plato.

Jag hade precis gått ut från tentan när jag ringde mamma. (Inflik: Måste de skriva att man får svara på svenska eller engelska? Fick ju svårt att bestämma mig. Svarade därför på första frågan på svenska och resten på engelska...)

Ringde som sagt mamma. Pratade lite om hej och hå och sedan så säger hon helt plötsligt att jag kanske kommer få pengar nästa gång jag kommer till dem. Men vad nu? undrar jag förstås förtjust eftersom jag inte är van att få buntar av sedlar kastade på mig av mina (f.d.) försörjare bara sådär. Då kommer det fram att de håller på att sälja mitt akvarium på Blocket. VA!? Utan att ens fråga mig! Det där akvariet köpte jag för egna pengar när jag var relativt liten. Länge hade jag sparat för att kunna köpa ett alldeles eget akvarium med guppys och svärdbärare och hela baletten för mina sista slantar. Tror att det kostade typ tvåtusen kronor. En hel förmögenhet med andra ord! Och jag döpte alla fiskarna, guppysarna fick yngel, ynglena blev uppätna, fiskarna fick mygglarvar till middag... mycket kärlek har ödslats på detta glashus.

Och nu ska de bara sälja det utan att fråga mig! Visst att det stått i Lillelillebrors rum i ett antal år med typ tre gråa ledsna fiskar, men det hör inte hit. De glömde att jag är den mest principfasta av alla principfasta typ.

Jag: Vad är det som händer! Först lånar du ut min säng till vem som helst när jag inte är där och nu säljer du mina saker utan att fråga! Vad kommer jag från för familj egentligen!?
Mamma: Vill du ha kvar akvariet eller?
Jag: Jag vet inte! Kanske! Ja, jag kanske vill ha fiskar igen när jag blir stor! Eller nej. Men varför frågade ni inte mig!?
Mamma: Vi trodde inte att du brydde dig.
Jag: Jag köpte ju det där akvariet när jag var liten för egna pengar ju!! Och förresten är det en väldigt viktig princip att man inte kan sälja andras saker utan att fråga! Vem gör så?!
Mamma: ....
Jag: Jaha. Vad ska ni ha för det då?
Mamma: 300.
Jag: 300!! Det är ju ingenting!!
Mamma: Annars får du sälja det själv.
Jag: Jag fattar inte hur ni kan sälja det utan att fråga mig!!!! Vad är det för FEL på er??
Mamma: Du får prata med pappa.

Sedan lämnade hon över luren till pappa. Om jag och mamma har temperament är han lugn som en filbunke (som tur är). Som vanligt försökte han låta bli men kunde inte hålla sig ifrån att skratta åt mig när jag blir så där upprörd över något. Och som vanligt så replikerade jag med "sluta skratta det är faktiskt inte roligt!!". Han undrade vad jag ville att de skulle göra. BE OM URSÄKT! sa jag, och hade färskt i minnet att jag inte fick någon ursäkt när min säng helt plötsligt var upptagen av någon annan som tydligen hade förtur. Fick en ursäkt. Hmpf. Sa att jag faktiskt vet vad som är rätt och fel. Till skillnad från er var förstås den underbyggda meningen. De fattade inte att det inte var akvariet jag var upprörd över egentligen, utan själva principen att man inte säljer andras saker utan att fråga.

Lyckades förhandla en ränta för psykiska men på 10%. Så nu kommer jag alltså få 330 kronor. Om någon vill köpa det förstås.


Det gör ont bara att se på det... till och med utan fiskar.