plato.

Vi har en väldigt speciell relation. Eller i varje fall kan det här sms:et jag just fick från Lisen få en att tro det:

"På T-snabben vid tekniska finns det en hel hörna med olika pingvinstänger. 3 för 10 kr. Tänkte att du kanske ville veta det."

Det finns en bakgrund till detta. När Sivans stängde var vi tvungna att skaffa fika på annat håll. Sleven är billigaste som finns i närheten så det blev vårt nya läger. Där hade de pingvinstänger 2 för 10 kr, så vi brukade köpa en te eller kaffe (beskchock) och pingvinstänger. Turas om ni vet; jag tar dem idag så tar du dem nästa vecka. Annars kostar det 6 kr för en. Så vi slog våra kloka huvuden ihop och tjänade två kronor varje gång. Affärsfolk eller vad!

En dag i våras när jag hade en riktigt dålig dag, och då menar jag inte som när man säger att man har en dålig dag utan den här var dålig på riktigt, gick vi till Sleven. Kommer ihåg att jag hade min röda kappa vilket i efterhand var lite dumt eftersom den lyser upp och gör mig lättare att känna igen. Kom fram till kassan och sa en te tack, och langade fram två pingvinstänger. Ser att det blir 28 kronor och inte 26.

Jag(chockad): Är det inte längre två pingvinstänger för tio?
Slevenkillen: Nej.
Jag: Det är ju förjävligt.

Sedan sätter jag i kortet och det blir något fel så det avbryts.
Jag: Jaha nu står det att det inte gick igenom.
Slevenkillen: Det tycker jag är förjävligt.
(Där blixtrade det till i mina ögon, så säger man väl inte till en kund oavsett hur dum i huvet den är!?)
Jag (som en riktigt otrevlig tant): Jaha men är det för att jag inte har pengar eller för att det blev fel?
Slevenkillen: Det var nog för att du rörde på kortet. Det får man inte göra.
Jag (som trotsig treåring): Nähä det gjorde jag inte alls! Men vi kan väl prova igen då...

Jag höll bara i kortet för att kunna dra ut det, rörde faktiskt inte på det. Kommer ihåg det. Så testade vi igen och köpet gick igenom. Jag tog pingvinstängerna och gick.

Till saken hör att den där killen jobbar alltid. Så när jag vaknade upp ur mitt mörka jag och insåg att jag hade sagt att det var förjävligt att en pingvinstång kostade sex istället för fem till ett butiksbiträde, insåg jag att jag inte längre kunde gå tillbaka dit (även om han gjorde tillbakakaka). Fast det är mycket tråkigare att gå till Sleven åt andra hållet, så efter ett tag svalde jag min stolthet och gick tillbaka. De hade flyttat pingvinstängerna och minskat sortimentet drastiskt. "Finns det inte häxvrål!?" skrek jag till Sandy/Lisen/Arvid/alla som inte ville höra samtidigt som jag rotade i högen tills jag insåg var jag var och att min bundis stod på andra sidan kassan och säkerligen höll handen nära väktarknappen. Då lugnade jag mig och låtsades som att jag inte alls ville ha en pingvinstång.

Sedan var det en dag i april. Lördag minns jag. Det var tvärtom en riktigt bra dag. Jag och Erik hade suttit i skolan hela dagen och fixat en text om IdU till årsboken och skulle unna oss lite fika. Jag erbjöd mig att gå iväg och tänkte att nu är han i varje fall inte där. Men jo, det är klart att han var. Gick fram till kassan och beställde.
Slevenkillen: Vad glad du är idag!
Är det illa om butikens personal verkligen uppmärksammar när jag är glad? Han lät så där lite överraskad också. Som att jag mest brukade vara en surkärring men att även solen hade fläckar och råkade vara glad en dag. Herregud. Vi kan väl säga att jag går dit, men om det finns två kassor öppna står jag hellre lite längre i kö än står i kö till hans kassa.

Så vad är grejen med pingvinstång då? Jag vet inte riktigt. Det är ju inte det godaste jag ätit direkt. Men jag skulle nog säga att de är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Blir ju dock lite sugen när jag pratar om det... hm... ska ju faktiskt gå förbi där på väg till fotbollsträningen...