plato.

Måndagen den tredje bar det av mot - ja. Det var inte så relevant. "Rätt nära Kläppen" hette det. Det var bra väglag och det var först i slutet det började snöa i mörkret. Vi stannade i Valbo för att äta lunch och handla. Migi följde med mig, Mikiz och Linda in i mataffären (grabbarna gick till Systemet) för att kontollera att vi kom ihåg att köpa ägg. Powell hade fått en underbar lapp på bilen. (Bör dock nämnas att den satt på Migis bil från början, fick vi veta några dagar senare.)



Larsson drev frågesport i bilen. Jag tyckte det var kul men Linda hatade det. Haha. Vi letade på GPS:en efter Korgbo. Fanns inte. Efter ett tag kom Mikiz på att det hette Korgås. Fanns inte heller. På något mirakulöst sätt hittade vi "en stuga vid en busshållplats efter Kläppen". Det var en supermysig stuga med rum lite som i en labyrint. Jag och Linda paxade direkt bästa rummet. Vi åt korvstroganoff a la Porsch och Linda och körde ett bättre parti Rappakalja efteråt. Larsson har fått höra sin version av Bandland ett antal gånger så varför inte ta den igen - "en bandana för kvinnor". Ingen trodde på den. Däremot Porsch "flamländsk pinnstol" gick hem på något annat ord. När vi skulle sova trodde Linda att jag sa "vill du hoppa ner i mina kalsonger?" men det var faktiskt inte sant. Vi hade en råtta i väggen som hälsade på också. Jag är van eftersom jag har en råtta i väggen hemma också, men Linda blev lite rädd. Ju längre veckan gick, desto mer började vi gilla honom.

Första skiddagen åkte vi till Kläppen. Hyrde skidor, testade hjälmar, förhandlade om pjäxor. Det var mulet och snöade. Halvbra skidväder med andra ord. Väldigt roligt att åka dock eftersom det var länge sedan jag åkte! Vi hade med oss mackor som vi åt i värmestugan. Minttu och Oboy fanns i en termos, men den var visst lite väl stark så ingen ville ha. Fin tanke dock. Larsson tappade båda skidorna (poäng) när han första dagen på sin skidkarriär blev utlurad i en svart backe. Han lärde sig dock imponerande fort och åkte tillsammans med oss hela tiden förutom två timmar i barnbacken. Duktigt! Jag och Migi styrde en köttfärssås på kvällen och de flesta värmde upp vardagsrummet med lite spontan dans och charader. Migi: "Jag har alla sporter i min bil". Mikiz trodde också att Hannes var barnläkare en stund.

Skiddag två spenderades i Lindvallen och där var det längre och fler backar. Roligt! Kände lite mer hur det brände i låren i slutet av backen. Vi hamnade på en restaurang som vi var väldigt tveksamma till i början på grund av priserna och servitören som trodde han var rolig men misslyckades. Stannade ändå kvar och de flesta åt en stadig burgare. Jag tappade båda stavarna i sittliften och fick på så sätt poäng. En iaktagelse var att det var Skåningar överallt. Lite roligt faktiskt och vår skånska tjej blev förstås glad och kände sig som hemma. På kvällen blev det en kollektiv omgång Rappakalja. Nu hade de flesta kommit in i det ordentligt och det var tokiga förslag på ett mer rimligt sätt. Roligt men sjukt svårt!

En timlång diskussion kvällen innan som jag inte orkade vara med i ledde till att vi åkte till Tandådalen/Hundfjället. Det blåste rejält och snön piskade i ansiktet. Några tvekade på om de ville åka men jag kände att vi ändå var där för att åka skidor... så vi var sex tappra som åkte hela dagen. De andra bowlade och hade det varmt och skönt inne. Med en pannkakspaus (blev lurad på våfflorna) på eftermiddagen gick det ändå bra. Vi hittade en bra hopp-park i Hundfjället och pepp från Mikiz gjorde att jag vågade hoppa. Det var tre i rad och på det andra hade jag fått upp bra mycket fart och flög lite mer än planerat. Jag var riktigt nära på att ramla rätt illa men höll mig uppe på oklart något sätt. Väldigt skönt! Trollskogen var populär och genererade några åk. Var väldigt guppigt och skogigt, men roligt! Det blixtrade till under skidorna när man råkade åka på en sten, men vi klarade oss undan större skråmor. Det blev lite after ski med långhåriga rocksnubbar. Hemma bjöd kvällen på tacos och ölprovning. Vinnaren Linda lyckades pricka 5 rätt av 8! Imponerande. Själv hade jag tre. Slutsats: Mariestad är inte gott. Jag och Mikiz stekte pannkakor som vi skulle ha med oss till backen nästa dag. Det är rätt konstigt att jag aldrig gjort pannkakor sedan jag flyttade hemifrån första gången för två och ett halvt år sedan. Det gick helt okej. Jag ska bli en sådan där cool morsa som kan vända pannkakorna i luften.

