plato.

Det blev en 2-1-förlust i derbyt med småtjejerna och en 2-1-vinst mot bottenlaget med damerna. Jag var inte med och spelade utan fick nöja mig med att vara publik. Och apropå mitt jävla baklår. Jag körde med elen en gång. Jag dog inte till min stora förtjusning. Man skulle vrida tills det uppstod kraftiga muskelryckningar. Jobbade på så mycket jag vågade. Förra måndagen tänkte jag gå ut och springa för att testa om benet skulle hålla. MEN. Har dragit på mig lite halsont och supertjock snuva igen. Suck pommfritt. Har gått femman istället på träningarna. Inte lika kul men det är bra för benet att röra på sig.

Anyhow. Jag tog den blå vagnen till TC och träffade min vän Limpan. Jag blev Kirsti för att jag hade en fenomenalt snygg finne mitt emellan ögonen. Limpi blev Flourtanten för att hon hade flourtabletter i handväskan. Alltid redo! Vi drog hem till henne och åt middag i kvällssolen och drack vin. Vi var helt överens om att det här är livet och att vi vill köra favorit i repris många gånger i sommar. Gluttade även nostalgiskt i IKEA-katalogen eftersom vi båda ska flytta snart. Jag är så glad för din skull Polarn. Tänk att vi ska flytta samtidigt! Helt otroligt och väldigt roligt. (Rim?) Vi var sjukt taggade för fest.

På något sätt fick vi väldigt bråttom till tåget och hann inte/glömde kolla upp vart vi skulle. Området visste vi, men vi hade inte en susning om vart gatan låg. Smart, vi vet. Limpan hade med sig likör i en flaska som läckte redan innan vi gick hemifrån. Inget virke. Bråttom som sagt. När vi gick av tåget hällde hon ut säkert halva flaskan i en sorts vattenfall. Det här skulle verkligen bli vår kväll. Som tur var visste jag att Petter var hemma hos Greven som bodde i närheten. Jag ringde och frågade lite snällt om vi kunde få gå dit och kolla på datorn vart vi skulle? Det fick vi. Sagt och gjort.

I en tunnel på vägen dit hittade vi en död uppstoppad bäver. Stackaren! Han var söndersliten och ena benet låg bredvid. Jag bölade en stund och vi gick vidare. Limpan såg en vägskylt: triangeln med en pappa och ett barn på.
Limpan: - Är det där en människa?
Jag (idiotförklarande): - Ja det är det!
Paus. 
Jag (förstående): - Ja juste, du ser ju som ett härke. Jag glömde det.
Så var det ur världen. Tillslut hittade vi gatan. Vi skulle till nummer 17. Limpan var bergis. Hon hade sett det på ansiktsboken. Okej, ditt ord är min lag. Fasen, det är bara jämna nummer på det här gatan. Just när vi gick i djupa tankar ringde hennes telefon. De hade sett oss gå förbi. Hon bodde på 2A. Du var rätt så nära i alla fall.

Väl där träffade vi några gamla stofiler som Borgman, Anton och Martin. Tjattrade en del med dem. Martin började med att spruta öl i ansiktet på Limpan och fimpade senare i hennes drink. Ta det inte personligt. Träffade en hel del IHLare också - tyvärr ingen från min klass men de fick duga. Spillade blåbärsbål på min vita jacka. Var halvnöjd. Prisa Vanish, det löste sig. Limpan var tvungen att hänga med sista tåget så vid ett gick vi tillbaka. Jag skulle till Petter och lucky me, de var kvar hos Greven. Jag dumpade Limpan vid tåget och åkte till Tegel med grabsen. Där träffade jag Paulina och blev bortrövad från dansgolvet av Jacke! Så himla kul att se honom. Han verkligen lyfte upp mig och sprang iväg med mig utan förvarning. Undra vad Petter tänkte då... 

Det var riktigt kul att gå på hemmafest och att det var Polarn och Pyret-gänget. Eller gäng och gäng. Det är ju bara Polarn och Pyret. Det räcker bra så.
Till sist: ett citat av en väldigt klok person som nog kan komma till användning någon gång.
" Ursäkta mig. Du var visst ett jävla as."