En konstig form av nostalgi.
Efter att ha hängt ohälsosamt mycket på den där andra skolan har vi nu upptäckt att det finns en matsal i samma byggnad där vi suttit och pluggat. I skolan alltså! Vi har ju inte haft ens en cafeteria på ett och ett halvt år, så för oss var det Halleluja. Det ser ut som en skolmatsal. Färgerna, borden, takhöjden... allt. Jag hade hoppats att det skulle finnas fiskpanetter med potatis och dillsås. Jag tror inte man riktigt uppskattade det tillräckligt mycket när man gick i skolan, men det är ju helt klart en av de bättre grejerna man fick på den tiden.
Det fanns! Fast det var fiskpanetter med potatis och skagenröra. Lite finare, lite bättre. Vilken tur att jag lärt mig tycka om skagenröra. Inte riktigt studentpris men ändå helt okej. Stort salladsbord. Bröd. Te ingick. Hade gärna druckit lite nostalgisk mjölk också till men hittade bara juice. Det var ju det man drömde om när man gick i skolan, och nu vill man inte ha det. Inte om man vill återuppliva gamla fina minnen. Det blev lite jobbigt när vi skulle välja bord och inte visste om man skulle råka sätta sig vid det coola bordet där man inte får sitta, men vi verkade klara oss.
Fast är det egentligen fina minnen? Skolmatsalen. Det var ju inte direkt någon smakupplevelse vad jag minns. Men ändå. Jämfört med den mat man köper ute när matlådorna tryter så känns den ju ändå rätt så... bra på något sätt. Och det var gott. Och roligt att studera människorna runt omkring. En riktigt fin lunch som omväxling till Dinos Kebab (Studentpris).
Det fanns! Fast det var fiskpanetter med potatis och skagenröra. Lite finare, lite bättre. Vilken tur att jag lärt mig tycka om skagenröra. Inte riktigt studentpris men ändå helt okej. Stort salladsbord. Bröd. Te ingick. Hade gärna druckit lite nostalgisk mjölk också till men hittade bara juice. Det var ju det man drömde om när man gick i skolan, och nu vill man inte ha det. Inte om man vill återuppliva gamla fina minnen. Det blev lite jobbigt när vi skulle välja bord och inte visste om man skulle råka sätta sig vid det coola bordet där man inte får sitta, men vi verkade klara oss.
Fast är det egentligen fina minnen? Skolmatsalen. Det var ju inte direkt någon smakupplevelse vad jag minns. Men ändå. Jämfört med den mat man köper ute när matlådorna tryter så känns den ju ändå rätt så... bra på något sätt. Och det var gott. Och roligt att studera människorna runt omkring. En riktigt fin lunch som omväxling till Dinos Kebab (Studentpris).
Kommentarer
Trackback