plato.

Det här är nog det värsta jag någonsin läst. Jag grät medan jag läste. Och kan ändå inte riktigt förstå att det hänt. Jag blir rädd. Fast jag inte var där och fast det redan hänt. Fastän det knappast hjälper, lider jag något enormt med dem som var där, de som var i Oslo och alla deras anhöriga och vänner. De som finns kvar och de som borde finnas kvar. Sånt här får bara inte hända. Hur är det möjligt? Kan inte ta in.

En tyst minut för Norge.