Hur kan det här gå igenom obemärkt?
Utvilad men upp och ner.
Min grupp skulle ses i skolan 9.00 för att vi skulle hålla i ett seminarium på två timmar med start 10.15 om market strategies. Jag vaknade 9.15. Fick halvt panik, och var halvt glad att jag skulle hinna i tid till seminariet. Det tog ungefär tio minuter för mobilhelvetet att ladda sig tillräckligt för att jag skulle kunna starta den och ringa till min grupp och berätta att jag var på väg men ur tid.
Lagom uppspeedad och svettig var jag när jag kom fram, men det gick bra. Vi gjorde "Knuten" på ett väldigt metaforiskt vis, vi förklarade (försökte) de fyra artiklarna och sedan så spelade jag Magnus Härenstam i vårt hemgjorda Jeopardy. Det var hetsigt som befarat och vinnarna fick godis.
Så jag tror ingen riktigt utom jag själv märkte hur upp och ner dagen hade börjat. Alltid något.
Snälla byt ut mig!
Oj vad låg aktivitet det var här! Kan man ana att skolan har börjat igen? Det har den. Jag trodde på en mjukstart, men det var ju oerhört naivt av någon som påbörjar sin åttonde termin att tro det. Tvärtom har det varit fullt ös medvetslös, vi har första tentan om två veckor och jag hinner inte med. Har jobbat en del också förstås. Det går framåt och är roligt! Appen kommer snart! Håll ut! Igår var det deadline för utbytesansökan, som förstås tog mycket tid. Men nu är det gjort! Så här blev mina val:
1. Duke University, USA
2. Kenan Flagler Business School, USA
3. Maquarie University, Sydney
4. NOVA University, Lissabon
5. RSM University, Rotterdam
De hoppade runt lite i listan, men när jag insåg att Holland låg före Australien undrade jag vad jag höll på med. Och bytte. Mina päron är förskräckta att jag kanske kommer att åka till Sydney, men de protesterar inte såklart. "Du kommer nog ha det grymt, det är värst för oss" sa pappa, och poängterade att det var lite långt bort bara. Gulle. De får väl komma och hälsa på!? Alla som vill får komma och hälsa på! Och det är inte ens säkert att jag får något av dessa val. Men jag hoppas! Vore fantastiskt roligt att få avsluta fem års plugg på annan kontinent.
Kursen Media Management vi läser nu, har vi tillsammans med KTH-studenter. Jag tyckte det var lite roligt när lärarna berättade att caseinlämningarna bara fick vara sex sidor långa, och skulle förklara att de visste att vi kunde skriva mer än så. "We know you can write, or at least SSE students... we know you can write. You could write 50 pages in one week if you wanted to, so the challange here is to pick out the crucial things and make it fit to six pages." Vilken tur att han ändrade sig så ingen misstolkade. Jag tror dock att det ligger en del i det, eftersom de inte skriver så mycket utan räknar. Medan vi skriver grejer hela, hela tiden. Vi är tre från SSE och två från KTH i min grupp, och de verkar riktigt... vanliga och trevliga faktiskt. Så det känns kul!
Nu ska jag skriva ihop min del i vårt Harry Potter-case. Och ikväll ska jag och Malte till Thailand!
Jag måste medge.
Jag kan vara ensam när jag vill, jag kan fixa sällskap när jag känner för det. Jag får diska när jag vill och lyssna på hög musik när jag vill utan att känna att jag stör någon annan (i lägenheten i varje fall). Jag kan gå på toaletten med öppen dörr om det skulle kännas lockande, och jag kan sova hur länge jag vill utan att någon gör smoothies i köket så att jag vaknar.
Det ska bli intressant att se hur länge det håller i sig. Jag brukar tycka om att vara med andra människor mer än att vara själv, men det är lyx att ha den möjligheten. Det är första gången jag bor helt själv sedan jag flyttade hemifrån för tre och ett halvt år sedan. Spännande! Jag har inte riktigt kommit fram till vad man gör om man blir rädd, får för sig grejer som jag kan göra ibland. Men. Det löser sig. Jag ska nog kunna ta hand om mig själv.
