plato.

I min familj är det ett stående skämt att jag är utesluten ur familjen eftersom jag har flyttat därifrån. Det är även väldigt roligt att jag är kortast och att jag fick lite vuxen-känningar när jag fyllde 23. Det är faktiskt ganska underhållande, även om det är jag som är drabbad. På mammas 50-årsdag var vi först ute och åt en helt fantastisk middag på ett mysigt litet ställe, och kom sedan hem för att kolla på lite film och smaka på bubbeljordgubbsvinet som mamma köpt.

Jag: "Det finns ju bara fyra chipspåsar, då får inte alla varsin!"
Bror den yngsta: "Jo det får vi ju!!!"
Underförstått: För vi är bara fyra i familjen.
 
Jag: "Skål för att vi har två femtioåringar i familjen!"
Bror:"... och en snart 25..."
Jag satte drickan i halsen för att jag inte kunde låta bli att börja skratta.

Mamma visar bakgrundsbilden på sin mobil. Bror, jag och mormor sitter i soffan.
Jag (pekar på den i mitten): "Är det där jag?"
Mamma: "Nej, det är mormor!"
Jag: "Det är ju visst jag! Tycker du att jag ser ut som mormor?"
Mamma: "Nej, jag trodde att det var pappa."
Jaha? Så du tycker jag ser ut som pappa? För det var ju bättre? Tacka Gud för att jag vet att du ser dåligt på nära håll.

Hela tjocka släkten kom på 50-årsmiddag. Det var väldigt roligt att se alla igen! Blir inte så himla ofta vi ses alla. Max 6 år tog en brödbit när vi satte oss vid bordet och frågade lite försynt "Finns det något mer att äta?". Stackare, trodde han bara skulle få vatten och bröd. Nej då. Det andra stod i köket. Han sa även till bror att han tyckte att han hade blivit vuxen och stirrade besviket på slipsen. Mamma hade fått en ny kamera så hon tog massa kort. Jag försökte arrangera en syskonbild med min kamera men det gick ju som vanligt inte så bra. Dels för att det blir tripp trapp trull i en jättetrappa, och sedan för att en viss bror alltid måste hålla på att göra miner. Simp lyckades ta en bild på mig när jag skuttade runt som blev rätt rolig... jag ser spritt språngande galen ut.


Kanske är för att jag är det? Vad vet jag...

Jag passade på att använda mina Handels-kunskaper och presenterade med hjälp av en dator och en projektor en Power Point-presentation som jag gjort till min mammas ära. Hon blev väldigt glad och den genererade rätt många skratt, vilket såklart var roligt. Jag väntade hela kvällen på att mamma skulle dansa på bordet, men hon kom aldrig till det stadiet. Det är inte direkt likt min mamma. Just därför hade det varit roligt, men hon höll inte med av någon underlig anledning??

Jag tror det är rätt najs att fylla 50. Barnen börjar bli stora, snart (?) har alla flyttat, det blir liksom en ny fas i livet. Och pappa var ju före så hon behöver inte heller vara ensam på "den andra sidan". Fast tack och lov att det är långt kvar tills jag fyller 50!