plato.

Måndag betydde intervallträning igen med Löpargruppen. Pendlade mellan hopp och förtvivlan när vi satt i skolan på eftermiddagen och försökte lösa seminarieuppgiften till imorgon bitti; ett bra tag kändes det inte som att jag skulle hinna till träningen men hann precis springa hem, byta om och sätta mig på tåget. Skönt. Det har blivit kallt som satan nu på kvällarna så jag var glad att jag hade mössa med mig som jag kunde sätta på mig på vägen hem. Varför bor man i detta land nu igen?

Till väsentligheterna. Jag körde i nybörjargruppen igen. De första intervallserierna sprang jag och en annan tjej i täten. Hon hette Eva. Hon löpte på rätt bra så jag hängde på. Det var så himla kul! Efter några serier när jag började tappa lite så ropade hon "Kom igen Sara!" och jag fick förstås extra krafter. Vi peppade varandra och jag tog verkligen ut mig. Så himla härligt! Är lite besviken att jag kroknade lite på slutet, men sammantaget kändes det ändå bättre än förra gången. Det är kul när man börjar prata lite med de andra och ser vad de är för filurer, och om man hittar någon man kan springa med. Helst någon som är liiite snabbare som jag kan ta rygg på.

Funderade lite på varför Eva var med i nybörjargruppen. Tror helt klart att hon skulle kunna vara i någon högre grupp. Vad gör jag då? Jag vill ju springa med Eva! Ska jag också byta då eller?!

Snälla gå inte Eva! Jag vill ju vara din springkamrat.