Fyra dagar på jobbet.
I måndags var första dagen och när jag kom hem var jag helt slut som människa. Var helt knäckt över att klockan var sju och jag skulle behöva hålla mig vaken i typ tre timmar innan det var okej att gå och lägga sig på rikigt. Det hade förstås gått över när klockan väl var tio, så blev ännu tröttare dagen efter. Jag sitter och lär mig deras datorsystem och eftersom allt är nytt och jag i princip stirrar på en skärm i åtta timmar blir man lite kokko i bollen när dagen börjar närma sig sitt slut. Det finns en helt fantastisk takterrass där man kan avnjuta sin matlåda, det finns frukt och te att hämta när man vill och mikrovågsugnarna ser inte ut som en sprängd gås på insidan. Är det så här det kommer bli när man kommer ut i det riktiga livet? Hoppas det, för jag gillar det.
Jag tycker det går bra, det är roligt, jag ser fram emot att personalkortet skall dimpa ner i brevlådan, plånboken och garderobsutrymmet ser inte fram emot att personalkortet dimper ner i brevlådan och imorgon kväll är det fredag helg vilket betyder ledigt och då ska jag åka till Gotland Episod Ett.
Men vad är det för trams!
Sluta dalta med tjejerna och inse att de också kan och vill spela fotboll.
Nästan ett dygns häng med min vän Malte.
Tänk vad roligt det kan bli! När jag vaknat upp på Midsommardagen, sett två rätt kassa filmer med fönstret öppet så att jag kunde höra regnet utanför och burrat ner mig ännu djupare i det fluffiga täcket, tvättat och städat och annat nödvändigt ont och så småningom ringt till min vän Malte. Ska vi leka undrade båda? Ja! Inga andra planer. Då kan det bli roligt! Jag for till hennes trakter och väl där fixade vi gurka, morötter och American dip. Det är en typisk familjedipp för mig, som inte ens går att köpa i vanliga affärer längre utan får hamstras på Ullared, och Malte tyckte om den. Det måste betyda att hon ingår i vår familj. Vilket hon i och för sig redan gör eftersom jag är andramamma och min mamma tredjemamma till henne. Vi tittade på film, Just go with it om jag minns rätt (?), och jag höll på att spruta coca cola över hela vardagsrummet när ”Dolph Lundgren” helt plötsligt säger ”She loves my schnitzel” med jättetysk dialekt. Puh. Måste de säga så precis när jag tagit en klunk? Vi höll på att slå ihjäl oss femton gånger om i hallen för Maltes golv är värre än en isbana just där. Vi överlevde dock med smärre åkommor som en skadad stortå och eventuellt någon sträckning. När filmen var slut bytte vi till This is it som var på trean och jag blev återigen lite ledsen när jag tänkte på att jag faktiskt hade biljett till en av konserterna i London och hur jäkla häftigt det hade varit. Till det lite obligatoriskt snick snack förstås, vilket gjorde att tiden gick väldigt fort. Vid halv ett var det dags att bege mig hemåt eftersom vi snart skulle ses igen och åka båt!
Halv tolv nästa dag träffades vi igen vid tåget. Malte hade inte parkerat på perrongen men mamma var typ orolig för det så hon gav tydliga instruktioner vart vi skulle vänta. Suck. Vi är 48 år tillsammans jag och Malte och ändå kan hon inte lita på att vi inte står och blockar hela gatan medan vi väntar på dem och båten. Så när hon ringde sa jag att vi stod parkerade på järnvägsövergången. Hon tyckte jag var fantastiskt rolig förstås. Sjösättningen gick fint och jag och Malte tyckte det var kul att hålla i snörena (linorna) tills vi insåg att vi skulle stå där ett tag. Jag hade röda stövlar, Malte hade en rosa flytväst och jag fick låna lila solglasögon av henne. Och så var vi game för lite premiäråk i båten. Då båten bara är döpt efter märket Bella och jag tycker det är lite fantasilöst kom Malte på att den kunde heta Tjorven, vilket jag förstås vråldiggade direkt. Då varken mamma, pappa eller bror verkade hålla med försökte vi inarbeta det i smyg genom att sitta och viska Tjorven, Tjorven, Tjorven… lite tyst i baksätet. Påverka det omedvetna liksom. Vi har det bra, vi här bak i båten och vill ej va med om nån krock!
