Med Mumin på äventyr.
Roomie lyckades övertala mig att följa med på tentakryssningen mot att hon skulle sjunga karaoke. Hon hade ett till motvillkor på det också, men det är inte så relevant för det blev ändå ingen karaoke... Men då var jag ju redan där så då var det lite svårt att ångra sig!
Hej. Jag heter Sara och går Väg och Vatten på KTH. Eller nej, det finns ju inte längre, jag bara skojade; jag går maskinteknik. Totalt var vi kanske 30 pers från skolan. Inte så många alltså men en tapper skala. Fritt vin-buffén började direkt så det var bara att ta sig dit på en gång. Alla hade fått ett varsitt sånghäfte med bland annat KTH:s lov.
Jag tycker det är så kul att studera människor. Vilka är det som åker på kryssning egentligen mitt i veckan? (Förutom galna studenter som måste uttrycka sin plugg-fria glädje på något sätt.) Såg en salig blandning av personer, många 50+. Jag skulle kanske inte välja partybåten om jag skulle åka på en mysig kryssning med frugan men... och sedan finns det ju de som åker själva och står och stirrar på dansgolvet. Usch upphöjt till tio.
Efter middagen gick vi ett taktikvarv på taxfreen så att vi skulle kunna ligga i hytten och äta godis dagen efter om vi ville. När vi åkte för två år sedan var taxfreen stängd när man som mest behövde den, och det misstaget ville vi ju inte göra om. Efter lite mellanfest drog vi upp till dansgolvet. Satt några i en soffa med en sån där (förlåt, men ful) KTH-mössa och overaller. Erik gav mig i uppdrag att gå dit och säga "Hej! Går ni också på KTH, vad roligt!" Så det gjorde jag. Bara det att de gick i Umeå. Tough luck. Det var kul ändå. Det gjorde ju nämligen att min täckmantel som maskintekniker höll. Rätt sjukt med tanke på mina kunskaper inom ämnet, men jag antar att jag ser ut som en riktig maskinkvinna... är det något bra eller inte kan man ju fråga sig?
Fredagen spenderades mest i hytten med Scrubs och godis. Varför ska man vara kvar så länge på båten? Sjukt segt. När vi kom tillbaka var det snö ute. Det var då vi började undra hur länge vi varit borta egentligen?
Hej. Jag heter Sara och går Väg och Vatten på KTH. Eller nej, det finns ju inte längre, jag bara skojade; jag går maskinteknik. Totalt var vi kanske 30 pers från skolan. Inte så många alltså men en tapper skala. Fritt vin-buffén började direkt så det var bara att ta sig dit på en gång. Alla hade fått ett varsitt sånghäfte med bland annat KTH:s lov.
Jag tycker det är så kul att studera människor. Vilka är det som åker på kryssning egentligen mitt i veckan? (Förutom galna studenter som måste uttrycka sin plugg-fria glädje på något sätt.) Såg en salig blandning av personer, många 50+. Jag skulle kanske inte välja partybåten om jag skulle åka på en mysig kryssning med frugan men... och sedan finns det ju de som åker själva och står och stirrar på dansgolvet. Usch upphöjt till tio.
Efter middagen gick vi ett taktikvarv på taxfreen så att vi skulle kunna ligga i hytten och äta godis dagen efter om vi ville. När vi åkte för två år sedan var taxfreen stängd när man som mest behövde den, och det misstaget ville vi ju inte göra om. Efter lite mellanfest drog vi upp till dansgolvet. Satt några i en soffa med en sån där (förlåt, men ful) KTH-mössa och overaller. Erik gav mig i uppdrag att gå dit och säga "Hej! Går ni också på KTH, vad roligt!" Så det gjorde jag. Bara det att de gick i Umeå. Tough luck. Det var kul ändå. Det gjorde ju nämligen att min täckmantel som maskintekniker höll. Rätt sjukt med tanke på mina kunskaper inom ämnet, men jag antar att jag ser ut som en riktig maskinkvinna... är det något bra eller inte kan man ju fråga sig?
Fredagen spenderades mest i hytten med Scrubs och godis. Varför ska man vara kvar så länge på båten? Sjukt segt. När vi kom tillbaka var det snö ute. Det var då vi började undra hur länge vi varit borta egentligen?
Kommentarer
Trackback
