plato.

Min hälsa har börjat återhämta sig. Inte tipptopp, men helt okej. I måndags gjorde jag comeback i Löpargruppen efter en alldeles för lång frånvaro. Jag var trött som ett härke eftersom vi i skolan halva natten, men kände bara att. Jag ville träffa mina kompisar. Mikiz, Linda, David, Tene. Alla som skulle vara där. Det känns som det var så länge sen och jag saknar dem verkligen. När jag gick hem från skolan och bara ville kasta mig i sängen tänkte jag på dem och det fick mig att åka dit ändå. Skön känsla ändå. Drivkraft.

Och jag blev jätteglad av att träffa dem. Bra beslut. Även om jag tycker om dem i min grupp i skolan som personer, är jag så trött på dem nu. Och de är säkert trötta på mig. Det har varit riktigt intensivt och allt är i grupp. Samma grupp. Vilket är bra eftersom det inte skulle gå att hinna med om vi var olika grupper, men ändå. Jag har spenderat alldeles för mycket tid i skolan på sista tiden så jag vill bara ut. Träffa lite normalt folk. Andas. Tänka på något annat. Mina vänner får mig att må bra och är en fristad på något sätt.

Idag pratade jag med min kompis Malte. Då blev jag också glad. Och lite arg för att jag bara inte kan åka dit utan måsta planera när vi kan ses. Men så är det ibland. Jag har någon (naiv?) föreställning om att nästa vecka kommer bli bättre eftersom brand extension projektet är helt färdigt från och med idag (yeei!) och caset i den andra kursen ska vara klart och redovisas på måndag. Så kompisar! Glöm mig inte. Jag kommer snart tillbaka. Tycker om er SÅ HÄR (måttar så brett jag bara kan med armarna) mycket!!