plato.

Det är alltid intressant att se när min tentapanik kommer. De som varit med mig några tentaperioder vet att den inte framhäver mitt bästa jag. Inte i början i varje fall, sedan när den går över i uppgivenhet så brukar jag skratta konstant istället i brist på både sömn och bättre förslag. Oftast brukar det vara fler som hamnat i samma fas vid det laget, så det kan bli en rätt skoj period mitt i eländet. Idag råkade jag öppna kalendern för den här veckan och det var ju ett stort misstag. Tror ni man kan få allt att försvinna genom att stänga den? Skulle sitta fint. Jag känner i hela kroppen när stressen etsar sig fast och jag inser att nu börjar det. Skänkte bort min pralinbakningstid ikväll som jag längtat efter en hel vecka för att jag kände att jag hinner bara inte. (Lite taktiskt dock att göra det till roomie, hon kanske kommer hem med några verk om jag har tur?)

Fast just nu är det inte riktigt tentapanik. Det är ju hela tre veckor kvar till tentorna. Kan inte tänka så långt fram än. Fokus just nu är hur jag ska lägga upp alla timmar fram till tisdag nästa vecka klockan tio. Tänker inte ens räkna upp allt jag måste ha gjort tills dess. Vill inte tänka på det. Men det är väldigt mycket relaterat till antal timmar kvar, om man säger så. Lära sig saker? Hmpf. Nej, just nu handlar det bara om att släcka bränder. Vad är nästa deadline? Nästa? Är det så det ska vara?

När jag kastar pinnarna för att äta Thaimaten med sked - då vet man att det är tentor på gång. Inte en minut att förlora. Djupt andetag.

Så kör vi.