plato.

Jag älskar när man sitter jättelänge med något och inte fattar någonting. Inte de slarviga anteckningarna från föreläsningen med för högt tempo, det finns ingenting vettigt i boken, minnet sviker... men man bara måste komma på det. Nästan lite arg har man blivit. Och så vips! Schwooooooosh. Pang. Krasch. Som en blixt från klar himmel kommer man på det. Jahaaaaaaaaa! Vad det så de menade!

Det älskar jag. För då har man ju lärt sig något nytt.