plato.

Tredje september. Första gången efter sommaren jag hade på mig vantar. Det är egentligen inte okej! (AnnaLenaVera aka Mormor var väldigt bestämd på den punkten.) Men det är ju så himla kallt! Burr. Det värsta måste ju ändå vara att frysa om händerna. Det tränger liksom in i blodet och kyler ner hela kroppen. Därför sket jag i tredje september och hade vantar ändå. Totally worth it!

Gick till tåget med tacokokboken under armen för att möta upp Malte. Boken är fakitskt ganska utbildande också. Lärde mig till exempel att Mexicos nationalfågel är kalkon. Att endast åtta procent av vikten i ett Corn Flakes-paket som är majs. En normal majskolv har ca 800 majskorn som ligger i 16 rader. Jag blev helt klart upplyst. Malte överraskade med superfina inflyttningsblommor som passar perfekt på vårt matbord. Tack kompis! Vi gick till mataffären och väl där ställde vi oss i en mindre trafikerad gång och började kolla i tacokokboken för att bestämma vad vi ville äta. Som några vilsna turister som letar efter Storkyrkan. Typ. Vi kom rätt snabbt fram till att vi ville göra en tacotårta. Vi freerajdade (det finns ingen bra stavning) en del på ingredienserna och hittade även en Frödinge Kladdkaka som vi inte kunde motstå. Gick hem och snart kom även Mormor hit. Mycket trevligt! Vi började komponera tårtan och Malte stod för designen.


Första lagret.


Tadaa!


Mormor och Malte.


Redo att hugga in!

Mormor fick ta första biten och lyckades få en riktigt fin bit. Vi blev imponerade. Jag och Malte lyckades inte lika bra. Då kom vi fram till att det måste vara lättare att ta den första biten. Så måste det vara. Ja då. Tror dock att våra smakade minst lika gott. När det var dags för kladdkaka värmde jag halva i ugnen, till de andras skepsis. Det visade sig sedan att de faktiskt tyckte om den varma. Med glass till. Inte helt fel!

Tack för en mysig kväll tjejer!