Jag ville köpa sommar.
Efter att ha analyserat mig själv, på magkänsla och inte via data, har jag kommit fram till att jag har försökt köpa sommar idag. Det började med att jag rensade garderoben för några dagar sedan. En snabbrensning. Fick ihop en kasse med kläder. Då är det väl okej att köpa lite nya? Jag är rätt så bra på att intala mig själv att jag behöver nya. Och så råkade det vara 10% clubrabatt på H&M. Då var saken given.
Så jag åkte till butiken. Gick runt och mös bland alla fina sommarkläder. Testade en del. Hittade sommarskor med kilklack, öppen tå och remmar. Kjolar i glada färger och korta shorts. Tunna linnen som gjorda för en het sommardag. Och alla dessa klänningar. Som tur var passade inte allt som såg fint ut i katalogen, så kunde sålla rätt bra ändå. Eftersom jag inte är en hipp modebloggerska har jag tyvärr inte tagit bilder på mig själv i spegeln i sexiga poser i mina nya kläder. Istället tänker jag desto mer och då tänker jag så här att jag försökte köpa sommaren genom att köpa en tunn sommarklänning som skall fladdra i vinden tillsammans med mitt saltvattensrufsiga solblekta hår i solnedgången. Om jag tittar riktigt nära på klänningen kommer jag att se sandkorn som fastnat mot tyget efter dagen på den vita stranden. När jag luktar på den luktar den tång blandat med glassrester (förmodligen Farbror Cola). Eftersom jag har varit ute så pass mycket i det fantastiska svenska vädret ser jag inte alls blek ut i det svarta tyget; det snarare framhäver den fräscha solbrännan. En Aivydrink och lite vänner till det här och sommaren är fulländad liksom.
Jag köpte ett helt koncept, en längtan. Inte ett svart tygstycke som jag inte kommer att kunna använda på tre månader...
Premiärmil i dubbel bemärkelse.
Och vad skulle jag göra då? Springa Premiärmilen. När jag anmälde mig så planerade jag inte riktigt för att bli magsjuk och förkyld veckorna före loppet, men så kan det gå. Bara att göra det bästa av situationen. Jag har aldrig sprungit något lopp på tid förut. Mikiz säger att alla tider är bra tider vilket jag håller med om, men hade ändå som mål att springa under en timme. Jag har inte så bra uppfattning om tiden eftersom jag inte sprungit något lopp tidigare, även om jag sprungit själva sträckan förut. Gea från Löpargruppen skulle också springa och då vi brukar vara i samma grupp höll vi ihop. Hon hade även en klocka med GPS som kan mäta hastigheten man springer i. När vi sprang för fort eller för långsamt pep den argt. Vi höll oss inte inom ramen hela tiden men det var en bra hjälp. Vi sprang tillsammans men Gea var en meter framför mig nästan hela loppet. Tack för draghjälpen! Jag drog upp henne för några backar i slutet som tack för hjälpen.
Jag hade även lyckats hedga loppet i förväg. Bosse skulle springa och ville att vi skulle tävla. När jag fick höra att han skulle vara under 47,5 min sa jag tvärnej. För några dagar sedan fick jag dock ett mail där han sa "du är väl inte rädd för att utmana en 50-årig gubbe" med villkoren att jag fick fem minuters handikapp och vinnaren skulle köpa en flaska vin till förloraren. På så sätt säkrade genom att om jag vinner = så jävla skönt och om jag förlorar = inkassera en flaska vin. Win-win situation?
Loppet var rätt så hemskt egentligen. I början är det jättelångt kvar och i slutet är man riktigt trött. Det blåste väldigt mycket vilket gjorde det tungt. Jag hade blodsmak i munnen sista biten och benen var stumma. Vílle helst ramla ihop i en hög. Fast har man kämpat i nio kilometer är det inte riktigt läge att lägga ner på den sista! Och vi kom i mål. På 56.36. Då målet var att komma in under en timme är jag riktigt nöjd. Plats 336 av 815 startande i min klass. Inte helt pjåkigt för ett första lopp! Jag hade nog inte kunnat ge mer just då faktiskt, var helt slut när jag kom i mål. I målfållan fick jag en kram av en gubbe från sidan så jag inte ser vem det är - vem sjutton är det? Då är det min gamla fotbollstränare Micke! Så himla roligt! Han sa att han var väldigt förvånad att se mig där, "du var ju inte direkt en löpare". Jag spelade ju yttermittfält vad fan!? Sedan berättade han att hans dotter, som också var med i mitt lag, hade sprungit halvmaran för något år sedan och båda var överens om att det var mycket mer sjukt än att jag sprang milen.
