plato.

Long time, no see. Senaste veckan har varit minst sagt hektisk och jag har inte ens hunnit tänka att gå in på min lilla blogg. Men nu är det dags för en uppdatering. Eller flera.

Förra fredagen (ja så länge sedan var det) åkte jag in till stan efter jobbet för att träffa Paulina. Det var alldeles för länge sedan! Solen sken som attan och det var smockat med folk i Kungsträdgården. Jag träffade även Paulinas kompis och Paulinas kompis kompis. Efter en stund i gassande sol kom kompisens kompis på att vi kunde åka med lite picknick till Skinnarviksberget. JA! Det gör vi. Jag har alltid velat åka dit efter att Mikiz höjt det till skyarna, men har aldrig kommit iväg. Nu var det dags. Vi tog en vända förbi The System och mataffären. De hade ingen grillad kyckling, så det fick bli tilltugg och en hamburgare vid grillen.

När vi är på väg upp för berget utbrister jag:
- Hit måste vi åka IGEN!
varpå Pauo försiktigt säger:
- Men du, vi är ju inte ens framme än...
Ungefär så exalterad var jag över att i början av maj sitta i kvällssolen och dricka cider, äta brieost och coctailtomater och snacka en massa massa skit. Lägg på en grym utsikt över hela Stockholm. Jag blev helt övertygad om att det här är livet. Och lite krydda på det hela var när Pauo berättade att hon träffat Tysken från klassen och han sagt att han skulle bli präst. Han är ju för underbar. Han var kungen av öldrickande och hade i princip inga gränser gällande alkohol. Man var rent av orolig för honom ibland. Visst att han har jobbat i kyrkan ett tag, men att han skulle bli präst! Klockrent. Jag tänkte direkt att om jag gifter mig en dag ska jag ha honom som präst. Sedan började jag fundera på om det kanske är det jag inte vill. Kom inte fram till något.

När kylan tilltog och vi gick hemåt med lätta steg höll jag fortfarande fast vid att vi måste åka dit IGEN.