plato.

I helgen hände det. Min tråd på insidan av tandraden som ska hålla tänderna på plats efter ett och ett halvt års plåga med tandställning i högstadiet har lossnat på ena sidan. Den är inte av eller något, men man måste limma lite på kanten så den sitter igen. Som på en lösögonfrans typ. Ringde Tandregleringen. Semester till 15 augusti. Jaha. Hänvisade till City Akuten Tandvård. Ringde och förklarade läget och att jag behövde lite lim på ena sidan. Ja, det kunde de hjälpa till med. Vad skönt. Vad skulle det kosta ungefär? Ungefär tusen kronor. TUSEN KRONOR! Skämtar du med mig? Nej, han skämtade inte. Jag blev så chockad att jag började ifrågasätta varför. "Hur kan det kosta tusen kronor!? Det är ju bara pyttelite lim! Det är ju helt sinnessjukt!" Bad om att få återkomma tillslut. Det lät inte som att han gillade mig. Ringde till min gamla husläkarmottagning. Akuten lär ju ta överpris.

Ungefär tusen kronor. Vad fan. Jag känner mig helt bedragen av det svenska samhället. Tandvård är så jävligt för att man måste liksom godta de hutlösa priserna. Jag vill ju inte få tungan uppskuren av metalltråden längre än nödvändigt och vill absolut inte ta bort tråden, för då kan tänderna åka tillbaka till ursprungsläget och det känns allt annat än lockande. Så jag måste ju punga upp tusen spänn om en dag eller två. När ska de förstå att en student, med flera, inte har tusen spänn att kasta i deras guldpengadamm? När ska de förstå att det är jättemycket pengar för en väldigt liten insats? Det är liksom en åttondel av ens månadsinkomst. Som tar slut före 25:e utan tandläkarbesök. De måste tydligen ta betalt för en undersökning trots att de inte gör någon undersökning (säkert 700 kr för det) och sedan för att limma fast tråden. Jag började spåna på om man kunde köpa något starkt lim och typ göra det själv istället, men kom fram till att det nog inte var möjligt.

Usch vad arg och ledsen jag blir. Jag antar att det är det här som det innebär att bli vuxen. Att få bita i det sura äpplet ibland, ingen där att rädda en. Klara sig själv. Ser till att det går. Det är rätt åt dem att de får folks äckliga och sjuka andedräkter rakt i nyllet dagarna i ända när de får så här mycket lön för mödan. Jag ska fan skita i att borsta tänderna innan jag går dit. 

De senaste tre helgerna har jag flängt runt som en tok till olika öar och jag kände att det vore så himla skönt att bara göra vad jag känner för lite spontant en helg. Därför vägrade jag bestämma något innan helgen trots en del förslag utan sa bara kanske... och var en sån som man inte gillar som inte kan bestämma sig i förväg. Men det var så himla skönt att testa på det.

I fredags morse kände jag att ikväll vill jag verkligen kolla på film och äta godis. Bestämde med blivande Ghananen Malin att vi skulle käka tacos, kolla film och äta godis/popcorn. Hon dippade popcornen i den överblivna guacan och det var inte så illa som det låter utan faktiskt gott (på det enda popcornet jag provade, gillar inte popcorn men guaca så det var värt ett försök). Vi såg "Love and other drugs" och vad vi trodde var en lättsam romantisk komedi var ganska djup och dramatisk och väldigt mycket naket. Jake räddade dock upp det ganska bra och inte helt otippat snyftade vi båda i slutet.

På lördagen tog jag sovmorgon. Vaknade halv elva. Mmmmmm. (Ffffffff?) Härligt. Åt frukost, läste tidningen. Och eftersom jag bara skulle göra vad jag kände för kom jag på att jag ville städa. !?. Bara för att jag inte var tvungen. Kände mig lite som ett barn som ska trotsa "jag tror inte att du kan städa hela lägenheten en lördagförmiddag." Jo det kan jag visst det. Sedan var det en hel del kassörjobb att ta tag i så som jag skjutit upp i veckan eftersom man inte är så sugen att fortsätta direkt när man kommer hem när man jobbat med siffror hela dagen... Det gick framåt. Även om jag inte älskar att först leta reda på förra kassörens misstag och sedan korrigera dem. Men tanken på 2012 är ändå lite upplyftande. Om inte bättre så är det i varje fall lättare att ta över efter sig själv, för då vet man ju vad man tänkt även om man skulle tänkt fel. Det ni.