Undrar om jag tagit ut mig på det här sättet förut. Direkt efter är det viktigt att man får i sig energi men jag var allt annat än sugen på mat. Åt en banan och kexchoklad direkt men när jag kom hem ville jag inte alls äta något. Mådde rätt dåligt ett tag. Rätt så fascinerande faktiskt. Att ta ut sig så mycket. Tvingade i mig lite mat och vatten lite senare och mår ändå okej nu.
Då jag kollat upp resultaten och konstaterat att galningen Bosse sprang på 45.41 kan jag även inkassera en flaska vin. Om jag kommer springa fler lopp? Förmodligen. Nu har jag ju en tid att förbättra! Är redan anmäld till Midnattsloppet. Men fråga inte idag, fråga om några dagar när jag mår bättre igen och bara kommer ihåg känslan att gå över mållinjen.
Den var riktigt skön.
Snilleblixt!
Det älskar jag. För då har man ju lärt sig något nytt.
Det var en gång ett projekt.
Som en paus visade de mig en typ herrgård utanför Åre som verkade helt fantastisk. Kommer tyvärr inte ihåg vad den heter. Maten de serverade kom från deras egna marker och allt verkade riktigt mysigt... de visade mig en grillad groda som dock inte såg så aptitlig ut. Och en köttsallad. Den såg grotesk ut. Det stod något om grönsaker som aldrig sett dagens ljus.
Mer analys. Eftersom det såg ut att bli en kvällsvistelse skickade vi iväg Phillan och Calle Kula att köpa pizza och cola medan jag och Lill-Fabriken fortsatte mata på. Det satt riktigt fint! Vi såg ytterligare en märklig gubbe i parken utanför (det brukar krylla av dem kvällstid). Han gick liksom runt med lite matvaror i famnen och försökte se normal ut... men man såg att han letade efter något. Det är det fler som har gjort. Som att det finns någon gömd skatt där eller så. Han smet iväg när han såg att vi iakttog honom.
Vi kände ju längre vi kom att det här kan bli en riktigt bra ny produkt. Vi trodde stenhårt på den. Så mycket att Calle Kula hade, när jag smet iväg på danslektion en timme, skickat iväg ett mail till Saltå Kvarns VD och berättat om konceptet vi kommit fram till, lite om analysen och att vi anser att det här är något som skulle passa deras varumärke riktigt bra. Han sa också att vi gärna (Järna?) kunde komma dit och presentera vår idé. Det är ju inte så att man räknar med svar direkt. Men se! Efter några timmar droppar det in ett svar. "Det låter väldigt intressant. När kan ni komma?" Sjukt kul! Vi får se hur det blir men det vore riktigt roligt att få åka dit och väcka en tanke hos dem i varje fall.
Vi började diskutera vad vi skulle ha för maträtter i våra produkter. Det vi kom fram till var att om någon besserwisser skulle fråga på lektionen så skulle vi säga "Köttsallad som aldrig har fått se dagens ljus." En blandning av det vi läst på den där hemsidan. När vi gick in för att titta på grodan igen kommer vi fram till att det inte är en groda utan en ripa.
Phillan 22.04. ”Menar du att du hellre vill gå hem än att sitta här med mina grodlår?!”
Jag ville gå hem. Vi gick hem.
