plato.

Rubriken passar eftersom jag för närvarande bär ryggsäck till skolan varje morgon och har två paket Yoggi Yangster i kylen.

Det är en sak jag funderat lite på. Som faktiskt inte är rättvis. Och är det något som kan trigga igång mig så är det när jag känner mig orättvist behandlad. Så nu ska jag bara kräkas upp det här så att jag kan fokusera dygnets sista timmar på Supply Chain Management sen.

Personer som utåt sett har något som är "sämre" får hacka hur mycket som helst och vara oändligt dryga mot de som har något som är "bättre". Jag gillar egentligen inte de termerna, men vet inte hur jag bättre ska beskriva det. Medan de som har något bättre inte får säga något som helst om dem som har det sämre. Då visslar någon på korsfästaren och man är dömd till evigt elände. Förstås drar jag paralleller till min skola: Handels. Skolan alla älskar att hata. Folk får säga precis vad de vill om Handels, för att inte tala om vad de får säga om oss. De får säga vad som helst om oss, till oss, bakom ryggen på oss. Jag har varit med om väldigt många otrevliga kommentarer i konversationer med personer jag precis träffat, som oftast skämtas bort. Fast det är inte kul. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om jag skulle stå och säga till någon på Stockholms Universitet att deras utbildning är kass och att de är puckade hela bunten. Skulle någon skratta då? Nej.

Invändare skulle säga att det inte är samma sak. Hur då? Hur är det inte samma sak? Är inte jag också en människa med känslor? Till att börja med skulle jag aldrig säga så till någon. För det första för att det inte är rättvist att dra alla över en kant, jag kan lova att det finns puckon överallt (definitivt på Sveavägen 65), och för det andra för att jag inte har något sådant behov av att hävda mig. Men säg att jag ville det. Varför har jag mindre rätt att vara en idiot än alla andra bara för att jag går på en eftertraktad skola? Jag skulle säga att det är den personen som säger elaka kommentarer och dömer enbart på fördomar som är den dryga. Inte den som offrar, ibland ohälsosamt mycket, för att få en riktigt rolig och bra utbildning. Det gör jag inte direkt för att det ska svida i ögonen på någon annan. Det gör jag för att jag själv vill det. Och jag identifierar mig inte med min skola. Det är min sysselsättning. Inte min personlighet.

Handels är dock ett rätt så extremt exempel som det kan vara svårt att få någon rim och reson i. Jag kan förstå det till viss del emotionellt, men absolut inte rationellt. Det ska därför tilläggas att 98% av människans alla beslut är emotionella. Så låt oss ta ett annat exempel. Jag är född i en förort norr om stan. De som bor där har det oftast rätt så bra ställt. Någonstans träffar jag en person som kommer från en förort söder om stan, något ställe där folk generellt inte har det lika bra ställt. Personen från söder har rätt att kalla mig vad som helst; bortskämd, snobb och dryg. Jag kan då inte svara med att kalla denne för ett obildat ghettobarn. (Eller jag vet inte. Jag brukar som sagt inte säga sådant här till folk.) Därför kommer jag inte att säga något utan bara le lite skevt, låta det rinna av så gott det går, påminna mig om att jag vet att jag inte är en sån och önska att en snorkråka ska fastna i dennes näsa, så jag kan springa därifrån medan den nyser. Man kan inte rå för vart man kommer ifrån, men man kan påverka hur man väljer att vara mot andra människor.

Jag är ledsen, men jag förstår inte. Snälla utbilda mig om jag missförstått världen. Men den som måste påpeka för mig att jag är dryg och jävlig utan att ens ha gett mig en chans att visa vem jag är, den kan med fördel önska sig en spegel i julklapp.