plato.

Det var en kväll för några veckor sedan. Eller egentligen var det först ett samtal före den helgen. Ett sådant där spårat samtal som bara jag och Malte kan ha. Samtalet ledde fram till att hon bytt namn till Solbritt och jag till Carita. Ingen idé at fundera över varför. Så blev det bara. Helst skulle man även tilltala sig själv i tredje person också.

Då Solbritt skulle jobba på lördagen tänkte vi att vi börjar tidigt så innebär det förstås automatiskt att vi slutar tidigt. Vi skulle bara gå ut och ta en bira, lite bättre pubhäng liksom. Carita och Solbritt lagade kyckling, klyftpotatis och Caritas bästa grillsås till middag och drack fulöl från Caritas kylskåp. De tar ju fasen aldrig slut. Men vi gjorde en insats. Eftersom Solbritt hade glada skor var Carita tvungen att ha färgglada byxor i oidentifierbar färg. Innan Carita svidade om till färgglada byxorna stod hon tydligen för underhållningen medan maten tillagades.



Maten blev utsökt och passade eminent till fulölen. Carita blev dock lite bortfintad i konversationen ibland.
Solbritt: "Varför kom jag att tänka på Bullen när du sa det?"
Carita: "...för att du kollade på det när du var liten???" 
PAUS.
Solbritt: "NEJ ALBENA!"
Jaha. Hon menade Bullen som när vi var i Bulgarien. Baggen och Bojen i Bullen. Det var väl inte så lätt att förstå!? Vi fortsatte på samma spår och någon, säkert jag, sa "Kommer du ihåg gigolon!?". Både förstod dock att vi pratade om piccolon som ville bjuda ut oss och kom och frågade om vi ville växla till Euro sista dagen när vi låg och pressade i bikinin. Nej tack! Och vi har inte ens Euro i Sverige.

(Parantes. Förtydligande Baggen och Bojen i Bullen.)


Vid nio insåg vi att det kanske var dags att röra sig. Vi stegade ner mot Boule Bar där vi aldrig satt foten förut.


Glada skor och glada byxor och ett glatt försök till bild.


Carita och Solbritt.

Vi måste sett riktigt förvirrade ut när vi kom in och blev huggna av någon som jobbade där. Det var väntetid på banorna och vaddå... skulle vi spela bara vi två egentligen? Det här var mindre genomtänkt. Så vi tog en bira istället och studerade tanterna med glitterjeans och hon i högklackat som inte borde springa för att ja... hon sprang verkligen som en tjej. Så som man tänker att man springer när man använder det uttrycket i varje fall. Vi noterade dem med tröjan och titeln "Bouleinstruktör". Fatta att klämma in det på CV:t! Skulle inte sitta fel. En öl senare begav vi oss vidare, efter att ha tagit en bild på porrbelysningen i trappan.






Red light district eller Boule bar?

Vi hamnade på Tranan som är ett rätt så schysst hängställe. Där blev det lite mer bira. Carita tyckte det vore jättekul om Solbritt skulle gå fram till DJ:n i rutig skjorta och önska Tonight I'm fucking you, men det tyckte inte hon så det blev inget med det. Vi träffade några Gbg:are/Växjögrabbar som först pratade sport men sedan gick över till djupare saker som om de skulle vara hårdare mot deras dotter än deras son om att vara ute på kvällarna och liknande. Deep stuff! Det var där vi hoppade in i konversationen. Vi blev lite chockade över att killar pratade så djupa saker på krogen med varandra, men det var ju ganska intressant att höra resonemangen. De såg på oss att vi kom från Väsby, som senare blev Märsta och sedan Luleå... oklart. De hade Kicki Danielsson högst upp på deras "Kändis i garderoben"-lista eller vad de nu kallade det. Det var inte det men kommer inte ihåg. Och Kim Andersson. De verkade ha något för gamla tanter. Kim Andersson kunde ju Carita hålla med om till viss del, men i sådana fall handbollsversionen och inte hon i Sällskapsresan... Helt plötsligt så tändes lamporna. Vad händer!? Klockan var visst ett och de skulle stänga. Oj! Vad hände med börja tidigt sluta tidigt? Och ta typ en bira? Vi måste hört fel på en och fem.
 
Innan vi gick hemåt la Carita bollen på straffpunkten, knöt Solbritts skor... och hur tackar hon Carita? Genom att skjuta över. Så kryptiskt skulle jag vilja summera det hela innan vi traskade norrut. Insåg att Solbritt skulle jobba imorgon bitti och det här inte var enligt plan. Men det var så himla roligt och bara spontant att det helt klart var värt det!

Tycker Carita. Vad Solbritt anser förtäljer inte historien.