Cred till Wiki!
Så fantastiskt smart sätt att få människor att agera mot eventuella lagändringar som kan förbjuda... det fria ordet? De stängde ner hela Wikipedia i 24 timmar. Alla får testa hur det skulle kännas att vara utan Wiki. Och det är inte roligt. Men smart, så smart.
Rätt så bra.
Ett bra liv.
Jag gick från jobbet från fem. Åtta till fem. Som det ska vara. Jag låtsas nu att jag har pluggat färdigt och har fått mitt första "riktiga" heltidsjobb. Det känns så otroligt skönt och roligt att jag inte vill tänka på att det är ett och ett halvt år kvar att plugga. Även om det är fantastiskt roligt och lärorikt att plugga marknadsföring så börjar man bli lite mätt på att plugga efter 3,5 år. Eller ja... 15,5 kanske är mer korrekt. Samtidigt så ska man ju jobba hela livet så what's the rush?
Drömmen höll dock inte i sig så länge. Nu har jag blivit pangförkyld och kan inte gå till jobbet. Jag fick order om att inte jobba hemifrån utan bara vila, så ska försöka. Det är dock lite svårt när jag ska flytta på lördag och knappt börjat packa... så får packa lite och sedan pausa när jag blir för trött.
Synd att jag har packat ner alla filmer bara.
Soligt avslut på resan.
Sammanfattningsvis har resan varit helt fantastisk. När vi åkte var jag ett vrak, men efter två veckors feel good och utvilande känner jag mig tillbaka på banan. Helt klart. Och det är ändå alltid lite skönt att komma hem igen. Alla svenskar borde ha obligatoriska två veckor i Thailand varje vinter. Värme, ljus och ledigt. Förhoppningsvis kan det här bli starten på en bra tradition. Inte troligt att det blir så för familjen, men då får jag väl starta en egen tradition med utbytbart sällskap.
Man känner sig starkare, piggare och gladare, ser fräschare ut och är redo att kicka igång ett riktigt grymt 2012.
En blöt start på 2012.
Det ser värre ut än det var, jag lovar.
Vi köpte ljuslyktor och gick ner mot stranden. Det var helt magiskt. Det gick inte att fånga på bild, utan måste upplevas. Alla ljuslyktor som stiger mot skyn och sedan dras ut mot havet. Det var så vackert. Jag hade kunnat stå där hur länge som helst kändes det som och bara titta upp. Jag blev förtrollad. Samtidigt som jag blev livrädd för alla raketer som förekom. Jag trodde lyktorna var istället för raketer, men så var det ju inte. Många smällde av tre meter upp i luften och det var fullt av thailändska barn som höll på med raketerna. Jag fick nästan panik och ville gå därifrån, samtidigt som jag ville stå kvar och titta på lyktorna så länge de fanns.
Vi var tillbaka på balkongen när tolvslaget kom. Rakteterna smällde fruktansvärt högt, som om det var hemmagjorda bomber, och det ekade också mot berget som vi bor bredvid vilket gjorde det hela ännu mer mäktigt. Vi skålade i Kamikaze, Screwdriver och Chang och bröderna hade köpt varsin persikocigarr för 40 baht som enlig källor smakade mer skit än man kan förvänta sig av en cigarr.
Ni som vet vet varför det här är roligt.
Sedan dess har det regnat. Kvällen klarade sig, men igår regnade det hela dagen lite smått och idag har det toköst ner som det bara kan göra på tropiska platser. Poolen är översvämmad och har samma vattenyta som lagunen. Så det kan gå. Vad händer annars då? Pappa kör med uppdragna strumpor till max i skorna, och när jag och mamma säger till att dra ner dem säger han att det är "tennis style". Mamma är väldigt mammig och glömmer att alla hennes barn är över 20 år och förmodligen kan ta hand om sig själva så pass att de iaf överlever dagen, så jag försöker avvänja henne lite. Med oklar uppskattning och framgång. Jag försöker lära mina bröder att fälla ner toalettringen när de varit där, utan framgång. Vi har spelat Uno med temat att jag bestämmer reglerna, vilket har fungerat utmärkt. Enligt mig. Och jag har inte hört någon protest. Jag lyckades dra till något i ryggen när jag skulle dra upp ryggstödet i solstolen för någon dag sedan så att det gjorde ont när man andades in, och tänkte genast på den gången när jag snöt mig så att jag fick ryggskott och fick sjukanmäla mig från fotbollsskolan. I går var jag på fotmassage som slutade med att de höll på och knäcka min rygg. Intressant. Jag välte min Coca Cola igår på en restaurang, och höll på att göra om det fem minuter senare.
