plato.

Samlat på ett ställe. Tandläkaren. 

 

Det gör ont, det genererar väldigt obehagliga ljud och det kostar orimligt mycket pengar. Till råga på allt är tandläkaren supertrevlig. Hon frågar om vad jag gör, pratar vidare om mitt utbyte och är verkligen trevlig. Och sedan säger hon att jag har ett hål.

Ett hål! Boom. Pang. Krasch. Bara så där. Hur kan hon först vara trevlig och sedan bara spotta ur sig det? Jag kände mig helt grundlurad. Som att hon var en elak styvmor som först spelat charmant för att när ingen ser hugga mig i ryggen. Vad har hänt med: "Du har superfina tänder! Det blir 700 kronor tack." Det här är mitt första hål på 24 år. Och det känns förjävligt. Jag fick en guldtandborste när jag var 20 för att jag inte hade haft ett enda hål. De kan ju inte dyka upp nu. Åkte hem till päronen som bor i närheten och spottade ur mig att jag inte kan gå dit själv och låta dem borra i min mun. Läskigt! Obehagligt. Usch. Idag köpte jag flourskölj och tandtråd. Nu skall ni utrotas, Karius och Baktus.

 

Mamma frågade lite tyst om jag ville att hon skulle följa med på fredag när de ska borra. Även om första instinkten skrek JA! blev svaret: "Nej, jag är ju 24 år. Då kan man inte ta med sin mamma till tandläkaren."

 

Jag ska göra det. Och sedan ska jag borsta av bara helvete så jag slipper göra om det.