Varje vecka har bästa presentationen fått pris. Vi lyckades inkassera två flaskor vin (en alkoholfri!) när vi gjorde case om avregleringen av Systembolaget och även en stor chokladask när vi vann bästa projektredovisning. Rätt bra output för en kurs kan tyckas! Han har även en Nöjd Kund Garanti vilket betyder att i hela våra liv får vi maila honom med frågor om analys och marknadsföring. Riktigt bra grej från en riktigt bra kurs! Vi får se när vi har tid att dricka vin och äta choklad... kanske efter tentan. Som jag ska plugga till nu. Hejs!
Är du helt 80-125 på det?
Är du helt 80-125 på det? - En studie av säkringsredovisning på en svensk storbank.
Det är en ruggigt bra titel på vår uppsats om vi får säga det själva.
Redovisningshumor är ju för rolig alltså! Inte alls torr och tråkig som det sägs. Jag och Linus skrattade i säkert en kvart när vi kom på detta. Jag grät. (Av skratt. Inte av sorg för att jag tycker redovisningsskämt är roliga.)
Om ni var lika insnöade som vi på IAS 39 skulle ni förstå. Både titeln och att det faktiskt är hysteriskt roligt.
Inte samma sak som främling?
Hon syftade på mig. Jag är inte främmande! Ni är inte fyra i familjen! Rapa mera!!
Fnissande småpojkar.
Alltså. Igår på dansen. Jag kunde inte undgå att bli lite irriterad.
Vi hade en ny kille till lärare. Och på tal om killar. Det finns två småkillar som är typ hälften av både min ålder och min längd. De brukar stå bredvid mig (man intar ju oftast ungefär samma position i salen och jag står lite åt vänster på raden näst längst fram) och så även igår. En brukar ha mössa på lektionen och de tycker antagligen att de är jättecoola. Igår så fick de för sig att de skulle bråka med varandra hela tiden. Sparka lite, knuffas, brottas, retas, fnissa värre än ett tjejgäng. Fick stora flashbacks till min egna brorsor ett antal år tillbaka. På dansklassen! Vad är problemet? Läraren sa till dem en gång men hissen gick inte ända upp om man säger så. När man försöker lära sig en koreografi som går väldigt fort så är det lite svårare när det står två småkillar och brottas som om de var typ fem år.
Jag ville verkligen säga till dem att sluta störa och att deras mamma nog stod där ute och skulle hämta dem nu för att klockan var ju rätt mycket; snart halv sju. Eller något i den stilen. De hade säkert lyssnat, eftersom de fortfarande är så små att jag skulle kunna brotta ner dem om jag ville och jag kan se ganska arg ut med blicken om jag bara lägger den sidan till. Men. Jag kunde ju inte. För då skulle jag verkligen bli den där sura tanten som glömt bort hur det var att gå i sexan och vänta på målbrottet... och det var det ju inte värt. Så jag bubblade bara lite inombords, funderade lite på att ta ut rörelserna extra mycket och kanske råka ut för en demonstrativ krock, och tittade på läraren med en vädjande blick om att han skulle säga till dem på skarpen.
Jag skulle ju aldrig göra något mot de små liven. Men jag fick ganska stor lust när de trampade, trampade, trampade på mina nerver och dessutom fick mig att känna mig gammal. Fast å andra sidan... jag är mycket hellre 23 än typ 11. För jag får komma hem när jag vill, dricka mjölk ur champagneglas och äta godis vilken dag jag vill!
En helt sjuk morgon.
Det började redan igår. Vi hade planerat sedan länge att vi skulle ha kick out med BAX-gruppen; sex glada jäntor som jobbade tillsammans med marknadsplanen i höstas. Det passar ju perfekt den 15 mars, då kan vi ju fira att vi lämnat in projektarbetet i Business Research! Tänkte vi. Bara det att deadline flyttades till kl 10 idag, vilket tyvärr ledde till att vi inte var klara igår kväll som planerat. Eftersom det var så himla mysigt och trevligt och roligt tickade klockan iväg och jag kom hem halv två inatt. Började läsa igenom projektet och pilla lite på de smågrejer som var kvar men insåg att jag nog skulle göra det effektivare och bättre efter att ha sovit lite. Ställde klockan på åtta.
