plato.

Jag låtsas att jag, Hasse och Tage är i djungeln på expedition och inte att det är äppelträdet på tomten. Det är tropisk hetta och jag tvingas svinga mig fram i lianerna för att inte bli byte åt krokodilerna som lurar nedanför medan Hasse och Tage flyger lydigt bredvid. Jag låtsas att de tycker om att sitta på min axel och inte att de är så fega att de backar så fort man kommer närmare än tre meter. Vi har fått i uppdrag av kungen att hitta skatten vid slutet av regnbågen. Så här i kristider och efter bröllopet vore det bra att dryga ut kassan lite. Så Hasse och Tage gjorde som tjuren Ferdinand och låtsades att de var värsta krigarfåglarna som var lika pålitliga som solen. Det måste fakitskt vara den bästa komplimangen man kan få. Att vara pålitlig som solen. För den går ju onekligen upp varje morgon och ner varje kväll utan undantag. Så jag låtsas att de inte alls är mer intresserade av varandra än av att fullfölja uppdraget som ska få dem dubbade till hovhjältar. Inte så pjåkig titel minsann. Efter att ha svingat mig upp på en stadig stock känner jag hur magen börjar kurra. Var allt några timmar sedan jag åt de där rötterna, tänker jag. Jag låtsas att Hasse och Tage älskar frukt och inte är rädda för allt som inte är frön, och säger åt dem att fixa mat. De flyger snabbt ut i djungeln och kommer tillbaka med papaya, mango och ananas. Starka för att vara så små tänker ni, men då säger jag bara att tror ni kungen låter vem som helst utföra detta hedersfyllda uppdrag? Nej nej. Med nya krafter fortsätter vi färden. Jag tar tag i en lian men märker då att det är en giftig orm! Hasse och Tage agerar (förstås!) snabbt och börjar kittla ormen med sina fjädrar så att den helt tappar fokus och läspar med sin långa tunga. Men adrenalinet pumpandes kastar jag mig vidare och efter ett tag börjar regnskogen glesna. Undra vad som finns där framme? Jag klättrar fram mellan träden och tappar nästan andan när jag kommer fram. Jag står vid ett vattenfall och det är den vackraste platsen jag någonsin sett. Jag låtsas att Hasse och Tage gillar att bli blöta, så pass att de dyker ner för vattenfallet och vinkar åt mig att följa efter. Med ena handen hållandes för näsan hoppar jag efter och dyker ner i vad som visar sig vara en helig källa. Det är djupt och jag får lite svårt att komma upp till ytan. Jag låtsas att Hasse och Tage bryr sig om mig och inte hatar mig för att jag tog deras rum, så de dyker ner i vattnet och simmar in under mina armar och lyfter mig mot vattenytan. Jag tar ett djupt andetag och vilar mig mot en näckros. Tack mina bästa vänner.

But hey, who am I kidding. Åååååh varför har vi så tråkiga fåglar?????????