plato.

Jag och Arvid laddade precis upp vårt redofinprojekt; en finansiell forecast (ni får ursäkta, men jag börjar bli som Victoria Silvstedt och tappa modersmålet totalt, kan inte komma på vad det heter på svenska) för TeliaSoneras närmsta fem år. Excelark fulla med formler, skrivna rapporter. Det som skulle ta 40 timmar totalt har nog tagit 40 timmar sedan i fredags. Sa ju efter första försöket att jag skulle vara så stolt så jag spricker om vi hade balans vid det här laget. Känner mig inte riktigt sprickfärdig dock. Grejen är att flera gånger har vi trott att vi har balans, men så byter man ut någon siffra och så vips försvann den igen. Nu tror och hoppas jag att vi har balans på riktigt. Jag frågade om vi skulle dunka in en massa andra siffror bara för att se att den verkligen håller, men då sa Arvid nej och jag höll snabbt med. Klockan är ett på natten, det är deadline imorgon bitti, vi vill inte veta om den inte fungerar. Vi har ju testat den tidigare så vi får helt enkelt hoppas att den håller så vi inte blir allt för grillade. 

Trodde att det skulle kännas jätteskönt när den var inlämnad. Även om det är opponering och sådant kvar och en liten tiny (!?) tenta på det, så brukar det ändå kännas skönt att lämna in arbetet. Då kan man liksom inte göra något mer, även om man skulle vilja.

Men det känns inte alls skönt. Jag mår rent av lite illa. Eller ganska mycket till och med. Märkligt.

Måste försöka somna nu. Imorgon bitti kommer jag nämligen vakna och inse att jag faktiskt läser två inriktningar, även om det inte riktigt har känts så på sista tiden. Får bli ett litet marknadsföringsrace framöver!

Först ska jag bara lyssna på Det är över nu med Gyllene Tider och se om jag kan hitta den där sköna känslan och bota lite illamående på samma gång.