plato.

Så har jag låtit de senaste dagarna. Som en man. Blandat med häxa. Blandat med tonåring i värsta målbrottet. Har du varit på fest? undrade pappa. NEJ. Jag har inte varit på fest! Jag har varit hemma och pluggat och blivit sjuk av det! Hur illa är inte det? Ska man behöva gå på fest för att hålla sig frisk? Borde nästan testa det.

Idag träffade jag äntligen lite folk igen (äntligen för mig i alla fall, förmodligen inte äntligen för dem att träffa mig) när vi diskuterade tentaartiklarna. På tunnelbanan hem fick jag dock jordens hostattack och det var ju så skämmigt! Bara för att jag vet att det är en högst olämplig plats att börja hosta så att det låter som att man ska kräkas, bara därför hände det där förstås. Det var sådär att jag inte kunde sluta. Jag. Kunde. Bara. Inte. Sluta. Vek in mig i hörnet där jag satt så gott det gick med tårarna sprutandes för att jag knappt fick någon luft.

Det enda positiva var väl att vi är i Sverige där alla låtsas som att man inte finns, så ingen la sig i. Eller frågade hur det var trots att jag knappt hann andas mellan attackerna.

Det finns ju bra och dåliga sidor med allt. Framför allt med svenskar tror jag faktiskt. Tur att man är en själv. Annars hade jag nog inte stått ut med eländet. Vi är ju rätt konstiga egentligen?