plato.

Svullkväll är en relativ sak. Om man varit magsjuk/febersjuk i snart två veckor men ändå vill ha något roligt i livet och hänga lite med sina kompisar, så svullar man genom att äta 1/3 lasagnebit till middag och ett glas päronjuice och tio Mariekex till filmen. Det gjorde Lisen. Jag och Sandy åt en hel lasagnebit, godis, chips, dip och cola. Lite olika dimensioner, men ändå lika mycket för båda sidor liksom. Vi är stolta över dig!

Vi såg A lot like love med Ashton Kutcher. En riktig tjej-må bra-film. Och jag gillar filmer som spelar på det här med ödet. För jag tror på ödet. Och även om det är en film och inte ödet på riktigt, kan man ju låtsas. Den var fin. Sedan diskuterade vi allt mellan himmel och jord. Hur ska man egentligen presentera sig när man träffar någon ny person på en fest eller liknande? Efter att ha hört "jaha, du är en sån" förra helgen när en kille riktigt drog ur mig att jag gick på Handels, har jag tappat lusten att säga det. (För det kändes inte som att han menade en sån som går på Handels, utan en sån där dryg jävel som tror att du äger världen) Hej Fördomar. Tänker på när jag gick runt och låtsades att jag pluggade maskinteknik på KTH eller kärnkemi i Lund, det var faktiskt jätteroligt, men det var ju bara lögn. Och man kan ju inte hålla på och ljuga, det är ju sjukt. Och elakt. Särskilt om man planerat det i förväg. Så därför måste man hitta någon annan del man kan lyfta fram, som inte är lögn men kanske inte riktigt huvudsysselsättningen. För att förhindra ett eventuellt negativt första intryck. Lisen ska säga att hon går på KTH, Sandy att hon jobbar i affär. Jag ska säga att jag kandiderar till kassör för en friidrottsklubb. Sant faktiskt! Och inte alls lika hotfullt som att plugga på Handels. Perfekt! Dock låter det inte så spännande... inte alls. Och det finns risk att jag börjar asgarva samtidigt som jag som jag säger det.

Det vore en intressant studie av respons om inte annat!