Översvämmad pool och ösregn som inte syns så bra på bilden.
Och väldigt osannolikt har vädret nu valt att visa solen igen. Så nu tänker jag inte sitta här längre. So long!
En annorlunda jul.
Jag sitter på balkongen och tittar in i djungeln på vänster sida. Lyssnar efter fåglars, apors och insekters konverserande. Varnar eller lockar de? Det kan jag inte urskilja. Det är varmare ute än inne, vilket är rätt så ovanligt för en blek svensk men oförskämt skönt. Molnen ligger tunga och mörka över berget och skvallrar om kommande regn. Jag kan inte låta bli att tycka synd om thailändarna som kämpat för att spöka ut inrättningen inför nyårsfirandet. Happy New Year. Med glitter, lampor, en basketskylt där det står ”Accounting” ovanför (är inte jag på semester?) och lampor i olika färger. Det känns lite påklistrat eftersom de själva har nyår i april, men allt för turisterna?
Utsikt från vår balkong.
En vecka har gått och en återstår. Det känns så ofattbart lyxigt men också otroligt skönt. Vi har börjat få en rätt skön rutin här på semestern. Går upp på morgonen i lagom hyfsad tid, äter frukost. Jag börjar alltid med fruktsallad, youghurt och förföriska chokladflingor jag aldrig skulle köpa hemma. Sedan blir det lite ägg, bacon eller macka och alltid färsk frukt. Går tillbaka till rummet, borstar tänder och smörjer in. Stark solskyddsfaktor eftersom jag annars blir röd direkt, varför jag inte heller får så mycket färg. Men inte skönt att bränna sig. Har gjort det lite ändå. Går till stranden eller poolen, läser, plöjer, böcker jag själv har valt. Skönlitteratur på svenska. Min kusin övertalade mig att läsa Twilight, som jag inte har sett eftersom det där med vampyrer är ganska tramsigt, och jag slukade de två första som jag hade med mig i ett nafs. Och nu måste jag skynda mig att läsa de andra och se filmerna innan skolan börjar igen, för de var ju helt fantastiska. Har även läst Baddaren som jag fick av Malte i födelsedagspresent och kör nu på en Läckberg. Är förundrad över hur mycket snabbare det här går att läsa än vetenskapliga artiklar på engelska. Sedan går vi och äter lunch, och efter det blir det antingen lite mer pool eller oftast slappning på hög nivå i rummet eller på balkongen. Middag, lite prutning på gatan och sedan somna som en stock.
Fast så är det inte varje dag. Vi landade vid fyra på julaftonsmorgonen lokal tid, och jag sov kanske två timmar på planet. Sedan skulle vi vara vakna för att ställa om dygnet. Jag var fruktansvärt trött, men min för resan utsedde skötare (i brist på tron att kunna ta hand om mig själv med tanke på hur slut jag var när vi åkte) Lillelillebror såg till att jag höll mig vaken. Först sa vi till nio. Sedan blev det åtta. Sen sa vi att vi skiter i middagen och äter godis istället. Vid klockan halv sex hade vi spelat kort i någon timme och alla var så trötta att vi inte visste hur vi skulle kunna hålla upp ögonlocken. Mamma hade dreglat och jag hade fått ett antal panikskrattattacker som gjorde att jag inte kunde andas eller prata. Så vid klockan sex somnade vi som stockar. Och jag lyckades sova till 05.30 nästa dag. Vakna utvilad 05.30, det är inte varje dag. Gick ut på balkongen och såg solen gå upp och djuren i djungeln bredvid vakna till liv. Mysigt.