Vaknade med ett ryck och startade datorn. Försökte infoga all text och alla tabeller i samma dokument, men det blev bara kaos. Fick ringa ett paniksamtal till pappa också vid halv tio för att försöka styra upp vår enkät där det blev en tom sida i slutet som inte gick att ta bort. Till slut gjorde jag separata dokument för allt. Jag skäms lite att skicka framsidan i ett separat dokument, men vad skulle jag göra? Gick inte att flytta på den. Svettades som en tok av stressen men mailade in kl 9.58. Precis i tid.
Kom på att jag hade ganska bråttom. Skulle först till kansliet och fixa lite kassörgrejer, och sedan på anställningsintervju. Efter all deadlinesvett såg jag så mycket fram emot en dusch. Jag ställer mig i duschen och sätter på vattnet. Men det kommer inget. FAN! Det var ju idag de skulle stänga av vattnet mellan 9.30-16. Det är ju inte sant. (Jag skulle inte vara hemma eftersom jag skulle vara på kansliet nio från början, så behövde inte lägga den tiden på minnet tänkte jag.) Vad skulle jag göra? Jag MÅSTE duscha. Kom på att jag kunde åka tidigare till idrottshallen och duscha där. Fast jag kan ju inte komma med en träningstrunk till intervjun? Nej. Allt blev bara fel. Då kom jag på det. Öppnade kylskåpet och scannade med blicken. Vad är mest neutralt av sodavatten och tonicvatten? Jag tog en chansning på sodavatten. Så ställer jag mig och kör en turkdusch i handfatet med kolsyran löddrandes under armarna. Resultatet blev inte direkt som nyduschat, men ändå bättre än innan. Det fick duga. Åt frukost och borstade även tänderna med sodavattnet. Blä. Inte så neutralt som jag trott. Löste dock problemet.
Och så rusade jag iväg till tåget samtidigt som jag skakade på huvudet åt mig själv.
Kolla in det här!
Varför vann BWO Melodifestivalen?
Jag såg den tyvärr inte då vår kompis hade fest hemma hos oss, och vi inte ville att folk skulle snubbla över antennsladden som måste gå längs med hela lägenheten. Och hur kul vore det att sitta där inne själv och titta på det där? Inte så värst.
Tänkte först isolera mig från resultatet för att se den i repris, men sedan kom jag på att det var tråkigt och tidskrävande, så hämtade in DN istället. Ser att Eric Sa-a-a-a-a-de vann och tänker att jag ska lyssna på hans låt på Spotify. Klick. Och jag får världens chock. Den där låten har jag hört förut! På Toplist säkert. Och jag har antagit att det är BWO. Det låter precis som dem! Kan se Alexander Bard gunga i kapp med synten och den långhåriga killen sjunga.
Jag kan inte förstå att den vann. Och att det inte är BWO. Kom igen Linda B?
HANDBOLL!!
Dealen är även att jag ska vara bödel (jackan med gigantiska luvan) och Malte ska vara slovak (pälsmössan på). Kom igen klockan, skynda dig!
Baggen och Bojen är redo för en japanare.
Dagens semmelskörd.
Det började med höga ambitioner. Ställde klockan tidigt så jag skulle hinna ut och springa en runda innan skolan. Kom faktiskt upp. Lika bra som det kändes för två veckor sedan innan jag blev sjuk, lika dåligt kändes det idag. Plus att det var isbana i spåret som var bra förut när det var tio minus och packad snö. Så halvbra start.
Sedan hade vi handledning på uppsatsen. Den var riktigt bra och vi blev taggade att fortsätta starkt. Efter det var det lunch och jag kom på att vi måste ju äta en semla. Linus var inte så värst svårövertalad. Sagt och gjort. Fortsatte jobba med uppsatsen till halv fyra.