Ideellt arbete är kul.

En löprunda där jag snyltade på stans cykelbanor satt riktigt fint. Var ju ändå tvungen att lämna tillbaka filmen så kunde lika gärna springa en sväng också. (Och Midnattsloppet närmar sig enligt rykten med stomsteg.) Kvällen, denna ljuva sommarkväll, bestod av grillning under ett äppelträd hos Kjellis och sedan utgång på Lemonbar. Har aldrig varit där men det var störtkul! Jag kunde på riktigt i princip alla låtar och kunde förstås inte låta bli att skråla med till alla. Att det här är bästa bilden visar väl att det var en riktigt rolig kväll.


Bästa bilden.


Näst bästa bilden. You get the picture... (Fy fan vilken dålig fotograf btw.)

Söndagen blev rätt degig, sim-vm fick min halvdana uppmärksamhet och lite mer kassörjobb när hjärnan klarnat någorlunda. Pasta Carbonara, How I met your mother och 25 chokladmuffins senare var klockan typ elva och det var dags för att sova igen.

Bra koncept det där. Att göra bara vad man känner för. En hel helg. Och mycket Malin-häng innan hon åker till Ghana också! Det gillades mycket.

Idag har jag varit trött som ett härke. Och nästan sett i kors. Jag hoppas att siffrorna hamnade på rätt ställe på jobbet. Annars lär jag ju få höra det imorgon. Det är inte lätt att komma tillbaka från en fantastisk resa på Gotland. Igen.

För att ens vakna av väckarklockan imorgon bitti måste jag stänga fabriken nu (eller helst för ett tag sedan). Här kommer en liten hälsning från de 14 tappra själarna på ön!

Tänk vad roligt det kan bli! När jag vaknat upp på Midsommardagen, sett två rätt kassa filmer med fönstret öppet så att jag kunde höra regnet utanför och burrat ner mig ännu djupare i det fluffiga täcket, tvättat och städat och annat nödvändigt ont och så småningom ringt till min vän Malte. Ska vi leka undrade båda? Ja! Inga andra planer. Då kan det bli roligt! Jag for till hennes trakter och väl där fixade vi gurka, morötter och American dip. Det är en typisk familjedipp för mig, som inte ens går att köpa i vanliga affärer längre utan får hamstras på Ullared, och Malte tyckte om den. Det måste betyda att hon ingår i vår familj. Vilket hon i och för sig redan gör eftersom jag är andramamma och min mamma tredjemamma till henne. Vi tittade på film, Just go with it om jag minns rätt (?), och jag höll på att spruta coca cola över hela vardagsrummet när ”Dolph Lundgren” helt plötsligt säger ”She loves my schnitzel” med jättetysk dialekt. Puh. Måste de säga så precis när jag tagit en klunk? Vi höll på att slå ihjäl oss femton gånger om i hallen för Maltes golv är värre än en isbana just där. Vi överlevde dock med smärre åkommor som en skadad stortå och eventuellt någon sträckning. När filmen var slut bytte vi till This is it som var på trean och jag blev återigen lite ledsen när jag tänkte på att jag faktiskt hade biljett till en av konserterna i London och hur jäkla häftigt det hade varit. Till det lite obligatoriskt snick snack förstås, vilket gjorde att tiden gick väldigt fort. Vid halv ett var det dags att bege mig hemåt eftersom vi snart skulle ses igen och åka båt!

