Take me away.

Den andra danslektionen är nu avklarad. Och vad fantastiskt roligt det var. Smått lyrisk!

Även om det var rätt tufft för mig förra veckan är jag glad att jag inte bytte grupp. Kollade in genom fönstret före vår lektion och såg nivå etts koreografi. Hela den koreografin gjorde vi sedan som uppvärmning första kvarten. Inte så mycket till utmaning med andra ord. Jag får kämpa i den här gruppen helt enkelt. Brukar ju gilla sådant. Utmaningar.

Då Mario inte var där idag körde vi inte samma koreografi som förra veckan utan en ny. Allt som spelar roll är känslan, sa Joe. Låten var rätt lugn och stegen relativt enkla. Men man ska hitta den rätta känslan. Det är inte så lätt som man kan tro. "Ni som aldrig varit kära får föreställa er hur det skulle vara, ni som har varit det får hitta tillbaka till den känslan och ni som är det kan bara vara som vanligt." Det var de instruktioner vi fick. (Småkillarna bredvid mig rodnade med all säkerhet.) Det är så häftigt när den stora mörka mannen vid spegeln dansar helt mjukt med riktigt mycket känsla. Hip hop behöver inte alltid vara hårt. Take me away med Keyshia Cole funkar också. Vi testade med andra låtar på kul men det blev ju helt knas... Och jag älskar ju när de hittar små enkla ord i låten som de tar in i koreografin. Man hinner knappt märka det om man inte vet om det, men det finns där. Clap - visst är det en klapp då. Hit - ett örfilsliknande slag. Didn't know - kroppsspråket visar att man inte hade en aning.

Jag gillar lekfullheten i dansen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0