Bara så du vet om du kommer på middag hos oss.
1. Pasta (makaroner i olika former)
2. Pytt-i-panna
3. Lättdryck
4. Chips
5. Köttbullar
Exotiskt - javisst!
Homo erectus.
Men nu har jag i alla fall fått klart för mig att jag tydligen tänker ungefär som en.
Första året måste vara värst...
I måndags var det den trettonde april. Och jag tänkte inte ens på det. Kom på det någon gång under kvällen. Förra året var det mycket värre. Men jag tror på något sätt att första året är värst.
För hela året efter krocken så tänkte man på alla högtider som födelsedagar, midsommar, påsk, jul och allt vad det är; undra hur den här dagen skulle varit om inte mamma var här. Eller pappa, eller Simon, eller Marcus. Eller jag. Nu har man genomlevt alla dessa en gång och inser att alla faktiskt är kvar.
Ta vara på livet och visa dem du älskar att du älskar dem. Det har jag lärt mig.
Så till alla mina vänner och min familj: Jag älskar Er. Glöm aldrig det.
Tänk att det har gått tre år.
Den tionde april. Det är ju idag! Det innebär att det är hela tre år sedan jag tog körkort. Det är ganska länge faktiskt. Om man tänker på hur liten jag är. Och hur stor jag är. Känner mig som att jag är i en odefinerbar ålder...
Det går nästan en rysning längs ryggraden när jag tänker på hur nervös jag var den där dagen. Jag kommer ihåg precis vad jag hade på mig - den mörkblå skjortan från Vero Moda som jag köpte på rea för typ 59,90. Och den där instruktören eller vad det heter som skulle jävlas med mig när vi kört klart. Fast det gjorde inte så mycket eftersom jag klarade det. Du är förlåten.
Jag minns känslan av att åka själv i bilen för första gången - wow, vilken känsla. Läskigt, ingen att fråga kom råd, men spännande och jag var liksom fri på något sätt. Hämtade upp Malte och körde ut till Melker. Ja, det var en fantastisk dag!
Kanske ska passa på att ta lastbilskörkort eller något för att få återuppleva den känslan. Ska fundera på saken.
Som dan-före-doppare-dan.
Det har inte varit så jobbigt som man skulle kunna tro. Faktiskt inte. Bara jag har ett mål, så ger jag mig inte. Men ju närmare slutet man kommer, desto hårdare blir det. Och för att testa mig riktigt ordentligt så har jag stått i kassan på jobbet igår och idag. ALLA köper godis. Det är väl klart! Det är ju precis innan påsk. Men det har varit på gränsen till tortyr att se alla de mjuka persikorna, de salta fiskarna och chokladkakorna, sakta åka över bandet och bort, långt bort...
Efter jobbet plågade jag mig själv till max och gick och handlade en massa godis till blivande påskägg. Det skulle vara så lätt att fuska, Melman är inte ens hemma ikväll, bara jag och en påse som jag har gömt för mig själv. Men vet ni - jag skulle ha så dåligt samvete efteråt så det skulle aldrig vara värt det.
Har man lovat så har man. Även om det mest skulle vara sig själv man sviker. Eller är det kanske det värsta sveket?
Jävla surkärring.
1. varit sur
2. haft tjej-ont-i-magen som fan
3. lovat Melman att springa med honom fast jag inte riktigt ville
4. gått på norrtäljebussen som omväxling till tåget
5. upptäckt att den inte stannar på min hållplats varpå jag fick gå av vid Gillingebanan
6. stått och väntat på en buss åt andra hållet en bra stund
7. inte sprungit med Melman eftersom han inte skulle springa längre (och blev lite lättad)
8. suckat sjuttioelva gånger inombords för att vi har flera hundra sidor att läsa den här veckan
Igår var jag dock glad eftersom jag klarade redovisningstentan. Jag fick en riktig chock eftersom jag verkligen inte trodde att jag skulle klara den. Fattar inte hur jag kunde få mer än hälften rätt på sista uppgiften. Men tydligen! Den här gången blev jag faktiskt inte mest lättad, utan mest glad. Jag var inställd på att göra om den, men tackar och tar emot över att inte behöva göra det. Ynka 43 % av alla som skrev den klarade sig. Slutsats: Det finns en Gud.
Årets härligaste dag.
I morse sprang jag och Melman runt Rönningesjön, hur skönt som helst. Perfekt spring-väder tempteratur och vädermässigt. Härligt värre. Sedan har vi fått hjälp med lite saker hemma, fikat upp lite kakor som tagit värdefull plats i frysen, invigt mina nya tygskor (svarta med vita små söta prickar på), åkt och kollat på trall till balkongen, ätit en korv med bröd, storhandlat mat och nu är det dags för middag. För snart ska jag till Lisen på tjejkväll, för att sedan äta en fabulös brunch och ha speldag imorgon.
Och nu är visst ugnen varm. Dags att ta på sig kockmössan och köra. Jag njuter av livet!