Revisionsberättelse: Jag glömde ju att skriva att Malte faktiskt räddade min pappa från att åka i plurret under pågående båttur! Han hängde över kanten längst bak på båten (aktern) och tittade om det kom ut något kylarvatten från motorn. För att se riktigt ordentligt skulle han lite längre ut och höll i sig i badstegen - som fälldes ut och han åkte efter. Som tur var var Malte snabb som en vessla och lyckades hugga tag i hans fötter innan han kom för långt bort och ner i det isblå vattnet. Bra gjort! Pappa hälsar förmodligen tack och att revbenen snart återhämtat sig.
Malte försöker tygla Tjorven.
På färden besökte vi nästan hela världen. Lutande tornet i Pisa, Villa Villekulla, Kina, Öland, såg Sällskapsresan 3-bron där segelbåten fastnade, Prins Bertils slott, Afrika, Tivoli i Köpenhamn, Australiens floder med krokodiler under ytan, Venedig, Kolmården och Golden Gate. Vilken kulturupplevelse! Det varvades sol med regn men det finns ju kapell så det gick ingen nöd på oss. Vi blev ofantligt hungriga på vägen så när vi var i land igen, alla oramlade i sjön och glada, åkte jag och Malte till thaistället i närheten. I solen avnjöt jag en hyfsat stark och god röd curry och Damen en kycklingwok med cashew. Mycket delighting. Det skall även noteras att Malte för första gången åt hela rätten med pinnar. Yeeey! 
Lutande tornet i Pisa, Öland, Afrika, Kolmården, Villa Villekulla, Kina, Sällskapsresebron, Prins Bertils hus, Tivoli i Köpenhamn, Australiens floder, Venedig, Golden Gate. Allt på en båttur.
Thai!
Maltes orörda bestick. Work of art.
Men varför sluta umgås då när vi redan gjort det så länge? Nej. Vi tar en runda i TC när vi ändå är i farten. Vi spenderade nästan hela de två timmarna på H&M för de visade sig ha en riktigt fin rea och fina andra saker som man inte får kolla på när det finns rea men inte kan låta bli. Där träffade vi även vår vän ALV (Annalenavera, inte Alv som i Sagan om Ringen)/Mormor. Efter att ha på riktigt sprungit till några affärer där vi hade riktiga ärenden kvart i sex möttes vi upp och gick hem till Malte. På TV var det Fotbolls VM-premiär genom Tyskland-Kanada som vi gluttade på. Vid sju var jag på väg att gå för jag trodde Malte ville bli av med mig då hon tidigare nämnt något om städning, men med kommentaren ”Ska du gå nu?” slängde jag av jackan igen och hoppade ner i soffan för att se andra halvlek också. Måste ju passa på när jag både har fabulöst sällskap och en soffa att bruka. Maltes humor var bättre än vanligt så jag skulle gissa att hon somnade som en stock direkt när jag klev utanför dörren vid åtta.
Visst är det tur att just jag har en så fenomenal vän! Nu blev det här ett perfekt sista dygn på semestern innan jag börjar jobba imorgon. Tack kompis!
Återhämtning på landet.
Man kan ju ha det sämre...
Veckans största fångst drogs upp av veckans mest besvikna fiskare.
Jag tvingade in honom i lite Yatzy (obligatoriskt moment!) och han lurade in mig i Idioten som jag till slut fick ut en gång. Kortversionen alltså och inte den galna fysiska. Vi har sovit, jag har läst ut min 900 sidor långa bok jag började på förra sommaren, kollat på Rödluvan och tagit det väldigt lugnt... har fått lite ont i ryggen för alla snytningar men det slår inte när jag fick ryggskott av en snytning när jag skulle vara ledare på fotbollsskolan och fick ringa och säga att jag inte kunde komma till jobbet den dagen.... Vi såg ett rådjur och bror berättade att vår faster och farbror sett en älg där vi gick. Då funderade vi lite vad man skulle göra om man såg en älg? Det alternativet som vann blev att ta tag i hornen, svinga sig upp på ryggen och försöka strypa den med benen runt halsen. Skönt att det aldrig dök upp en älg så vi var tvungna att praktisera det hela. Antal fästingar: En på Maggan och en som kröp på mig. Vad jag hittat än så länge. Tycker de är så vidriga så gillar inte att leta efter dem. Inte bra, jag vet. Men tog i varje fall fästingspruta för några veckor sedan. Borde kompensera lite.