Det känns så fel med julgrejer här i värmen... Men här är en snögubbe iaf.
Vi har åkt på snorkeltur, vilket var roligt. Jag ville åka till Phi Phi men pga att det inte verkar gå att få tag på boende fick det bli en snorkeltur till öarna runt omkring istället. Bamboo Island var helt fantastisk med vit sand och turkost vatten, och Monkey Island bjöd på fina fiskar. Det var ungefär samma tur som jag och Petter var på för fyra år sedan, men den här gången åkte de in i Maya Bay så jag slapp återuppleva min nära-drunkningsupplevelse. Det uppskattades. En annan dag missade jag att marken höjde sig så att jag gjorde ett dyk in i trappan som gick upp till frukosten och skrapade upp knät, handleden och foten. Bra gjort. Jag kände mig väldigt smidig just då. Men ingen större fara. Vi har åkt en kvällstur till Krabi Town, en äkta thailändsk stad dit turisterna inte når. Eller vill vara kanske. Det var helt fruktansvärt tråkigt. Fanns en marknad med frukt och oklar mat, några få affärer och ett shoppingcenter som påminde om El Corte Ingles, fast det inte var kul. Vi delade på världens minsta pizza, allt stängde och blev glada när vi hittade vår chaffis tidigare än utsatt tid så vi kunde åka hem.
Bamboo island. Helt okej fint.
Vi dricker fruktshakes och idag åt jag en magnifik bananpannkaka från ett gatustånd. Jämför Singha och Chang, utan att komma fram till vilken som faktiskt är godast. Kommer fram till att man inte vill ta annan mat som omväxling från den magnifika thaimaten, för de vet inte riktigt hur man ska tillaga den. Inget slår med andra ord thaimaten. Mums. Biff i paneng, kyckling i grön curry, kyckling med cashew, i sötsur sås med grönsaker... och ris. Ris i stora lass. Jag har spanat in helt fantastiska ”tavlor” eller målningar i ett av gatustånden som föreställer sagofåglar i fina färger... eller nej, det var ingen rättvis beskrivning. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva dem. Men jag ser dem varje kväll och inser att jag bara måste ha dem. Dock så är de dyra, så jag avvaktar.
Shake it 'til you make it.
Nu är det snart dags för nyårsbuffé, så måste gå och duscha och styra upp mig själv lite. Kanske ska ära kvällen med lite smink för första gången på en vecka? Ja, så blir det nog. Hoppas att ni har det bra hemma och att ni får en rolig nyårskväll! Jag har en känsla av att 2012 kommer att blir det bästa året någonsin. Synd att jag inte är den som kan dela ut sådana garantier... men jag ska göra mitt bästa för att bidra. Jag räknar med att ni hänger på!
Att göra framöver:
- Se på papperslyktorna som flyger upp i skyn vid tolvslaget och helst tända en själv
- Få massage
- Äta fler bananpannkakor
- Åka till Railey Beach
- Forsätta plöja böcker
- Äta mycket thaimat
- Bada!
- Komma fram till om Singha eller Chang är godast
Ojojoj. Mycket att stå i.
Lägligaste någonsin.
Det ska bli såå skönt och verkligen spännande. Med tanke på att min mamma flygit en gång tidigare, när vi var på Kanarieöarna när jag gick i sjuan, är det här nog en större grej än jag förstått. Fast hon verkar lugn. Det är skönt. Kanske är för att hon har samlat ihop till en Kandidatexamen i Thaliandskunskap under det här året, räknat ner från 300 dagar och är rätt så trött. Som vissa andra.
Men med hjälp av pepp från Mikiz, packningshjälp från Limpan (14,6 kilo! Hur kan det vara så mycket trots dina restriktioner?) och kvalitetshäng med Malte är jag redo att åka. Jag hoppas att tröttheten slår till på planet så att jag sover ikapp, vänder dygnet rätt och voila! På med bikinin.
God jul och gott nytt år! Vi hörs förhoppningsvis relativt snart. Nu ska jag njuta av livet upphöjt till 100.