Halv tolv nästa dag träffades vi igen vid tåget. Malte hade inte parkerat på perrongen men mamma var typ orolig för det så hon gav tydliga instruktioner vart vi skulle vänta. Suck. Vi är 48 år tillsammans jag och Malte och ändå kan hon inte lita på att vi inte står och blockar hela gatan medan vi väntar på dem och båten. Så när hon ringde sa jag att vi stod parkerade på järnvägsövergången. Hon tyckte jag var fantastiskt rolig förstås. Sjösättningen gick fint och jag och Malte tyckte det var kul att hålla i snörena (linorna) tills vi insåg att vi skulle stå där ett tag. Jag hade röda stövlar, Malte hade en rosa flytväst och jag fick låna lila solglasögon av henne. Och så var vi game för lite premiäråk i båten. Då båten bara är döpt efter märket Bella och jag tycker det är lite fantasilöst kom Malte på att den kunde heta Tjorven, vilket jag förstås vråldiggade direkt. Då varken mamma, pappa eller bror verkade hålla med försökte vi inarbeta det i smyg genom att sitta och viska Tjorven, Tjorven, Tjorven… lite tyst i baksätet. Påverka det omedvetna liksom. Vi har det bra, vi här bak i båten och vill ej va med om nån krock!

Revisionsberättelse: Jag glömde ju att skriva att Malte faktiskt räddade min pappa från att åka i plurret under pågående båttur! Han hängde över kanten längst bak på båten (aktern) och tittade om det kom ut något kylarvatten från motorn. För att se riktigt ordentligt skulle han lite längre ut och höll i sig i badstegen - som fälldes ut och han åkte efter. Som tur var var Malte snabb som en vessla och lyckades hugga tag i hans fötter innan han kom för långt bort och ner i det isblå vattnet. Bra gjort! Pappa hälsar förmodligen tack och att revbenen snart återhämtat sig.






Malte försöker tygla Tjorven.

På färden besökte vi nästan hela världen. Lutande tornet i Pisa, Villa Villekulla, Kina, Öland, såg Sällskapsresan 3-bron där segelbåten fastnade, Prins Bertils slott, Afrika, Tivoli i Köpenhamn, Australiens floder med krokodiler under ytan, Venedig, Kolmården och Golden Gate. Vilken kulturupplevelse! Det varvades sol med regn men det finns ju kapell så det gick ingen nöd på oss. Vi blev ofantligt hungriga på vägen så när vi var i land igen, alla oramlade i sjön och glada, åkte jag och Malte till thaistället i närheten. I solen avnjöt jag en hyfsat stark och god röd curry och Damen en kycklingwok med cashew. Mycket delighting. Det skall även noteras att Malte för första gången åt hela rätten med pinnar. Yeeey!



   
  
  
 
Lutande tornet i Pisa, Öland, Afrika, Kolmården, Villa Villekulla, Kina, Sällskapsresebron, Prins Bertils hus, Tivoli i Köpenhamn, Australiens floder, Venedig, Golden Gate. Allt på en båttur.


Thai!




Maltes orörda bestick. Work of art.

Men varför sluta umgås då när vi redan gjort det så länge? Nej. Vi tar en runda i TC när vi ändå är i farten. Vi spenderade nästan hela de två timmarna på H&M för de visade sig ha en riktigt fin rea och fina andra saker som man inte får kolla på när det finns rea men inte kan låta bli. Där träffade vi även vår vän ALV (Annalenavera, inte Alv som i Sagan om Ringen)/Mormor. Efter att ha på riktigt sprungit till några affärer där vi hade riktiga ärenden kvart i sex möttes vi upp och gick hem till Malte. På TV var det Fotbolls VM-premiär genom Tyskland-Kanada som vi gluttade på. Vid sju var jag på väg att gå för jag trodde Malte ville bli av med mig då hon tidigare nämnt något om städning, men med kommentaren ”Ska du gå nu?” slängde jag av jackan igen och hoppade ner i soffan för att se andra halvlek också. Måste ju passa på när jag både har fabulöst sällskap och en soffa att bruka. Maltes humor var bättre än vanligt så jag skulle gissa att hon somnade som en stock direkt när jag klev utanför dörren vid åtta.

Visst är det tur att just jag har en så fenomenal vän! Nu blev det här ett perfekt sista dygn på semestern innan jag börjar jobba imorgon. Tack kompis!