Planen var att bli kärnfrisk till sommarens somrigaste dag då det aldrig regnar och man får ha blommor i håret. Jag är helt klart på rätt väg och hey - det är ju en hel natt av förkylningsdödande kvar! Better start working...
SOMMARFESTEN!
Värdinnan!
Matrix Sisters Rosé.
Gruppbild på vägen dit.
Älskade Familjen!
En annan familj?
Då insläppet bara skulle vara mellan 20-22 och vi var förberedda på oceaner av kö, blev vi positivt överraskade när det i princip bara var att stövla in. Klockan var då kanske 21.30. Men stället fylldes på snabbt och vi dansade till den dunkande och sångvänliga musiken. Helt plötsligt säger Lisen: "Sara, vi har tagit examen!" och jag vet inte varför, men DÅ fattade jag. Att vi tar examen. Jag har så svårt att greppa eftersom jag ska fortsätta i höst. Men där hade jag ett litet moment. Där jag insåg. Att vi tar kandidatexamen nu. Det var en härlig känsla. Så jag dansade och skrek lite extra i anknytning till detta.
När jag och Lisen tog ett varv för att leta efter Danskungen sa hon att hon trodde hon såg en kille som jobbar på hennes nya jobb och jag sa att jag trodde jag såg en kille som gick i min gamla klass. Well well. Lite senare så bumpar jag in i honom på dansgolvet och ja - visst var det Daniel. Skitkul! Men ännu roligare blev det när vi insåg att han jobbade med Lisen. Vi hade alltså sett samma person! Det är en liten värld... Roligt blev det också när jag och Lisen tyckte att Danskungen skulle ha lite vatten. Vi följde med och Lisen beställde två vatten. En stund efter beställer Danskunge himself tre vatten och en öl, förmodligen ouppmärksam på att Lisen redan fixat. Tjejen i baren kollar på Lisen som tecknar NEJ bakom honom. Han försökte igen, men samma aktion mellan bartendern och Lisen slutade med att vi fick två vatten.
"Artisten" kom efter Baba Ganousch, och ja, det kanske är bra om man gillar ljud och inte musik. Det gjorde inte vi och eftersom vi varit där så länge gjorde det inget att vi gick till Donken istället vid ett. Det var rentav bra med tanke på dagens galej och vi hade hunnit ha en riktigt rolig kväll innan vi lämnade Svea 65.
Don't stop me now!
Ska försöka komma ihåg under kvällen att det finns en morgondag då jag faktiskt ska anordna en fest... vi får se hur det går med det. Lovar inget mer än att jag ska vara i toppform både idag och imorgon!
Lisen Sandy och jag på småttingintrot i höstas! Som ni ser har vi alla pommes frites i vårt Happy Meal.
På landet med två fina flickor.
Jag måste ju bara berätta historien om Yatzy. Mikiz verkade inte ha spelat det så mycket tidigare och jag försökte förklara reglerna om hur man får bonus. Det lyckades inte så bra och vet inte om Limpan försökte också, men vi trodde att hon var med ett tag för att sedan förstå att hon inte var det... det var klurigt det där med 63 poäng och tre av varje. I alla fall. Efter ett tag börjar vi och vad händer? Jo Mikiz får Yatzy i femmor i första omgången! Både jag och Limpan vek oss dubbla av skratt medan jag väste fram "Vill du ta det på Yatzy eller femmor?"... Det var kul. Men jag kände nu när jag skrev det att man kanske skulle varit där... det är ju ofta så.
Den tredje dagen packade vi ihop oss, tänkte ta en glass vid färjan men eftersom hon i kiosken var sönderstressad och mjukglassmaskinen strejkade efter min megastrut så blev det bara jag som fick en... men jag delade med mig. Och gav bort hela rånet eftersom jag aldrig förstått grejen med det. Det smakar ju ingenting. Och så vips var vi hemma igen. Jag hade gärna stannat där ute längre med dessa två pinglor men ibland får man nöja sig med det lilla! Det sägs ju att underbart är kort?
Fyllig pizza ska det vara!
En nybakad polis!
En gammal vän och en helt färsk.
Man kan nästan ana att jag också vill ha en. Fast just nu känns det väldigt avlägset. Men man kan väl få drömma? Och låna en lite så länge.
Sommarloooov!
Vi är ett vinnande team. Vi har obeskrivligt roligt. Vi är... the Matrix Sisters.
Jag har inte riktigt tänkt på det.
