någon annans madrass bara så där för att man inte har en egen? Ingen hyfs på folk.
På lördagen var det slutspel och eftersom de summerade alla grupper och rankade alla som gick vidare 1-8 så skulle vi möta Beirut igen. Gissa om vi var taggade. Killarna åkte tyvärr ut i åttondelen på morgonen, och vi var näst på tur att spela. Vi ändrade om lite så att Torsten skulle spela back och jag där fram eftersom hon är tillräckligt snabb för de där rackarna på topp. Detta gjorde det lite ovant på planen. Som vanligt spelade vi bra men kom inte till skott. Det känns genomgående tema i alla våra matcher, vi försöker spela oss över mållinjen typ. De andra bränner av något skott som går in. Förlorade med 2-0 och var utslagna i kvarten. Vi var väldigt besvikna. Det är svårt att säga om det var dumt eller inte att byta mig och Torsten, men om vi hade förlorat utan att ha försökt lösa det som inte fungerade förra matchen hade jag nog varit ännu mer besviken. Fick ett fint sår över hela högerknät fullt med diverse gott och blandat. Bet mig själv i handen när de gjorde rent det, fungerade bra faktiskt. Fick ett nät över kompressen så att benet såg ut som en kasslerbit. Tjausigt. Volleybolldamerna åkte också ut och vips så var det bara våra cheerleaders kvar.
Foto E Westerberg
Det var roligt att kolla på cheertävlingen. Det var vi och två lag till som var riktigt duktiga. De andra var... intressanta. Ett lag körde hiphop med paraplyer - riktigt duktiga men inte cheer! Våra tjejer (och kille!) kom trea. De som vann var fem killar och fem tjejer som kunde göra massa grymma lyft även om jag tycker våra var bättre på att dansa. Kul med en pallplats i varje fall! På prisutdelningen så hör vi också att Fair Play-priset i Futsal går till Stockholm School of Economics! Wohoo! Vet inte riktigt hur det gick till med vi kom fram till att vi kör tufft med schysst.
Fair Play-vinnare. Foto E Westerberg
Det är en väldigt stark tradition att sista kvällen på turneringen är det en avslutningsmiddag med alla som åker med och det brukar vara riktigt roligt. Alla verkar dock inte vara med på det även om en viss styrelsemedlem till och med blev städansvarig för utskottet efter att ha skitit i den förra turneringen för att själv gå och titta på El Clásico på TV... tappade helt orden när denne upprepade samma sak igen. (Inte ens El Clásico.) Och drog med sig massa andra. Men vi sket i dem och hade riktigt skoj ändå! Det var kanongod mat med pasta och pizza och stämningen var på topp. Coacherna fick avslöja MVP (inte Net Present Value som någon trodde) och jag fick även Lotta att gråta efter ett litet sponant tal. Limoncellon flödade och jag tyckte det påminde alldeles för mycket om Bakis för att vara gott... När vi var mätta och belåtna gick vi vidare i ösregnet till ett ställe som hette Le Banque - banken. Lisas kompis kompis hade fixat in oss där och damn vad trångt det var. Verkade vara ett sådant där coolt ställe med den största kristallkronan jag någonsin sett över dansgolvet. Roligt att se men det gick knappt att röra sig. Vid tre gick vi ut för att försöka hugga en taxi tillbaka - bussen till flyget skulle gå halv fem. Det var tydligen ett riktigt kösystem den här gången och alla blev galna när man inte riktigt hajjade/ville acceptera detta. Stod säkert en halvtimme i ösregn innan det blev vår tur. Tillbaka och packa ihop våra grejer i det minst sagt kaosartade omklädningsrummet; förhoppningsvis fick vi med allt.
Och ja - idag är alla tillbaka på svensk mark om man säger så.
Kommentarer
Trackback