Den som har flest slipsar får ligga mest.
Och den tredje bilden visar att det är ett företag som säljer slipsar. HAHAHA! Men alltså så jäkla roligt! (I mitt för tillfället rätt tragiska liv i varje fall.) Går folk (läs män) verkligen på det där? Som att det finns ett linjärt samband mellan antal slipsar och antal gånger man får ligga!? Inte ens avtagande marginalnytta, som att efter tio slipsar så spelar det inte så stor roll för liggandet om du köper en elfte, men jo. Lika många fler ligg från tio till elva slipsar som vid första till andra slipsen. (Malte läs inte den här parantesen eftersom du hatar när jag pratar i "ekonomitermer" men jag måste bara få fråga mig vad det är för förklaringsvärde i den där regressionen? Alltså hur stor del av liggandet som kan förklaras med antal slipsar man har.) Det som gör mig särskilt skeptisk är att om slipsen är ens största fördel måste det vara en sjujäkla snygg slips för att man ska gå för det ändå...
Och vad är det för företag som vill profilera sina slipsar som ligg-slipsar? Vill man ha på sig dem på jobbet? Släktmiddagen? Tror inte det. Då kanske svärmor börjar springa som en brukstig kviga efter en, vilket förmodligen inte är önskvärt. Och vad är det för motiv på slipsarna?
Slipsar - the easy way.
"Du ser ut som en zombie."
Fick jag höra idag när jag träffade LISEN! Wohoo! Jag blev glad eftersom det innebar att jag träffade andra människor och framförallt att det va Lisen som var tillbaka i landet. Tillfälligt, men ändå. Jag gillare! Jag åt middag med Familjen på Babel; alltså Lisen, Sandy och Astrid. Det var mycket roligt! Tre förstörda och en pigg själ. Hon är iofs knäpp som tycker att hon har semester när hon jobbar 40 timmar i veckan. Dock så skulle jag gärna byta just nu eftersom mina vakna timmar inte ens räcker till. Men om tre dygn är jag ledig!! Håll ut mig själv! Fick ett pepp-sms imorse av min gode vän Malte Mås som också hjälpte mig att kötta på. Tack.
Och jag är nog lite av en zombie. Imorse var jag så trött att jag inte visste hur jag skulle hålla mig vaken. Så jag har hela dagen liksom spärrat upp ögonen som en stirrig läskig gubbe för att ögonlocken inte ska falla ihop. Och så har jag druckit coca cola och ätit godis, varvat lite med te, för att hålla igång. Socker socker socker och lite koffein. Inte bra och jäkligt slibbigt men jag kom inte på någon bättre lösning. Ville köpa Femme Natural Boost som är bästa och godaste energidrycken, men den fanns inte på mitt Ica. Grapefruktsmak och rosa burk. Prova!
Jag tänkte sova lite mer i natt faktiskt, trots att det är tenta imorgon bitti och jag inte direkt känner mig fullärd. Men det gör man ju aldrig. Vore synd att vara helt hjärndöd på tentan och jag skulle gärna vakna på morgonen också. Annars vore det riktigt dålig utdelning om man pluggar så här mycket och inte ens får skriva skiten.
Adios och håll gärna tummarna imorgon.
Så mycket bättre.
Ska bara klara två tentor först. Jag är såå less på att plugga nu! Blää. Jag tycker ju att ämnena är väldigt intressanta, men så fort man måste ha tenta på det tas all charm bort och det får en stor röd usch-stämpel på sig. Och så här feta tentor har jag aldrig haft förut. Båda kurserna har löpt parallellt sedan augusti och därmed samlat på sig en del litteratur. Några tusen sidor sådär. Jag vet att jag borde sova nu, men är lite speedad eftersom jag suttit och pluggat till tolv. Sedan fick jag inte sitta längre hade jag bestämt. Var i rätt bra flow, samtidigt som hjärnan är rätt seg efter en dags intryckning av diverse. Med tanke på att jag knappt kan vakna på morgnarna kan man ju tycka att jag borde somna som en stock på kvällarna. Men det är för mycket som snurrar runt där inne och försöker hitta fäste mitt i virrvarret.