På fredagen vaknade vi med informationen att stackars Hannes var magsjuk. Därför lämnade vi stugan rätt snabbt och åt frukost i värmestugan. De flesta kände sig illamående mentalt, men som tur var klarade alla sig. Sista utförsdagen spenderades också i Tandådalen och Hundfjället. Det blåste inte lika mycket och snöade inte. Väldigt härligt! På eftermiddagen kom solen fram och jag passade på att blunda i liften och bara njuta. Det är larvigt vad solen kan göra med människan. Powell råkade slå sig själv med staven i sittliften så att han började blöda under ögat. Mikiz mådde om möjligt ännu mer illa när hon såg hans blod, så jag fick trycka bort henne och lova att vi skulle ta hand om honom. Han fick lite tejp och han är ju inte den som gnäller över småsaker, så vi åkte vidare. En gång i ankarliften missade Larsson att man var tvungen att åka över ett till liftspår och blev knockad av ett ankare. Han försökte dodga den som det hette men misslyckades. Resans vurpa nummer ett! Resans vurpa nummer två (enligt regeringen) stod jag för. På kvällen hyrde jag längdskidor och eftersom Mikiz gjort illa knät i backen åkte hon med mig (eftersom jag inte stått på ett par längdskidor sedan nian är jag måttligt vass). När det ändå var relativt slätt gjorde jag en riktig vurpa baklänges och landar på rumpan. Skidorna satt kvar. Måste sätt rätt roligt ut för henne som var precis bakom. Vi såg även en skylt efter några kilometer där det stod Torgås. Jaså det var så det hette! Inte konstigt att vi inte hittade det på kartan. Till middag åt vi någon form av kyckling vs broccoli-gratäng. Spännande och väldigt gott! Jag som inte gillar broccoli måste fått en vitaminchock aldrig tidigare skådad. Det var faktiskt gott. Angtagligen för att den var tillagad och inte smakade någonting, but still. Jag och Linda gav vårt rum till Hannes så vi sov på golvet i köket. Vi sa åt honom att ta väl hand om råttan. Ungefär en halv sekund efter att vi lagt huvudet på kudden ropar Linda "Hjälp!". Jag undrar vad det är? "Jag drömde att jag körde in i ett träd i Trollskogen!".


Jag har tyvärr inga back-bilder, då systemkameran aldrig fick följa med ut...

Lördagen var hemresedag. Hannes hade repat sig pass att han kunde äta lite pannkakor. Bra. Alla utom Åkman och Hannes åkte längdskidor. Det var -18 grader så mycket kläder åkte på. Det var riktigt skönt att åka längd. Jag lånade Mikiz musik och åkte i egen takt. Filosoferande stund liksom. Fick sedan vet att det var helt ute att säga hockeyrör, utan att det hette griller. Fast eftersom Larsson sedan pratar om att vi ska diska manuellt och inte för hand kände jag att man inte ska lite för mycket på vad de där killarna säger. Lunch, städning, hemåkning.
I bilen. Linda: Sover du?
Jag: Nej, jag lyssnar på musik i mitt huvud!
??. ?. Det var inte alls roligt hemreseväder. Underkylt regn, snö, mörkt och varning för älgar. Vi lämnade Linda i Gävle då hon skulle åka tåg till sin syrra. Hejdå kompis! Hoppas vi ses snart igen. Typ i maj. Men det är ganska snart ju! Vi kom in på en mack precis när de skulle stänga vilket gjorde att de skyfflade ut oss snabbt och var inte direkt hjälpsamma. Vi köpte nya vindrutetorkare och stod länge utan att förstå hur man skulle sätta på dem. Extra jobbigt blev det när Powell tagit av de gamla utan att kolla hur de suttit... efter ett tag frågade jag om jag fick försöka och så fick jag på dem direkt! Skönt. (Påminner lite om uttrycket "Det krävs fan en brud för att fixa ALLT i den här världen.") Jag fick skjuts (av mig själv?) ända in till stan vilket var supergulligt. Hade rätt mycket packning och klockan var mycket, så det var väldigt skönt. Tänk vilka fina vänner jag har!!

Det finns även mycket filmmaterial som herrarna kan roa sig med! Inte lika lättklätt som förra året men... det kanske är tur det.