Då skedde något... underligt. De 25 med bäst betyg från redovisningens inriktningskurser (läs: största nördarna) var inbjudna till buffé och mingel med Redovisningsinstitutionen. Lite coolt är det att vara topp 25 av cirkus 120 pers, lite töntigt. (Mest töntigt antagligen.) De ville värva folk till att doktorera hos dem. Det lite komiska är att denna träff ligger efter sista ansökningsdag till masterprogrammet, så det var ju rent slöseri för dem att jag var där egentligen... eftersom jag sökt master i marknadsföring och det inte fanns någon chans för dem att omvandla mig. Jag ville ändå gå. Min plan var dels att få stilla nyfikenheten genom att se vilka 25 det var, och dels att låta min handledare se att jag minsann gjort bra ifrån mig på redovisningskurserna och plantera ett frö i hans huvud att jag därmed kommer göra en prima uppsats och få bra betyg på den. Smart va! Tror kanske inte att det är så simpelt men värt ett försök? Var dock lite märkligt att stå och småprata med honom bara timmar efter vår handledning... eller väldigt märkligt. Trevligt men ändå... konstigt. Kunde inte heller ljuga när han frågade om jag skulle läsa master. Men förutom att jag råkade läcka att jag skulle gå master i marknadsföring (ajajaj) så gick det nog bra. Lyckades få en kontakt på pwc som är expert på IAS 39 och arbetar med IFRS 9, vilket vår uppsats handlar om. Lycka!!! (På ett sätt som bara vi redovisningstöntar förstår. But still.) Och sedan så är ju buffé aldrig fel heller.
Åkte sedan hem till min fina familj plus mormor och morfar. Fick dagens andra semla. Mums! Sommarjobbscirkusen är i full gång och jag blir matt bara jag tänker på det. Förhoppningsvis kommer det vara klart snart, eller så är det bara att fortsätta... vore så skönt att få det klart känner jag. Känns verkligen som ett stressmoment man inte blir av med förrän det är bestämt. Efter vad som känts som steg i rätt riktning kom idag en kalldusch med villkor som inte riktigt var vad jag förväntat mig. Jag har inte pluggat tre år på Handels för att arbeta med ett område relaterat till mina studier men jobba helger hela sommaren och få lägre lön än på förskolan där jag arbetar extra... Känns som rätt kass ROI (return on investment förresten... ni märker ju hur det är att vara fast i redovisningsträsket). Så det vore trevligt med ett positivt besked från mitt största hopp just nu.
Den som lever får se.
P.s. Pappa berättade att han haft flisor som växt upp i munnen, som inte varit hela tänder. Jag blev exalterad! Det måste vara samma som den jag tappade förra veckan! Man skulle kunna tro att vi är släkt? Han har inte fått någon av hans visdomständer heller så jag hoppas att mina förstår att de ska stanna där de är... okläckta. D.s.
Gamla foton.
Sommar på landet. Jag 16 år, Malte 18.
Landet. Helt sjuuukt vad jag längtar ut dit när jag ser de här bilderna. Jag 17, Malte 19.
Vinter. Jag 18, Malte 19.
Visst blir man lite glad!
Jag är så glad!
I fredags skulle jag, Mormor och Malte äta tacos i Mormors nya radhus och planera när vi skall genomföra Maltes 25-årspresent som är en helkväll med start på Fondueboden. Vi åt tacos, glass med hallonsås (inte sylt) och såg på Despicable Me på deras enorma tv. Såg på en del bilder och då Morfar är riktigt duktig på att fota blev jag ju inte lite sugen på att gå på fotoexpedition... vi såg även sommarbilder och då började den där längtan växa i kroppen igen. Blev tyvärr ingen planering av det vi faktiskt skulle göra så vi får väl göra ett nytt försök någon annan dag.
Lördag morgon betydde tvätt för min del, men efter det kom min kära vän Mikiz hit och vi hade en riktigt mysig stund. Åt lunch, kollade skidor, satt i "soffan" och snackade. Åt Mariekex och drack te. Försökte spåna på vad vi ska ha för utklädnad på Powells 25-årsfest med filmtema. Jag sa ju direkt att jag borde vara Gloria. Flodhästen från Madagaskar ni vet. Hittade en uppblåsbar sumodräkt på Buttericks, och Mikiz undrade om "man kunde ta av den där trosan". Men vi får se. Ska försöka komma på någon mer karaktär jag kan vara... förslag?