Mitt schema som brukar vara smockat har bara en ynka sak kvar. En enda. På riktigt. Inget mer. Tenta imorgon. Sedan har jag tagit en kandidatexamen i ekonomi på Handelshögskolan i Stockholm. Hur sjukt är inte det!?
Och icke att förglömma: JAG HAR ÄVEN SOMMARLOV om ungefär 18 timmar. Och nästan tre veckors ledigt innan jag börjar jobba. Ge mig nu! Och snälla, låt mig naila tentan och sluta på topp. Det vore så fint. Ett bra avslut på tre helt sjuka och fantastiska år.
Oj. Nu blev jag nästan lite känslosam.
Ologiskt enligt mig.
Receive
Perceive
Achieve
Believe
I don't get it. Den enda gemensamma nämnaren jag kan se är att de två översta har ett c precis innan vilket de andra två inte har. Men. Jag tycker mest det verkar som att de krånglar till det i onödan.
Viltolycka?
En liten kanin ramlade ner mellan trätrappan och stenmuren! Såg Phillan. Jag hann bara se att något rörde på sig men jag tror henne. Vi mådde lite dåligt över det och bestämde oss för att gå ner och titta på glasspausen. Tänk om den brutit benet? Eller inte kommer upp? Stackars lilla kanin! Vi funderade på vad vi skulle göra om den var där nere? Vi kan ju inte bara lyfta den med handen. Den skulle säkert försöka hugga en i fingret. För de är ju rätt elaka djur?
Vi ringer 112! föreslog jag. Jag har sett i en broschyr i handskfacket på bilen att om det är en viltoycka ska man ringa 112. Utan att veta definitionen av viltolycka är jag dock osäker på om det här skulle klassas som det, trots att det var ett vilt djur som råkat ut för en olycka. Men vart ringer man annars?
Tur att kaninen inte var kvar när vi kikade efter så vi slapp det dilemmat.
Mr Pongs glada hattdag.
Då gav vi oss ut på en liten, liten runda på stan. Mycket roligare än tentaplugg kom jag på. Först provade vi en massa badmössor på Lagerhaus.
Shithead! Det var ett spel där man skulle kasta bajskorvar på någons huvud, försöka få dem att fastna och se vem som blev det största shithead. Vilken tur att jag ser bajsnödig ut på bilden också.
När vi skrattat färdigt gick vi vidare till H&M. Jag provade en långklänning som Malte tvingade mig att köpa på villkoret att hon ska dricka rosé i en solig park med mig när jag har på mig den. Sounds like a good deal to me!
Vad gör det att det regnar?
¨Ingenting!
Låt Studenternas glädje sprida sig.
Antingen så har han glömt hur det var eller så är han bitter för att han aldrig fick åka på något flak.
Jag kan inte hålla med honom mindre. Jag kommer ihåg det så väl. Dagen för exakt fem år sedan idag. Känslan när vi stod på scenen i en ring, fina bästa roligaste klassen, alla skrek, han som inte brukade prata känslor sa något så att man blev helt rörd, jag började störtgrina förstås för att jag var så glad och så ledsen, vi bara sprang ut och skrek... Jag letade för fullt med blicken för att hitta familjen och vännerna. Det tog ett tag, men till slut så hittade Paulo mitt ekipage. Vi klev upp på ett dunkande och dundrande flak. Sjöng högt som aldrig förr till "Det är över nu" med GT, "Boten Anna" och allt annat som gick på radion då medan flaket åkte genom gatorna. Hoppade av flaket i panik ibland när det stannat för kisspaus. Blev euforisk när man mötte ett annat flak och fick glada vinkningar från gående på gångvägarna. Tyckte att det gick alldeles för fort innan man var hemma och tvungen att kliva av. Helt genomblöt av krossade vattenballonger, öl, cider och bubbel. Tur att jag hade bytt om till den knalloranga overallen á la Vägverket och ett linne och sparat finklänningen till mottagningen. Jag hade kunnat åka hur länge som helst. Det är få gånger jag varit så villkorslöst lycklig. En av de absolut bästa dagarna i mitt liv.
Och varje gång jag ser ett helt galet proppat flak med studenter som skriker och sjunger blir jag glad. Jag kan liksom inte låta bli att le när de åker förbi. Kanske stannar jag inte och vinkar, men jag tackar dem för att jag får minnas min fantastiska tid som student och gratulerar dem till att de får uppleva samma sak. Jag tycker att de är klockrena glädjespridare i en värld där man tydligen kan hänga upp sig på vad som helst.
Fy fan vad ni är bra!
