Dagens semmelskörd.
Det har varit en konstig dag.
Det började med höga ambitioner. Ställde klockan tidigt så jag skulle hinna ut och springa en runda innan skolan. Kom faktiskt upp. Lika bra som det kändes för två veckor sedan innan jag blev sjuk, lika dåligt kändes det idag. Plus att det var isbana i spåret som var bra förut när det var tio minus och packad snö. Så halvbra start.
Sedan hade vi handledning på uppsatsen. Den var riktigt bra och vi blev taggade att fortsätta starkt. Efter det var det lunch och jag kom på att vi måste ju äta en semla. Linus var inte så värst svårövertalad. Sagt och gjort. Fortsatte jobba med uppsatsen till halv fyra.
Då skedde något... underligt. De 25 med bäst betyg från redovisningens inriktningskurser (läs: största nördarna) var inbjudna till buffé och mingel med Redovisningsinstitutionen. Lite coolt är det att vara topp 25 av cirkus 120 pers, lite töntigt. (Mest töntigt antagligen.) De ville värva folk till att doktorera hos dem. Det lite komiska är att denna träff ligger efter sista ansökningsdag till masterprogrammet, så det var ju rent slöseri för dem att jag var där egentligen... eftersom jag sökt master i marknadsföring och det inte fanns någon chans för dem att omvandla mig. Jag ville ändå gå. Min plan var dels att få stilla nyfikenheten genom att se vilka 25 det var, och dels att låta min handledare se att jag minsann gjort bra ifrån mig på redovisningskurserna och plantera ett frö i hans huvud att jag därmed kommer göra en prima uppsats och få bra betyg på den. Smart va! Tror kanske inte att det är så simpelt men värt ett försök? Var dock lite märkligt att stå och småprata med honom bara timmar efter vår handledning... eller väldigt märkligt. Trevligt men ändå... konstigt. Kunde inte heller ljuga när han frågade om jag skulle läsa master. Men förutom att jag råkade läcka att jag skulle gå master i marknadsföring (ajajaj) så gick det nog bra. Lyckades få en kontakt på pwc som är expert på IAS 39 och arbetar med IFRS 9, vilket vår uppsats handlar om. Lycka!!! (På ett sätt som bara vi redovisningstöntar förstår. But still.) Och sedan så är ju buffé aldrig fel heller.
Åkte sedan hem till min fina familj plus mormor och morfar. Fick dagens andra semla. Mums! Sommarjobbscirkusen är i full gång och jag blir matt bara jag tänker på det. Förhoppningsvis kommer det vara klart snart, eller så är det bara att fortsätta... vore så skönt att få det klart känner jag. Känns verkligen som ett stressmoment man inte blir av med förrän det är bestämt. Efter vad som känts som steg i rätt riktning kom idag en kalldusch med villkor som inte riktigt var vad jag förväntat mig. Jag har inte pluggat tre år på Handels för att arbeta med ett område relaterat till mina studier men jobba helger hela sommaren och få lägre lön än på förskolan där jag arbetar extra... Känns som rätt kass ROI (return on investment förresten... ni märker ju hur det är att vara fast i redovisningsträsket). Så det vore trevligt med ett positivt besked från mitt största hopp just nu.
Den som lever får se.
P.s. Pappa berättade att han haft flisor som växt upp i munnen, som inte varit hela tänder. Jag blev exalterad! Det måste vara samma som den jag tappade förra veckan! Man skulle kunna tro att vi är släkt? Han har inte fått någon av hans visdomständer heller så jag hoppas att mina förstår att de ska stanna där de är... okläckta. D.s.
Det började med höga ambitioner. Ställde klockan tidigt så jag skulle hinna ut och springa en runda innan skolan. Kom faktiskt upp. Lika bra som det kändes för två veckor sedan innan jag blev sjuk, lika dåligt kändes det idag. Plus att det var isbana i spåret som var bra förut när det var tio minus och packad snö. Så halvbra start.
Sedan hade vi handledning på uppsatsen. Den var riktigt bra och vi blev taggade att fortsätta starkt. Efter det var det lunch och jag kom på att vi måste ju äta en semla. Linus var inte så värst svårövertalad. Sagt och gjort. Fortsatte jobba med uppsatsen till halv fyra.
Då skedde något... underligt. De 25 med bäst betyg från redovisningens inriktningskurser (läs: största nördarna) var inbjudna till buffé och mingel med Redovisningsinstitutionen. Lite coolt är det att vara topp 25 av cirkus 120 pers, lite töntigt. (Mest töntigt antagligen.) De ville värva folk till att doktorera hos dem. Det lite komiska är att denna träff ligger efter sista ansökningsdag till masterprogrammet, så det var ju rent slöseri för dem att jag var där egentligen... eftersom jag sökt master i marknadsföring och det inte fanns någon chans för dem att omvandla mig. Jag ville ändå gå. Min plan var dels att få stilla nyfikenheten genom att se vilka 25 det var, och dels att låta min handledare se att jag minsann gjort bra ifrån mig på redovisningskurserna och plantera ett frö i hans huvud att jag därmed kommer göra en prima uppsats och få bra betyg på den. Smart va! Tror kanske inte att det är så simpelt men värt ett försök? Var dock lite märkligt att stå och småprata med honom bara timmar efter vår handledning... eller väldigt märkligt. Trevligt men ändå... konstigt. Kunde inte heller ljuga när han frågade om jag skulle läsa master. Men förutom att jag råkade läcka att jag skulle gå master i marknadsföring (ajajaj) så gick det nog bra. Lyckades få en kontakt på pwc som är expert på IAS 39 och arbetar med IFRS 9, vilket vår uppsats handlar om. Lycka!!! (På ett sätt som bara vi redovisningstöntar förstår. But still.) Och sedan så är ju buffé aldrig fel heller.
Åkte sedan hem till min fina familj plus mormor och morfar. Fick dagens andra semla. Mums! Sommarjobbscirkusen är i full gång och jag blir matt bara jag tänker på det. Förhoppningsvis kommer det vara klart snart, eller så är det bara att fortsätta... vore så skönt att få det klart känner jag. Känns verkligen som ett stressmoment man inte blir av med förrän det är bestämt. Efter vad som känts som steg i rätt riktning kom idag en kalldusch med villkor som inte riktigt var vad jag förväntat mig. Jag har inte pluggat tre år på Handels för att arbeta med ett område relaterat till mina studier men jobba helger hela sommaren och få lägre lön än på förskolan där jag arbetar extra... Känns som rätt kass ROI (return on investment förresten... ni märker ju hur det är att vara fast i redovisningsträsket). Så det vore trevligt med ett positivt besked från mitt största hopp just nu.
Den som lever får se.
P.s. Pappa berättade att han haft flisor som växt upp i munnen, som inte varit hela tänder. Jag blev exalterad! Det måste vara samma som den jag tappade förra veckan! Man skulle kunna tro att vi är släkt? Han har inte fått någon av hans visdomständer heller så jag hoppas att mina förstår att de ska stanna där de är... okläckta. D.s.
Kommentarer
Trackback