När Mikiz åkt tyckte jag förstås direkt att det var tråkigt att vara ensam. Jag hade kastat ur mig att Malte gärna kunde få komma hit och kolla schlager, men vi hade inte bestämt något. Hade ringt henne men inget svar. Sedan "skulle hon bara" i någon timme men efter ett tag ringde hon upp. Hon sa att hon var trött och att hon inte orkade åka hem (hon var hos sina päron) och ta tåget... Jag sa att hon kunde ta bilen? Gratis parkering. Jag fixar godis! Och du kan få tjugo kronor! (Visste att jag hade det i plånboken och ville verkligen att hon skulle komma hit.) Då sa hon att hon hade pyamasbyxor och inte kunde man väl visa sig i det i stan?? JO! sa jag. Jag tar också på mig pyamasbyxor! Jag kan komma och hämta dig på parkeringen! Alla medel tillåtna. Jag gjorde allt för att hon skulle åka direkt, för annars visste jag att det var kört. Och till slut så insåg hon att det nog var en riktigt bra idé, och åkte hitåt. Jippie!! Vilken fenomenal vän!
De vi hejade på i andra chansen åkte ut hela tiden så vi la ner efter ett tag. Vi har pratat en del om att åka till Spanien och kolla på fotboll under våren, men på grund av jobb, skola, fotboll, matchdagar, flygdagar och massa dumma saker insåg vi att vi inte skulle få ihop det. Därför bytte vi spår. Vi går och tittar på handboll istället! Det har jag alltid velat göra men aldrig kommit iväg. Hur gör man när man vill gå och kolla på handboll? Googlar förstås. Hittade in till ticnet. Sverige-Slovakien EM-kval 13 mars. Perfekt! Eftersom Malte jobbar innan måste vi räkna ut hur lång tid det tar att åka dit. Hovet. Vart ligger Hovet?
Det var inte lätt att ta reda på. Tänkte först gå in på www.karta.se. Insåg att jag hittade på den adressen och gick därför in på Eniros karta istället. Hovet. Fanns inte. Håvet. Fanns inte heller. Sökte på handboll stockholm. Ingenting. Gick tillbaka till Google och skrev hovet idrott vart fan. Inget. Nästa sökning skulle bli vart ligger hovet men när jag skrivit vart ligger så dyker förslaget vart ligger landet där man böjer bananerna upp. Hur svårt ska det vara att hitta en jäkla arena!? Sökte på vart ligger hovet ändå och då kommer det upp Kontakta oss - Sveriges kungahus. Men nej!!! Inte det Hovet! Sedan hittar vi något som säger att det ligger i Globen. Vaddå ÄR det Globen? Nej... det kan det ju inte vara. Jag fattar inte. "Men vad fan det kan ju inte heta Hovet om det är Globen!?" Det är inte Globen. Men det ligger vid Globen. Malte sa att hon vill gå på mingelfest med hockeyspelarna! Skulle vi inte på handboll?? Försökte hitta vilka platser vi fick. Entre 11. Det är väl säkert A11? Antree elva. Men det var det inte. Det var A9. Ologiskt? Lite datastrul med raderna när den inte fattade att det var vi som måste ha paxat den där bättre raden (för hur många sitter och bokar handbollsbiljetter kl 23 en lördagkväll?!) slutade i att vi sitter på rad 13.
Sedan kom vi på att vi kanske ville gå på en match i Elitserien också. Hammarby. Då borde vi ju stå i klacken! Hammarbyklacken. Googlade på hammarbyklack farlig? och fick upp "Hammarbyklack kastade in bananer". Tror dock inte att det gällde handbollsklacken. Vi kom på att om vi ska stå i klacken måste vi ju ha Hammarbytröjor! Sökte lite på det men sedan kom vi på att vi måste vara sjuka i huvudet och slutade. Den sista Hammarbymatchen är den 21 mars. I min kalender såg jag att det är ju då jag fyller 8500 dagar. Wohoo! Kan man fira bättre än att gå på en handbollsmatch? Malte skulle räkna ut hur gammal hon skulle vara den dagen.
Malte: "Vad är 25x365?"