Vilket konstigt inlägg det här blev. Jaja. Snart. Fri.
Den som sa det, han var det.
Det är en sak jag funderat lite på. Som faktiskt inte är rättvis. Och är det något som kan trigga igång mig så är det när jag känner mig orättvist behandlad. Så nu ska jag bara kräkas upp det här så att jag kan fokusera dygnets sista timmar på Supply Chain Management sen.
Personer som utåt sett har något som är "sämre" får hacka hur mycket som helst och vara oändligt dryga mot de som har något som är "bättre". Jag gillar egentligen inte de termerna, men vet inte hur jag bättre ska beskriva det. Medan de som har något bättre inte får säga något som helst om dem som har det sämre. Då visslar någon på korsfästaren och man är dömd till evigt elände. Förstås drar jag paralleller till min skola: Handels. Skolan alla älskar att hata. Folk får säga precis vad de vill om Handels, för att inte tala om vad de får säga om oss. De får säga vad som helst om oss, till oss, bakom ryggen på oss. Jag har varit med om väldigt många otrevliga kommentarer i konversationer med personer jag precis träffat, som oftast skämtas bort. Fast det är inte kul. Tänk vilket ramaskri det skulle bli om jag skulle stå och säga till någon på Stockholms Universitet att deras utbildning är kass och att de är puckade hela bunten. Skulle någon skratta då? Nej.
Invändare skulle säga att det inte är samma sak. Hur då? Hur är det inte samma sak? Är inte jag också en människa med känslor? Till att börja med skulle jag aldrig säga så till någon. För det första för att det inte är rättvist att dra alla över en kant, jag kan lova att det finns puckon överallt (definitivt på Sveavägen 65), och för det andra för att jag inte har något sådant behov av att hävda mig. Men säg att jag ville det. Varför har jag mindre rätt att vara en idiot än alla andra bara för att jag går på en eftertraktad skola? Jag skulle säga att det är den personen som säger elaka kommentarer och dömer enbart på fördomar som är den dryga. Inte den som offrar, ibland ohälsosamt mycket, för att få en riktigt rolig och bra utbildning. Det gör jag inte direkt för att det ska svida i ögonen på någon annan. Det gör jag för att jag själv vill det. Och jag identifierar mig inte med min skola. Det är min sysselsättning. Inte min personlighet.
Handels är dock ett rätt så extremt exempel som det kan vara svårt att få någon rim och reson i. Jag kan förstå det till viss del emotionellt, men absolut inte rationellt. Det ska därför tilläggas att 98% av människans alla beslut är emotionella. Så låt oss ta ett annat exempel. Jag är född i en förort norr om stan. De som bor där har det oftast rätt så bra ställt. Någonstans träffar jag en person som kommer från en förort söder om stan, något ställe där folk generellt inte har det lika bra ställt. Personen från söder har rätt att kalla mig vad som helst; bortskämd, snobb och dryg. Jag kan då inte svara med att kalla denne för ett obildat ghettobarn. (Eller jag vet inte. Jag brukar som sagt inte säga sådant här till folk.) Därför kommer jag inte att säga något utan bara le lite skevt, låta det rinna av så gott det går, påminna mig om att jag vet att jag inte är en sån och önska att en snorkråka ska fastna i dennes näsa, så jag kan springa därifrån medan den nyser. Man kan inte rå för vart man kommer ifrån, men man kan påverka hur man väljer att vara mot andra människor.
Jag är ledsen, men jag förstår inte. Snälla utbilda mig om jag missförstått världen. Men den som måste påpeka för mig att jag är dryg och jävlig utan att ens ha gett mig en chans att visa vem jag är, den kan med fördel önska sig en spegel i julklapp.
Jag ska flytta!
