plato.

Efter att ha analyserat mig själv, på magkänsla och inte via data, har jag kommit fram till att jag har försökt köpa sommar idag. Det började med att jag rensade garderoben för några dagar sedan. En snabbrensning. Fick ihop en kasse med kläder. Då är det väl okej att köpa lite nya? Jag är rätt så bra på att intala mig själv att jag behöver nya. Och så råkade det vara 10% clubrabatt på H&M. Då var saken given.

Så jag åkte till butiken. Gick runt och mös bland alla fina sommarkläder. Testade en del. Hittade sommarskor med kilklack, öppen tå och remmar. Kjolar i glada färger och korta shorts. Tunna linnen som gjorda för en het sommardag. Och alla dessa klänningar. Som tur var passade inte allt som såg fint ut i katalogen, så kunde sålla rätt bra ändå. Eftersom jag inte är en hipp modebloggerska har jag tyvärr inte tagit bilder på mig själv i spegeln i sexiga poser i mina nya kläder. Istället tänker jag desto mer och då tänker jag så här att jag försökte köpa sommaren genom att köpa en tunn sommarklänning som skall fladdra i vinden tillsammans med mitt saltvattensrufsiga solblekta hår i solnedgången. Om jag tittar riktigt nära på klänningen kommer jag att se sandkorn som fastnat mot tyget efter dagen på den vita stranden. När jag luktar på den luktar den tång blandat med glassrester (förmodligen Farbror Cola). Eftersom jag har varit ute så pass mycket i det fantastiska svenska vädret ser jag inte alls blek ut i det svarta tyget; det snarare framhäver den fräscha solbrännan. En Aivydrink och lite vänner till det här och sommaren är fulländad liksom.

Jag köpte ett helt koncept, en längtan. Inte ett svart tygstycke som jag inte kommer att kunna använda på tre månader...