Jag: "Men Malin sådär kan du ju inte räkna, det är ju skottår och grejer!"
Då dog hon typ av skratt och tyckte att jag var en mattetönt. Men vaddå! Man vill väl ha den korrekta dagen!? I Excel fick vi fram att hon skulle fylla 1976 dagar. Sa hon. Men hon menade 9176 dagar. Värt att fira! Vi får se om hon kan byta jobbtid.
Nu fokar vi på landskamp nästa söndag! Och just det, vid halv ett när hon skulle åka hem tvingade hon ut mig och mina pyamasbyxor till parkeringen. Det var det värt.
Grön caviar?
(Jag ber om ursäkt för att blicken istället dras till mina ofantligt omatchande strumpor.)
Jag skulle nog säga olivgrön. Men nej, nej, nej. Det är inte olivgrön. Det är caviar. Färgen heter caviar. Hur då? undrar jag. Caviar är ju ljus orange-rosa och inte grön. Möjligtvis om man fått med sjögräs, men det tror jag inte sker så ofta att det gröna borde komma med i standardfärgen. Jag skulle kanske kunna sträcka mig till att tänka på rom, som är orange eller svart. Men det här är varken orange eller svart. Så jag förstår inte riktigt vad den gröna tonen kommer ifrån?
Känns ungefär lika random som att min balklänning har färgen Wild Wild. För jag är rätt säker på att det inte var modellen...
Jag har tappat en tand!
Vickade lite på den och vips så höll jag i den. Den lossnade. Och det var som en liten flisa. Inte alls mycket för världen. Men ändå. Funderade på om det kunde varit något annat som växt fast i mitt tandkött (uuusch) men det var helt klart tandmaterial.
Vad kommer då den ifrån? Håller jag på att transfereras till en haj?
Hur tänkte ni nu?
"Färre har barn men fler har barnbarn."
Det låter svårt.
Något annat som är svårt är att vi ska göra ett projekt där man måste samla in data från 100-200 personer. Och ämnena man kunde välja på var inte de enklaste att samla in data från. Vi håller just nu på och jagar svar av barnfamiljer. Stressade föräldrar som glömt hur det är att plugga och bli tvingad att samla in resultat från enkäter. Som inte vill kryssa i en jävla enkät när de hämtar ett gråtande barn på dagis. Dem ska vi få att svara på vår enkät. Suck. Har pumpat ut en elektronisk version också och hoppas på många svar. Det kan låta som en baggis, men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Att vara påflugen och tvinga på folk en enkät... jag mår ju bara dåligt. Kanske för att jag själv hatar folk som hoppar på en och vill ställa en massa frågor i en evighet. (Vår enkät tar bara fem snabba. Och vi hoppar inte på någon fysiskt. Men ändå. Jobbigt.) Och bara ordet enkät får det ju att vändas i magen. Det är roligt att analysera data men inte att samla ihop den. Så nu hoppas jag innerligt på att vi får ihop tillräckligt många svar inom en snar framtid så vi slipper ställa oss på perrongen i T-centralen och tigga ihop svar i utbyte mot ett Mariekex.
Varför ta betalt när man kan jobba gratis?
Jag tycker faktiskt att ideellt arbete är himla härligt. Min ekande plånbok håller inte med, men jag väljer att inte lyssna. För de som gör saker utan att få betalt gör det ju av helt andra skäl. Inre drivkrafter. Av passion, av engagemang, av glädje, av törst efter ny erfarenhet. Jag var fotbollstränare för att jag älskade fotboll, taktik, övningar, tävlingen, lagandan, kämpaglöden, att vara ledare och förstås tjejerna. Det blev ju som ens barn på något sätt. (Hur sjukt är det inte att de fyller 18 i år!?) Och Kåren är ju till för att ha roligt och testa sina vingar i olika projekt. Det finns faktiskt oändliga möjligheter i den här fantastiska kåren. Jag tror absolut att man lär sig mycket som inte går att värdesätta i pengar.
Och kassör! En riktigt bra erfarenhet för en framtida ekonom. Man får ta sina chanser.
