Om två veckor!

Är jag fri och håller på att packar i panik.

Det känns helt overkligt. Jag kommer inte tro det förrän tentavakten skrikit att vi måste lämna in. Förrän jag står på stranden med sanden mellan tårna och skrattar med livet.

Snälla låt det slå in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0