Det blev bestämt väldigt hastigt men det är förmodligen för att det är en väldigt bra lösning. Jag ska flytta in i min Roomies killes lägenhet, som han aldrig är i numera eftersom han i princip bor här. Förutom på pappret. På senaste tiden har det varit ganska påfrestande och ja... det är inte meningen att man ska bo ett par och en kompis. I en liten tvåa. Nej. Så nu ska de testa att bo ihop och jag ska bo helt själv. Förstår ni! Jag ska bo helt själv! Det har jag aldrig gjort i mitt 24-åriga liv. Känns spännande!
Men nu när vi har bestämt det känns det så mycket bättre här hemma. Så idag när jag kom hem var Daddy (som han kallas) hemma, och skulle precis laga mat. Roomie var barnvakt och skulle äta där. Så då tyckte jag att det var onödigt att vi skulle laga två olika saker samtidigt, så då lagade vi mat tillsammans istället. Mycket trevligare. Och jag tyckte det var roligt när jag berättade för Roomie att jag blev så chockad när jag trodde att jag hade fått mens idag - men så var det bara ett nytt toapapper med röda tomtar på. För aldrig har jag sett någon så koncentrerad på att rota i en låda som när vi tjejer började diskutera mens. Förstår inte riktigt vad det är som är så farligt?
Så just nu är det bara kul med de där två.
Som ett härke.
Men jag tror inte att jag kommer vara så produktiv resten av kvällen faktiskt. Så borde gå och försöka sova snart. Det är inte det lättaste när allt liksom snurrar runt i huvudet, man ligger mest och blundar hårt i en evighet, men man kan ju alltid ge det ett försök. Jag har börjat tentaplugga... höll jag på att säga, men det var ju inte sant. Jag har skrivit en lista på alla artiklar i den ena kursen. 43 stycken. Så jag kan pricka av när jag sammanfattat det viktiga i en. Check! Så jag inte missar någon. Vet inte om jag vill göra en lista för den andra kursen också. Där är det 30 artiklar och två kursböcker på kanske 1000 sidor sammanlagt. Weeeei!
Till nästa tisdag och torsdag. Det känns som jag börjar alldeles för sent, men samtidigt hade vi deadline för ett stort projekt idag och case-inämning, så fokus har ju av naturliga skäl legat på det som är mest akut. Och jobbet. Men nu så! Bara presentation av projekt imorgon bitti och en föreläsning på torsdag. Alla andra timmar (förutom de jag jobbar) är det fokus fokus fokus på plugg plugg plugg. För jag ska bara klara tentorna och sedan blir det välförtjänt semester i två hela veckor! Ska bli helt fantastiskt fantastiskt.
Och på fredag ska jag och Malte luncha på Pong som uppvärmning! Längtar!
Så var man 24.
Födelsedagen började på sämsta möjliga sätt - korrekturläsa ett projekt som har deadline på tisdag. Och skriva ihop en slutsats. Fast det betyder ju iofs att det bara kan bli bättre!
Jag tror på 24. Julafton hela året!
God natt.
Om två veckor!
Det känns helt overkligt. Jag kommer inte tro det förrän tentavakten skrikit att vi måste lämna in. Förrän jag står på stranden med sanden mellan tårna och skrattar med livet.
Snälla låt det slå in.
Vad händer här då?
Men var inte oroliga för att jag går rastlös - det är bara för att det händer så mycket på andra ställen! Igår insåg jag att de tre veckorna som är kvar innan jag och min fantastiska familj åker långt bort (yeei!) kommer bli hektiska. Tentorna kommer lagom till en pik på jobbet och hur tiden skall räcka till vet jag inte. Jag får försöka disponera den så bra som möjligt UTAN att sluta sova och äta. Det har jag lovat Malte. Och vi kom fram till att om jag inte julshoppar så kan jag ju jobba istället. Då blir det inte för mycket. Om man nu brukar göra det 20 timmar är veckan är oklart, men ändå. Lite tid tjänar jag in?
Jag har överlevt förut. Jag har redan varnat mamma att de kommer få med sig ett vrak, så det är väl bara att köra på. Har ju elva timmars flygresa eller så att ladda upp innan vi kommer fram och semestern kan börja. Det känns helt overkligt och det skulle inte kunna komma mer lägligt.
Beach 2011 hägrar!
